”Förändring i utsatta områden kräver tid och uthållighet”

”Jesus sökte sig till samhällets marginaler, och om kristna församlingar vill vara som Jesus måste de gå i samma riktning.” Så inleddes rapporten för ett och ett halvt år sedan om frikyrkans närvaro i de 61 områden som polisen beskriver som utsatta. 

– Det som hänt är att det finns lite ökad medvetenhet, det finns några initiativ som har tagits. Men det är en trend som kommer att ta väldigt lång tid att ändra på och som kräver mycket målmedvetenhet, säger en av rapportförfattarna, Johannes Stenberg, ledarutvecklare inom Evangeliska Frikyrkans Sverigeprogram.

Församlingsplantering

– Det korta svaret är att inte mycket har hänt, men det är klart att det finns enskilda platser och enskilda sammanhang där det skett en del.

– Till exempel finns en församlingsplantering som satsat på söder i Helsingborg, där fem stadsdelar utgör området. I Örebro jobbar Filadelfia utifrån ett initiativ i Vivalla, som har fått ett uppsving de senaste åren. Utifrån Korskyrkan i Västerås jobbar man lite i Skälby och Bäckby, som båda finns på polisens lista. Så det finns lite ljusglimtar här och var.

Har samtalet om frikyrkan i orten fortsatt efter rapporten?

– Det har absolut inte tystnat. Man kan säga att rapporten blev startskottet för samtal som ändå var på gång i flera olika sammanhang där man brottades med de här frågorna. Det är många som ser utvecklingen i samhället och att man behöver göra något, svarar pionjär- och utvecklingskonsulenten Jonas Melin i Svenska Alliansmissionen.

– Det rör sig i lite olika sammanhang efter rapporten, fortsätter Johannes Stenberg.

– I EFK (Evangeliska Frikyrkan) var det en del av en större process där man längtade efter att röra sig mot marginalen. Det började tidigare men det har verkligen förstärkts och vi jobbar kontinuerligt med det, vi möts och brottas med det.

Är det andra frågor som har dykt upp i sammanhanget? Nya funderingar?

– Kanske inte så mycket nytt, men det finns ämnen vi inte berörde jättemycket och som skulle kunna beröras mer. Exempelvis gängkriminalitet – det är inget vi i rapporten lyfte mycket på det sättet, men som skulle kunna belysas ännu mer, svarar Stenberg.

– Ett annat exempel är ledarstrukturer i olika kulturer. Där hittade vi ingen som kunde skriva jättebra om det. Det är klart att det fanns områden som rapporten skulle kunna fördjupa, men jag tror inte att det fanns områden som vi direkt missade.

– Vi ville lyfta behovet av kristen närvaro i marginalen, i orten eller vad man nu kallar det, säger Jonas Melin.

– Kyrkan finns inte bara i de mer välbärgade och bekväma områdena utan också i de områden som vi tror att Jesus hade prioriterat, sådana som vi gärna kallar för prioriterade områden, i stället för utsatta områden. Det är något som vi behöver väckas och påminnas om hela tiden.

– Men det är klart att den behöver belysas i olika ljus i olika tider. Marginalen ser annorlunda ut nu än vad den gjorde för ett antal år sedan, fortsätter Johannes Stenberg.

– Mycket av den socioekonomiska utsattheten i vårt samhälle idag kan kopplas till mångkultur och orten. Det är inte så att det enbart finns där, absolut inte. Men där är det ändå en ganska stor andel, så det är klart att därför blir det väldigt centralt när man pratar om sådana frågor.

Rapporten nämner fyra områden där ni ville se något hända: Den skulle väcka tankar och initiativ, den skulle väcka samtal som levde vidare: Hur kan vi som kyrka uppmuntra mer? Sedan handlade det om församlingsplantering, om lokaler och sådana saker. Något ni också nämnde var att flera större församlingar skulle etablera sig i de här stadsdelarna. Har ni sett något av det?

– Det är lite för kort tid att säga att det beror på rapporten, men man kan ta två exempel från EFK-sammanhang som jag tycker är väldigt uppmuntrande, säger Johannes Stenberg.

– Dels är det Korskyrkan i Borås som köpt en stor fastighet för att ännu mer kunna möta människor i det område som ligger nära dem, Norrby. En stor del av församlingens resurser går dit – mycket av engagemang och fokus är där. Det började lite innan det här, men det är klart att det har förstärkts av att det betonats på det här sättet.

Hoppcentralen

– Filadelfia i Örebro också – deras satsning i Vivalla, Hoppcentralen och på olika sätt, har fått en ny start genom att frågan har lyfts. Sedan vet vi att de som varit i orten och tuggat på har även fått nytt mod att fortsätta kämpa på. Man känner att oj, plötsligt är vi inkluderade i samtalet. Det är väldigt vackert.

– Det är för tidigt att utvärdera något efter bara ett och ett halvt år. Det kommer att ta mycket längre tid innan man verkligen ser vad som är frukten av detta och vad som blir effekten, kommenterar Jonas Melin.

– Det är som Johannes säger: Många har brunnit för de här frågorna länge. Men rapporten har synliggjort det och gett dem frimodighet och styrka.

De samtalar om när det är dags att göra en uppdatering av rapporten och talar om fem, tio år. 

– Den första konferensen som var i Husby var väldigt rolig och uppmuntrande. Nu hoppas vi att det blir ett steg till när vi gör det i oktober. Det är Frölunda Pingst som är värd för den konferensen. Den församlingen är väldigt engagerad där tillsammans med Opalkyrkan i Tynnered (SAM), Allianskyrkan i Fiskebäck och Equmeniakyrkan i Fiskebäck, fortsätter Jonas Melin.

Gängkriminaliteten: Vad kan frikyrkan göra där? De grova brotten begås av allt yngre personer idag?

– Man kan verkligen jobba förebyggande. Varje barn som möts av kärlek, som får ett sammanhang, som möts av vuxna som ser dem – riskerar i allt mindre grad att de kommer snett. Det kan alla församlingar göra, möta barn och ungdomar i riskzonen, svarar Johannes Stenberg.

– Sedan finns det arbeten som exempelvis ”Neighbourhood” som är tydligt nischat mot killar i riskzonen, som av allt att döma har väldigt goda resultat. Det finns alltså konkreta verktyg.

– Fängelsekyrkan och fängelsepastorer är också viktiga för dem som redan sitter fast i kriminalitet. Även Sveriges kristna familjehem jobbar mycket med utslussning av dem som hamnat i kriminalitet.

– Där finns även Homechurch i Stockholm, som Frälsnings- armén i samarbete med LP-stiftelsen står bakom, en församlingsplantering som tydligt riktar sig mot människor med kriminell bakgrund och där man har sett väldigt goda resultat. Det vore önskvärt att det blev planteringar riktade mot den här kategorin, fortsätter han.

Församlingsplantering

– Det finns flera olika satsningar. Jag är med i en församlingsplantering i Råslätt och där har vi något vi kallar Underground, som är en verksamhet med många olika plattformar för att möta ungas behov, berättar Jonas Melin.

– Det går inte riktigt att mäta men jag tror att sådana insatser har en motverkande funktion för att det engagerar unga människor och ger dem meningsfulla saker att göra i stället för att hamna i gängkriminalitet.

– Församlingar som finns i orten, som söker stadens bästa och engagerar sig i idrottsföreningar och i samhällslivet, i skolan och på olika sätt – det kommer att ha en effekt. Det kommer att påverka samhället. Guds rike påverkar – men hur mäter man det? Hur hade det varit om vi inte hade funnits, frågar han.

– Det är den typen av diakoni som jag tänker att vi behöver mycket av, där det bygger på ideella krafter från församlingar och sådant, säger Johannes Stenberg.

Men vad är den viktigaste bönen för alla de nyplanteringar och initiativ som tas?

– Jag skulle säga att det korta svaret är: Fler arbetare till skörden, svarar han. 

– Det är många som jobbar i orten som tydligt upplever att det finns mycket öppningar. När man som kyrka vill satsa blir ofta kommun, fastighetsbolag, poliser väldigt positiva. Så det finns många ingångar. Problemet är att för få vill bo i orten, för få som bor i andra stadsdelar som vill engagera sig där.

Göra skillnad

– Det tänker jag är det viktigaste – att fler drabbas av Guds hjärta och nöden i det här. Man kan få vara med och göra skillnad. Bara sådana saker som att engagera sig i läxhjälp eller i ett språkcafé någon dag i veckan, som inte är så krävande och egentligen inte behöver vara en så jättestor uppoffring.

– Jag kan bara hålla med. Det är arbetare till skörden och resurser som behövs, säger Jonas Melin. 

– Jag har kontakt med och känner till många små grupper och små församlingsplanteringar i utsatta stadsdelar där det både är få människor och små ekonomiska resurser. Att människor flyttar in tror jag är jätteviktigt, men om man inte gör det kan man engagera sig på andra sätt.

Solidariskt

– Men också att samfund och församlingar inte är så kortsiktiga när man startar något och vill se resultat jättefort, utan att man är beredd att satsa långsiktigt också ekonomiskt. Att man förstår att det kommer att ta tid att bygga upp något, fortsätter han.

– Något som vore önskvärt vore även att man såg en större solidaritet mellan församlingar i en stad, där man inser att vissa församlingar i staden är mer resursstarka än andra. Att man gemensamt kan hjälpas åt med utmaningarna i en stad, säger Johannes Stenberg.

– Det är klart att de medlemmar som är i orten har inte så stora resurser. Sedan har andra församlingar väldigt stora resurser. Tänk om vi mer kunde se stadens bästa tillsammans! Det skulle kunna göra enorm skillnad, avslutar han.