Vad ska folk tro om frikyrkan?

William Joseph Seymour, en man från samhällets marginaler, grundade pingströrelsen vid 1900-talets början med en ödmjuk och stillsam förkunnelse. På Azusa Street i Los Angeles fanns varken scen eller strålkastarljus – där stod alla jämlika inför Gud. Men idag, när skandaler om maktmissbruk, pengahets och social kontroll återkommande skakar rörelsen, är det tydligt att fokus har förskjutits.

Pingstförsamlingen Stockholm Karisma Center var ett talande exempel på vad som kan hända när karismatiska församlingar förlorar sans och balans. Kring millennieskiftet lockade Karisma Center tusentals unga till sina gudstjänster, men bakom den putsade fasaden fanns djupa ekonomiska problem, sekteristiska tendenser och medlemmar som pressades hårt av hög arbetsbelastning och maktmissbruk. Den tragiska utvecklingen, som dokumenterats i systrarna Sofie Twal Hedmans och Mia Fernandos bok Även den minsta fanatiker behöver sova ibland, visar hur ledningen kontrollerade medlemmarna och styrde församlingen utan insyn.

Den snabbt växande församlingen We Are One Church, förkortat WAO Church och tidigare känd som pingstförsamlingen Södermalmskyrkan i Stockholm, uppvisar nu flera liknande tendenser. I ett granskande reportage i Expressen vittnar medlemmar om hur de uppmanas att ge mer än tionde, delta i omfattande frivilligarbete och hur befogad kritik avfärdas som attacker från djävulen. 

Precis som i Karisma Center styrs WAO Church av en liten grupp med stor makt. Församlingen drivs i praktiken som ett familjeföretag, där pastorsparet, deras barn och ingifta innehar centrala roller.

Historiskt har föreningsdemokrati, insyn och kollegialt ledarskap mellan församlingarna varit grundläggande principer inom pingströrelsen. Dessa värden har skapat öppenhet och ansvarstagande gentemot både medlemmar och den bredare kristna gemenskapen. När församlingar väljer att ställa sig utanför dessa strukturer – församlingen WAO Church är inte med i samfundet Pingst FFS – ökar risken för sekteristiska inslag.

Tidigare tragiska exempel, som Stockholm Karisma Center och Knutby Filadelfia, visar hur församlingar som inledningsvis upplevde stark tillväxt och entusiasm senare kollapsade under tyngden av interna missförhållanden. Det som på ytan framstod som andlig framgång, med livfulla gudstjänster och karismatiska ledare, dolde i själva verket ekonomiska oegentligheter, auktoritärt ledarskap och en kontrollerande andlig miljö som bröt ner medlemmarna psykiskt.

Expressens artiklar om WAO Church visar att församlingen lever oroväckande isolerat från andra kyrkor. Precis som i fallet Karisma Center används tron på direkta tilltal från Gud till pastorerna som ett maktmedel, där ledarna därmed står över ifrågasättanden och kritik.

Även om problemen i WAO Church inte nått samma extrema nivåer som i Karisma Center eller Knutby, finns tydliga paralleller i hur ledarskapet formar församlingen. Bristen på ansvarsutkrävande tillsammans med pastorernas självpåtagna auktoritet över medlemmarnas andliga och ekonomiska liv, är djupt oroande.

Ledningen och medlemmarna i WAO Church står nu inför ett kritiskt vägval. Församlingen måste söka gemenskap med andra kyrkor och överge tanken på att de är ensamma bärare av sanningen. Att lyssna på avhoppade medlemmars berättelser och ta till sig deras kritik med respekt och ödmjukhet är nödvändigt. Detta blir ett lackmustest för WAO Churchs kultur – är församlingen en sund gemenskap eller en sluten rörelse som manipulerar och kontrollerar sina medlemmar? 

Granskningen pekar också på ett bredare problem inom dagens pingströrelse: de upphöjda ledarna. Karismatisk andlighet har sin styrka i hängivenhet och passion, men när makt koncentreras till ett fåtal utan kollegial granskning finns alltid risken att församlingen utvecklas till en sluten värld. 

Hur ser pingstledningen på WAO Church? Pastorsparet Torebring har blivit inbjudna att medverka i en storsamling under pingströrelsens årliga inspirations- och nätverkskonferens Pingst Pastor i januari. Är WAO Churchs struktur och arbetsmetoder därmed en förebild för rörelsens församlingar?

Det nuvarande mönstret behöver brytas. Vad ska folk tro om väckelsekristendomen när skandaler och maktmissbruk ständigt återkommer? Den frågan handlar i förlängningen inte bara om WAO Church, utan också om förtroendet för frikyrkan i Sverige i stort. Det är dags att återvända till den sorts ödmjukhet och ansvarskänsla som präglade den tidiga pingstväckelsen, där Azusa Streets anda av gemenskap och kollektivt ansvar var central.