Gemenskap och andlig värme på dansbanan i Fåglum

I måndags var jag inbjuden till ”läsarsångsfestival” i Fåglum, Västergötland. Där finns en stor gammal dansbana som rustats upp och fått ett helt nytt ansikte. Den lilla missionsförsamlingen i bygden har erbjudits att arrangera sångkvällar där. Och nu satsade man lite extra med samlingar både eftermiddag och kväll. Jag häpnade när jag såg tillströmningen av människor! ”Var kommer alla ifrån?” tänkte jag då strömmen från parkeringen aldrig verkade ta slut. Det var en så härlig och öppen stämning. Medan solen sakta dalade i väster infann sig känslan att ingen verkade vilja bryta upp. 

Allt var välordnat. Parkeringsvakter på plats. Glada värdinnor som serverade varmkorv och kaffe. Missionskyrkan hade sex inskrivna medlemmar för ett år sedan. Nu står det tolv namn i matrikeln. Vanligtvis är de fler än så då de samlas till gudstjänst. En levande gemenskap som åter har fått växtkraft. Och de är utåtriktade. En god tillgång för sin bygd. Jag ler för mig själv då jag tänker på hur många stora kyrkor nästan lägger ner all verksamhet under sommarhalvåret. Här möter jag ett dussin entusiaster som skapar stora, festliga möteskvällar. Och jag kände direkt den glöd och andliga inriktning som fanns. Det som i annonser kallades ”festival” blev en oförglömlig kväll med genuin väckelseatmosfär! På eftermiddagen sjöng och vittnade Johan och Gunilla Sigvardsson på ett medryckande och berörande sätt. I kvällens samling hade jag hjälp av Jenny och Kristoffer Streng, samt violinisten Sten-Göran Thorell. Min reflektion under nattens hemresa: sådana här initiativ borde tas överallt i vackra Sommarsverige!

”Utan vision blir folket håglöst.” Mycket av apati, trötthet och handlingsförlamning i kristenheten beror på avsaknad av ledare med gåva att tänka visionärt. Som har mod att ta initiativ. Flammar och brinner med glödande passion och helig iver! I dag finns en stor öppenhet för andliga frågor. De kyrkor som ”spränger fromhetsvallen”, och verkligen försöker sträcka sig ut till sina medmänniskor, kan få gå ut i en tid av tillväxt! Ett vinnande koncept är: Folklighet och enkelhet. Frimodighet hand i hand med ödmjukhet. Kärlek, glädje, spontanitet. Musik och sång som når fram till den icke kyrkvane. Tydligt budskap om frälsning.

Inte så långt ifrån Fåglum ligger Gråbo. Equmeniakyrkan där döpte ett tjugotal ungdomar i sommar. Det är deras fina konfirmationsarbete som ger frukt. Och det hör samman med goda, andefyllda ledare som tar med sig de unga till gudstjänsterna och lär dem att älska den gemenskapen. I veckan hörde jag att närmare femtio tonåringar från den församlingen nu befinner sig på läger. Så härligt med en gammal kyrka som är mitt ute i en skördetid!

I Tidaholm är det torgdag på onsdagarna. Sagt och gjort – då har några ledare samlat ihop vänner från de olika kyrkorna för att bjuda på andlig sång och musik. Någon ringde i dag och berättade med glädje i rösten om den respons de upplevt. Och den folklige pingstpastorn är ju ett begrepp i stan. Då vädret tillåter flyttar han ut sitt skrivbord till trottoaren utanför kyrkan. Han pratar med alla. Bjuder på kaffe. Får be med sökande människor. 

På telefon har jag också fått rapporter från Svenska kyrkan i Oskarshamn. En stadsdelskyrka upplever en stilla väckelse. Kyrkoherden har samlat ett team ungdomsledare omkring sig och lyckats skapa enkla gudstjänster som älskas av både stora och små. Nya barnfamiljer dyker upp hela tiden. Kyrkan är överfylld med folk. Ingen vill utebli eftersom atmosfären är så ljuvlig. Och Jesus är i centrum för allt som sker! Känslan är att han står vid Sveriges dörr och klappar ...