”Judiska elever ska inte behöva
gå in genom bakdörrar”

Sedan drygt två veckor tillbaka demonstreras det på svenska campus mot Israel och samarbeten mellan israeliska och svenska universitet. Demonstrationerna är inspirerade av de demonstrationer som under våren har ägt rum i USA, där våld och verbala påhopp mot judiska studenter förekommit i stor utsträckning. Att studenter och övriga brukar sin demokratiska rätt att uttrycka sitt missnöje är något som vi i Judiska ungdoms­förbundet i teorin starkt försvarar. Vi, precis som övriga delar av det svenska samhället, tror på dialog. Dialog under respektfulla former.

Det är dock bristen på de respektfulla formerna som föranleder denna artikel. Sedan demonstrationerna dök upp på svenska campus, dröjde det inte lång tid innan antisemitiska och våldsamma budskap började uttryckas. Från flera lärosäten rapporterar nu såväl studenter som professorer, judiska som icke-judiska, om att universitetens miljöer blivit otryggare. Det skanderas bland annat ”krossa sionismen”, ”student intifada” och ”from the river to the sea”. Ett politiskt möte i Lund stormas av maskerade människor och huvud­entréer har i vissa fall tagits i anspråk av demonstrationerna, vilket avsevärt försvårar för studenter att välja andra vägar. Häromdagen såg vi hur Anders Persson, forskare vid Linnéuniversitetet, fått sitt kontor vandaliserat och nedklottrat med antisemitiska budskap och personliga påhopp. Judiska studenter har blivit kallade för ”jävla sionist” och vittnat om en klump i magen när de tvingas passera demonstrationerna.

Uttrycket ”krossa sionismen” har en lång och intressant historia. Flera svensk­judiska studenter har vuxit upp med historier från mor- och farföräldrar som flytt länder i öst där ”krossa sionismen” bokstavligen varit synonymt med förföljelse av judar. I 1968 års Polen fördrevs judar för att de anklagades för ”sionism”, att vara illojala mot Polen. Antisionistiska slagord användes vid organiserade protester i fabriker, institutioner och, inte minst, student­demonstrationer. Under hela kampanjen undvek man noggrant att använda orden ”jude” eller ”judisk”, för att inte anklagas för antisemitism.

Begreppet intifada betyder ”att skaka av sig oket” som den israeliska ockupationen innebär och är benämningen på två upplopp som ägde rum mellan 1980- och 00-talen. Särskilt den andra intifadan gick ut på att döda civila judar i Israel, bland annat genom självmords­attacker på framför allt bussar. När demonstranterna på våra campus­områden här i Sverige uppmanar till intifada bland studenterna är det detta minne som väckts till liv.

De som inte håller med om att sionism bör ”krossas” eller att en intifada bör inledas har rätt till en trygg studiemiljö. Detta är inte radikalt.

Det ska emellertid understrykas att demonstrationerna i sig inte bör sopas undan i något preventivt syfte. Rätten att demonstrera och uttrycka sina åsikter har en självklar plats i det offentliga rummet även när åsikterna eller orden riskerar att göra ont. Att demonstrera och ägna sig åt kritiskt tänkande är en grundläggande del av vår demokrati och en viktig del av det akademiska livet. 

Vad demonstranterna dock verkar ha missat är att precis det utbytet av idéer och kritiskt tänkande i allra högsta grad sker på israeliska universitet och högskolor. Till exempel gick de stora universiteten i Israel i fjol ut i en gemensam strejk och stängde. Anledningen? Försvars­minister Yoav Gallant avskedades då han kritiserat den sittande regeringen. Eller Hebrew University, en plats där judar och araber studerar och arbetar tillsammans varje dag och främjar fred, dialog och samarbete. Ändå uppmanar demonstranterna till att avbryta samarbetena med dessa. 

Hatet mot Israel verkar förblinda demonstranterna så till den grad att de inte längre ser att de skulle göra sig själva en björntjänst genom att bryta med de israeliska lärosätena.

Till höstterminen uppmanar vi därför universiteten att:

1. Tydliggöra riktlinjer för var demonstrationer får äga rum. Det måste finnas vägar in till studie­miljöer och föreläsningar även för dem som inte vill vistas bland demonstrationerna. Detta innebär även att alla studenters rätt till en studiemiljö fri från störnings­moment bör beaktas.
2. Utbilda er och era studenter om antisemitism. Om lärosätena själva har kunskap om vad som är legitim kritik och vad som inte är det, kan detta föras vidare till studenterna. Till följd av okunnighet om begrepp och budskap riskerar gränser att passeras och antisemitism att sippra ut.
3. Ta judiska studenters oro på allvar. För att Sveriges unga judar ska känna sig trygga och kunna fokusera på just sina studier, bör de slippa utsättas för påhopp när de är i skolans miljöer.

Vid det politiska mötet i Lund motiverade demonstranterna stormningen med att ”de gått den korrekta vägen men inte blivit lyssnade på, och därför valde att ta det ett steg längre”. Vad är steget efter detta? 

Judiska studenter vill inte behöva sitta med samma tvivel som i synnerhet amerikansk-judiska studenter i dag sitter med, kring vilket universitet som till hösten kan garantera deras säkerhet. Judiska studenter och universitets­anställda, oavsett var de kommer ifrån, har rätt att under trygga förhållanden delta i sina studier och sin yrkesutövning, och universiteten bör omedelbart se över sina rutiner kring det ovannämnda för att garantera trygghet, säkerhet och nolltolerans mot antisemitism.

Det är inte den enskilda judiska eleven som ska behöva ta en omväg till en bakdörr med Davids­stjärnan gömd under tröjan för att få känna sig trygg, utan demonstranterna som i så fall bör placeras vid bakdörren.

(Texten har även publicerats i Svenska Dagbladet, 29 maj 2024.)