”Håller vi fast vid Guds Ord blir frukten god”

Stig Jirenius tar i sin debattartikel ”Bär vår förkunnelse god frukt?” upp flera intressanta aspekter kring homosexualitet. Det finns dock en genomgående problematik i Jirenius argumentation. Detta återfinns ofta och har att göra med att känslor kring sakfrågan blir styrande för ens bibeltolkning. Exempelvis använder Piensoho människors tragiska livsöden som ett argument och som en startpunkt för sin bibeltolkning. Vi som lyssnar vet faktiskt inget om personen eller orsakerna till att personen som begravdes tog sitt liv. Det vi vet är att det var en stor tragedi.

Något Jirenius gör bra i inledningen är att konstatera att vi som förkunnar, vi som är lärare i skriften, ska stå till svars för vår förkunnelse inför vår Skapare. Detta gör att frågan om tolkning av skriften kommer i första rummet och att allvarligheten är stor. 

Ett klassiskt sätt att tolka skriften är förenklat att man behöver börja med exegetik. Vad säger grundtexten? Vad var författarens syfte samt hur kan de som var mottagare av skriften tänkas ha förstått innehållet? Först när man vet detta kan arbetet gå vidare med att överföra textens budskap till att betyda något här och nu. Sista steget är att förkunna och förklara skriften för andra och i svåra situationer behövs ett pastoralt perspektiv i samtal med individer. Tolkningar som går i motsatt riktning är mer subjektiva och även sämre, enligt min uppfattning.

Guds ord är sanning (Johannesevangeliet 17:17), sanning står här som substantiv, inte som adjektiv. Guds ord är därför sanning i sitt väsen. Det pastorala samtalet behöver därför stå på fast grund, på en sund exegetik och bibeltolkning och inte låta sig påverkas av egna eller andras känslor och upplevelser.

Jag är den förste att skriva under på att samtal med människor som lever ut sin homosexualitet är oerhört svåra. Vidare tar jag tydligt avstånd ifrån ett okristligt beteende som innebär att man kallar personer för olika okvädningsord och vänder dem ryggen. Fy skäms för så kallade kristna som har ett sådant beteende.

När det kommer till äktenskap är detta ämnat för man och kvinna. Vilket är en självklarhet inom pingströrelsen som Jirenius själv tidigare varit aktiv inom som föreståndare. Även Piensoho är i dagsläget tydlig med att äktenskapet är för man och kvinna. Jirenius argumenterar med hänvisning till professor Hegertun, vilket är intressant, men detta är en röst som går på tvärs med flera välkända internationella forskare på området, exempelvis professor Chrys C. Caragounis. 

En iakttagelse i detta sammanhang är att Bibeln är entydig i frågan om att sex utanför äktenskapet är otukt, det vill säga synd. Jirenius skriver att kärnan i evangeliet är kärlek. Absolut! En utgivande kärlek, inte en kärlek som kräver något. Kärnan är Guds kärlek till människan som gör det möjligt för människan att vända om från sin synd och tro på evangeliet om Guds rike. 

”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: 'Jag känner honom' och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.” (1 Johannesevangeliet 2:2-5)

Här ser vi tydligt att vi som tror skall hålla fast vid Guds Ord. Om vi gör detta och om vi predikar och lär allt det som Jesus lärde, då är vi trofasta mot vår Herre och Frälsare och då blir frukten god. Om frukten är god avgörs om den ligger i linje med Guds ord, inte om människor upplever att de blir accepterade eller inte. Vi får inte glömma bort att skriften varnar för falska lärare och att många ska följa dem i deras lössläppthet och att sanningen ska bli hånad (2 Petrusbrevet 2:1-3).

Frukten som ska vara god är av olika slag och Paulus exemplifierar detta i olika listor. Vissa listor beskriver ett sedefördärv, andra listor pekar på laster att undvika, medan en tredje sorts lista pekar på dygder att praktisera. När man läser dessa listor står det klart att otukt och homosexualitet är något som går emot den sunda läran (1 Timoteusbrevet 1:10) samt att arvet om Guds rike står på spel (1 Korinthierbrevet 6:9-10, Galaterbrevet 5:19-21). Stig Jirenius ber oss läsare att stanna upp och låta dessa frågor få bränna in i själen. Jag kan inte formulera det bättre själv, stanna upp och besinna att Herren är Gud och Han är helig och tål ingen orättfärdighet.

Alla som tror på Jesus skall bära sådan frukt som hör till omvändelsen. (Matteusevangeliet 3:8). Vilket i ljuset av Bibelns undervisning innebär att (1) ångra sig, lämna synden och tro på Jesus (Matteusevangeliet 21:32), och (2) vända sig mot Gud, bort från ogudaktigt beteende till ett nytt liv som inkluderar att bära god frukt.

Lärjungaskap kan förstås som en brytning med det förflutna, att överge synden och i tro acceptera Jesu undervisning. Omvändelse är att vända sig bort från synd, och tron är själva vändningen mot Gud. Detta betonar vikten av en medveten moralisk separation från synden, att överge synden för att få gemenskap med Gud.

God frukt är naturligtvis att människor kommer till tro, men det är inte kvantitet, det är kvalitet och därmed lärjungaskap och efterföljelse av Kristus. 

För min del som föreståndare, pastor, teolog, men framför allt som en lärjunge till Jesus så finns inget alternativ än att stå för det som Skriften säger. Utlevd homosexualitet är synd. Att aktivt förkunna att det inte är synd, är att sätta Guds rike på spel. Stig, hur vågar du detta?