Tro är handling

Om du förväntar dig att det ska komma kraftig nederbörd tar du antagligen på dig en regnkappa. Tro kommer alltså till uttryck i handling. Det här är ju ganska självklart egentligen. ”Tro utan gärningar är död”, står det i Bibeln. Det betyder inte att min kristendom är en gärningslära med en massa anspänning och pressande krav. Men en inre övertygelse gör något med mig! 

Då jag skriver detta ser jag plötsligt fyra män framför mig. Det berättas om dem i Gamla testamentet. De är i en minst sagt beklämmande situation. Döende i den fruktade och smittsamma sjukdomen spetälska. För att deras sjukdom inte ska sprida sig är de isolerade, utestängda från sina familjer och all gemenskap i sin hemstad. De har förvisats till en plats utanför stadsporten. Ingen vill ha med dem att göra. Och inne i staden är stämningen fruktansvärd. En övermäktig fiendehär har nämligen belägrat den under lång tid. Det råder hungersnöd. En efter en dör. Jag kan bara ana den förtvivlan och hjälplöshet folket känner. Och det är klart: var det hungersnöd innanför stadsporten var det väl ännu mera utsatt för stackarna som inte ens fick komma in till sina egna.

Fyra spetälska män. Utmärglade. Dödsmärkta. Vem räknade med dem? De sågs nog mer som en börda än en tillgång. Men, de bestämde sig för att ta ett initiativ. En kväll reser de sig upp och börjar en mödosam vandring mot fiendelägret. Det berättas inte om en jättestor tro, visioner och drömmar, väldiga proklamationer. Deras tro beskrivs bara med de enkla, anspråkslösa orden: ”… kanske ändå …” Och det räcker för att de ska våga bryta dödläget. Fortsättningen av berättelsen är fantastisk! När de sätter sig i rörelse börjar märkliga saker ske. De får se Guds händer i rörelse – inte för att endast hjälpa dem själva utan för att rädda hela staden. Och de som ansågs som mest hjälplösa fick bli redskapen Gud brukade för att ge både mat, dryck och frihet till alla sina bröder och systrar!

I Nya testamentet möter vi också fyra män som visar sin tro i handling. De har en femte person i sin vänkrets. Tyvärr är han svårt handikappad. Förlamad, oförmögen att gå. Honom bär de med sig till huset där Jesus predikar. Istället för att tappa modet när det verkade svårt att nå fram till Jesus på grund av den trängsel som var rådande, hittar de en spännande öppning. Tron ser möjligheter! De går upp på hustaket och börjar plocka bort takteglet. Vilken uppmärksamhet det måste ha skapat då murbruk börjar rasa ner i lyssnarnas hjässor en trappa ner! Och när sedan båren firas ner! Tron är uppfinningsrik! Och det intressanta är att den lame, med stor precision, hamnar mitt framför Jesus. 

”När Jesus såg deras tro …” Han lyfte sin blick och mötte fyra ögonpar som förväntansfullt spejade ner. Det uppbrutna taket, repen fästade vid båren, allt vittnade om förväntan och tro! Tro är handling! De kunde ha suttit kvar hemma och pratat om sin stora tro. Om förvissningen de kände att ett under skulle ske. Visionerat och profeterat istället för att visa sin tro i handling. Men levande tro sätter oss i rörelse! Istället för passivitet – äkta handlingskraft, djärvhet och intiativförmåga.

Vad ser Mästaren i våra liv? Vad ser han då hans ögon vilar på er församling? Fyra män agerade så att ett under kunde ske i Kafarnaum. De gjorde själva inga under. Men deras tro gjorde det gudomliga undret möjligt. Vad utmanas vi att göra i dag? Finns det några troshjältar som tar de avgörande stegen – som handlar på ett sätt som öppnar för att det som ligger på Guds hjärta ska kunna ske?