Folkbildningen gjorde oss världsbäst – nu stängs studieförbundens lokaler

Essä. Studieförbunden har i mer än ett sekel varit en omistlig del i det svenska samhällsbygget. Rötterna är de folkrörelser som formade Sverige till ett jämlikt, demokratiskt land, i en tid när medborgarnas bildning var en ledstjärna. 

Genom åren har studieförbunden inte bara spridit kunskap och kultur utan också varit en mötesplats där människor med olika bakgrund och livsåskådning kunnat samlas, mötas och växa. Den här sortens unika gemenskap, där människor lär av varandra och bygger relationer, har varit central för att skapa ett starkt och sammanhållet samhälle. 

En vision om bildning för alla

Regeringens beslut att minska anslagen till studieförbunden hotar att förgöra mycket av det arv folkbildningen byggt upp. Med nedskärningar som slår mot verksamheter i både stad och på landsbygd står vi inför risken att förbunden successivt avvecklas. Utan studieförbundens mötesplatser mister samhället de gemenskaper och sammanhang som folkbildningen erbjuder – en förlust som drabbar inte bara dagens generation utan främst de kommande.

Under slutet av 1800-talet, när Sverige fortfarande präglades av djupa klasskillnader och utbildning var en lyx för de få, växte folkbildningen fram som ett sätt att ge hela folket tillgång till kunskap och därigenom medborgerliga färdigheter. Det var arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna som banade vägen. Genom studiecirklar, föreläsningar och kulturaktiviteter kunde människor träffas för att lära sig läsa, skriva och diskutera samhällsfrågor. Folkbildningen blev en bro mellan olika samhällsskikt och därmed en väg till att skapa ett starkt civilsamhälle där individen inte bara lärde sig fakta utan också utvecklade ett kritiskt och självständigt tänkande.

Studieförbundens arbete handlade om långt mer än utbildning. I folkbildningen låg en vision om att skapa ett jämlikt samhälle där alla hade en plats och där alla skulle känna sig delaktiga. Bildningen sågs som en del i den processen. Det goda samhället byggdes bäst genom ett påläst, engagerat folk. 

Idén om att bildning gör oss till bättre medborgare är sedan dess en grundsten, inte bara i Sverige utan i alla de nordiska ländernas samhällsmodeller.

Under 1900-talet blev studieförbunden en etablerad del av Sveriges sociala struktur, med statligt stöd var det nu möjligt att bedriva verksamheter i hela landet. Folkbildningen blev en bärande del i den svenska demokratin. Genom studieförbunden lärde sig svensken att vara civiliserat oense. 

En bro mellan generationer

Dagens studieförbund erbjuder en bredd av verksamheter som sträcker sig långt bortom det som ursprungligen definierade folkbildningen. För många unga är studieförbundens replokaler och musikverksamheter den första plats där de fritt kan uttrycka sig kreativt. För invandrare är språkcirklar ofta ett första steg in i det svenska samhället. Dessa verksamheter skapar mötesplatser där människor från olika generationer och kulturer kan knyta kontakter och lära av varandra. 

Att tillhöra en gemenskap och hitta nya vänskaper är inte bara avgörande för individens välmående utan också för folkhälsan i stort. Studieförbunden spelar därför en viktig roll för dem som lever i social eller geografisk isolering och deras verksamheter har visat sig vara effektiva i att motverka ensamhet och psykisk ohälsa. För många äldre och nysvenskar kan dess aktiviteter vara den enda sociala kontakt de har, och för unga är studieförbundens lokaler och kurser inom konst och kultur ofta den enda vägen till att utveckla kreativa sina sidor utan att betala dyra avgifter.

Folkbildningens framtid hotad

Under 2023 minskade regeringen statsbidragen till studieförbunden med 250 miljoner kronor. Fram till 2026 är det planerat att ytterligare 350 miljoner kronor ska dras bort, en minskning som sammanlagt innebär att nästan en tredjedel av studieförbundens anslag försvinner.

Konsekvenserna av nedskärningar märks nu. Replokaler, musikscener och kulturhus stängs över hela landet, från stora städer som Malmö och Göteborg till mindre orter där alternativen är få eller inga alls. Studieförbunden har tvingats skära ned på personal och minska antalet kurser och aktiviteter – en utveckling som innebär att de som redan är mest utsatta blir än mer marginaliserade. 

Ett talande exempel är Studiefrämjandets musikverksamhet i Västerås och Norrköping som tvingats stänga sina lokaler. Replokalerna har nyttjats av unga som bildat band eller sjunger tillsammans. Genom subventionerade hyror har studieförbunden gjort det möjligt för unga att delta, oavsett familjens ekonomiska förutsättningar. En nedmontering av musikverksamheten slår hårt mot unga som vill utveckla sina kreativa talanger och kommer i förlängningen påverka hela den svenska musikscenen negativt. Inga fler The Hives, som Rasmus Hansson skrev i Aftonbladet. 

Från scoutläger till gemenskap

Studieförbundet Bilda har sedan länge varit ett nav för frikyrkliga ungdomsgrupper och scouter. Även denna verksamhet hotas nu av nedskärningar. För många frikyrkliga unga innebär dessa aktiviteter en plats där de får utveckla sin ledarskapsförmåga, bygga självförtroende och skapa minnen och vänskaper för livet. Bildas verksamhet, tidigare Frikyrkliga Studieförbundet, har genom åren möjliggjort för tusentals ungdomar möta och utmana sig själva på ett existentiellt plan. 

Genom att minska stödet till studieförbunden riskerar vi att förlora något av det mest grundläggande i den svenska samhällsmodellen. Den tradition av folkbildning som byggt broar mellan människor och skapat samhörighet hotas av kortsiktiga budgetbesparingar. Studieförbunden gjorde oss bäst i världen – nu stängs replokaler och avtal sägs upp. 

Folkbildningen garant för demokratin

Folkbildningen är unik i sitt sätt att skapa platser för inre växt utan krav på motprestation. De minskade anslagen kan komma att omintetgöra detta för en mer instrumentell syn på utbildning. Det riskerar att lämna många människor i ensamhet. På lång sikt är det dyrt. 

Vi behöver se att studieförbunden genom historien bidragit till att skapa en av världens mest robusta demokratier – den svenska. Att då, i vår trumpifierade tid inte fortsätta att värna folkbildningen, det är rent av obildat.