Våga stå i det lilla och långsamma

Vi var trötta på vår häck som spretade åt alla håll och som angreps svårt av mjöldagg, därför vi lät en grävmaskin gräva upp den. Det billigaste sättet att plantera något vara att använda de dahliaknölar vi hade och vi grävde ner dem alla. Rabatten blev fantastisk. Det växte så det knakade och de högsta dahliorna nådde mig nog till axlarna.

Därför hade jag mycket förväntan när jag nu för andra året skulle plantera. Jag hade läst på om avstånd mellan plantor och jag hade dessutom köpt några nya knölar. De nya var bekymmersamt små, men jag tänkte att det blir nog något av detta också. Så efter konstens alla regler planterade jag glesare än förra året och gav bort resten.

Jag väntade och väntade på växt. Det var någon vecka in i juli som min man och jag stod vid rabatten. Den var ynklig. Besviket tänkte jag att jag får se fram mot nästa sommar. Hur kunde jag ens tro, att de torra små knölar jag fått på posten skulle bli något? 

Vi åkte på semester och kom hem efter två veckor. När bilen parkerats rusade jag runt i trädgården och bort till dahliorna. Jag blev helt överrumplad. Rabatten var enorm! Blommor sprutade åt alla håll och höjden på blomstjälkarna var det inte minsta fel på.

Det har gett mig en tankeställare kring att vi ibland, på olika områden i livet, tittar besviket på det som blivit. Men att vi kanske missat att vi behöver tålamod och dessutom rätt förutsättningar för växt. 

Utan att tänka på det förväntar vi oss snabba resultat. Surfar du på datorn så vill du ha snabb uppkoppling, ringer du någon, vill du få svar direkt. Undrar du över något när du samtalar med vänner går du inte hem och slår upp ditt uppslagsverk utan Googlar direkt.

Hastigheten i tiden gör något med oss. Och den moderna tidens hastighet har sällan något med det inre livets växt att göra och inte med församlingstillväxt heller. Våga alltså stå i det lilla, det långsamma, det glesväxande, men fortsätt dröm och längta efter att det även ska prunka och var fullt av liv både i ditt inre och i Guds hus.

Det långsamväxande, det glesa, det torra och det lilla får inte få oss att tappa modet. Utan tänk på Jesu tvärtom-perspektiv, att det ur det lilla kan bli något stort. Det är kanske viktigt att tillägga att det inte ligger något automatiskt i det, utan att det behöver åtföljas av längtan och handling. Min rabatt hade fått näring och under vår frånvaro hade det regnat varje dag. Inte undra på att växten tog fart.

När du tittar på det lilla och glesa du har omkring dig, i ditt liv eller i din församling, fråga dig om det finns saker du kan göra för att göda och vattna, för att skapa bra förutsättningar för växt på olika vis. När du har gjort och gör det, får du överlämna att du inte kan åstadkomma allt, utan du får leva ditt liv med honom som ensam ger växten, Livets Gud.