EFK-missionären om förödelsen i Valencia: 
”Det är som en krigszon”

Ferro Mehme­dovic befann sig med hustrun Anna-Maria och sonen Albin i kyrkan i stadsdelen Alfafar i Valencia för att ta emot en ungdomsgrupp från Saronkyrkan i Göteborg, när ovädret satte stopp för gudstjänsten. Ungdomarna tog sig inte dit.

För tidningen Dagen berättar han att de lyckades ta sig därifrån bara minuter innan kyrkan var översvämmad. 

Efter flera dagars ihärdigt regn strömmade lerblandade vattenmassor ner från bergen mot Valencia och drog med sig bilar och broar och översvämmade hus. Mer än 200 har rapporterats döda, men fortfarande är många saknade. 

– Det var nära ögat, säger han till Hemmets Vän när vi talar med honom på telefon och mitt i hjälpinsatser ett par dagar efter katastrofen den 29 oktober. 

Hur är läget just nu?

– De delar som är drabbade, där är det totalkaos. De är avskurna, trafiken når inte dit. Vägarna är avstängda, broar förstörda, fortsätter Ferro Mehmedovic.

– Vi har fått gå in i området till fots med ryggsäckar med mat, vatten och de mest nödvändiga produkter som folk behöver för att klara sig någon dag innan större hjälpinsatser når fram. 

– Vår kyrka finns utanför de drabbade områdena, det är en större församling som vi samarbetar med. Tillsammans håller vi på att samla in alla nödvändiga produkter och livsmedel som behövs, säger han och berättar att kyrkorna är bland dem som tidigt har engagerat sig efter katastrofen.

– Men myndigheter och liknande, de dröjer med att organisera sig.

– Vi gör punktinsatser till dem vi känner. Det är våra familjer, våra närmaste bekanta och församlingsmedlemmar vi i första hand inriktar oss på att hjälpa. 

– Det är farligt att röra sig i katastrofområdet – det sker plundring, attacker och sådant, så vi går väldigt försiktigt fram. 

Har det varit mycket våldsamheter?

– Inte som vi har sett. Men på nätterna har alla livsmedelsbutiker plundrats och andra större butikskedjor har rensats på det som går att använda.

Hur går ni vidare med arbetet?

– Den fattiga förorten Alfafar, där vi bland annat arbetar, är ett av de områden som drabbats hårdast. Just nu försöker vi ta vara på människorna som behöver mat, kläder och någonstans att övernatta. Många hus har blivit fyllda med lera och vatten, allting är förstört, fortsätter han och talar om att bland annat centrala Valencia klarade sig undan lermassorna, liksom området där den egna familjen bor.

– Men kyrkan i Alfafar blev exempelvis förstörd, den är fylld med lera och det är kaos. Hur vi går vidare? Det får vi titta på senare, men vi vet att vi behöver resa oss.

Vad säger du som pastor och ledare i församlingen?

– Det finns inte mycket att säga – människor behöver inte ord utan handlingar. Vi kramar dem, gråter med dem och är där, säger Ferro Mehmedovic. 

Får ni någon hjälp från Sverige?

– Nej, det har vi inte planerat ännu, det är för snabbt inpå. Många har ringt och skrivit till oss. Vi har svarat så gott vi har kunnat, men vi har fullt upp med allt det här kaotiska.

– Jag hoppas dock att vi så småningom ska kunna förmedla hjälp till kyrkan, till de drabbade medlemmarna och hemmen på något sätt. Nu är det dock akut­läge, vi hinner inte tänka på annat just nu. Vi måste få undan folk från gatan och vi försöker hitta övernattning i andra kyrkor och i olika hem.

Vad vill ni ha hjälp i förbön för?

– Be för familjerna som drabbats, som har fått hemmen förstörda. Det är det mest akuta nu. Sedan är det alla andra som har drabbats av förluster av nära och kära. Ingen vi känner har tack och lov förlorat någon anhörig, men det är mer än hundra personer som har dött.

– Be att hjälpen når fram – allt är avskuret, det liknar värsta krigszonen. Det är så mycket förödelse att man inte fattar det.