Pingst Pastor inspirerar till förnyelse och gemenskap

I veckan samlas Pingstpastor-nätverket till pingströrelsens årliga medarbetarekonferens, som i år är flyttad från InfraCity till Filadelfiaförsamlingens anrika lokaler på Rörstrand. Det har förekommit en del knorrande i leden gällande en oro från pastorer utanför storstadsregionerna; att återgången till Stockholm City kommer att innebära ett ökat utanförskap hos dem utan etablerade sociala nätverk inom rörelsen.

Hemmets Vän söker upp Camilla Brolin, samordnare för Pingst Pastors planeringsgrupp och föreståndare i Norrtullkyrkan, Söderhamn, för att förhöra sig kring hur dessa farhågor har hanterats av planeringsgruppen. Vi fångar en entusiastisk Camilla på språng. Hon är uppfylld av stämningen och musiken på pastorskonferensen. 

– Olika lovsångsteam skapar den musikaliska fonden som ramar in konferensen under ledning av lovsångsledaren och pingstpastorn Josefina Gniste. Jag upplever att det hittills under konferensens funnits en musikalisk bredd där man gjort nedslag i olika epoker av pingströrelsens kulturella arv. Det är bara första dagen och det har redan varit flera starka musikaliska upplevelser i rummet, säger en tydligt berörd föreståndare.

Du är på väg till ett förbönsmöte om Pingströrelsens framtida strukturer, är det något särskilt kopplat till det ämnet du kommer lägga fram?

– I dagsläget finns ingenting att berätta, men jag ser fram emot kvällens bönemöte där vi kommer att lyfta frågan inför Gud och den fortsatta beredningen.

Det har inför årets pastorskonferens talats om att rörelsen inte ska huka för de svåra frågorna, är det något särskilt ni kommer avhandla, utöver Mellanöstern och anklagelserna om antisemitism som riktats mot Lewi Pethrus?

– Nej, det är framför allt de extrainsatta seminarierna som kan tänkas bli lite kontroversiella, men dessa är ju inplanerade utifrån de önskemål som funnits inom rörelsen att fördjupa sig i dessa ämnen.

– Utöver ett seminarium med Jan-Åke Alvarsson angående anklagelserna mot Lewi Pethrus och ett samtal mellan Simon Holst (Skövde), Dan Salomonsson (Uppsala), Hans-Erik Bylund (Botkyrka) och Ulf Sundkvist (Umeå) kring frågeställningen: Vad gör vi med Israel & Palestina?, arrangeras det även flera träffar inom fokusområdena teologi, ledarskap och livet inom ramen för teman som Kallelsen, Relationen och Uppdraget.

I programmet tycks fokus ligga på storsamlingar med envägskommunikation, snarare än horisontella möten?

– Vi har gjort utskick till processledarna om att ta ett särskilt ansvar för att konferensgästerna i deras regionsgrupper skall känna sig välkomna och inkluderade till samtalen. Men det finns utrymme för gemenskap och horisontella möten där vi samtalar i smågrupper och jag tänker också att måltiderna är organiserade just för att främja samtal i mindre grupper.

Om man jämför aktuellt program med Equmeniakyrkans och Svenska Alliansmissionens motsvarande vintermöten, tycks ändå pingstpastorer föredra att lyssna till undervisning och lovsjunga tillsammans, än att använda konferenserna till gruppdiskussioner?

– Jag tänker att det kan se så ut om man bara läser programmet, exempelvis kvällens bönemöte som på papperet ser ut som en storsamling, men som genomförs i smågrupper. Planeringsgruppen har jobbat aktivt med att skapa förutsättningar för organiska möten under konferensen, där stort utrymme lämnats för de spontana kollegiala samtalen skall kunna uppstå runt måltiderna. 

– De horisontella samtalen pågår också under hela året i våra processgrupper, medan Pingsts Pastors funktion mer blir att vara ett gemensamt inspirerande avstamp inför det kommande året. 

Det har varnats för arrogans från estraden och behovet av en mer ödmjuk pingströrelse, sker det en uppgörelse mot den gamla ”rockstjärnepingstpastorn” inom samfundet just nu med anledning av diskussionerna som uppstått i efterdyningarna från Arbetsmiljöutredningen?

– Vi lämnar en turbulent tid bakom oss nu. Men under mina år som föreståndare upplever jag att det du efterfrågar har varit ett pågående arbete, där vi är en rörelse som befinner oss i förändring bort från gamla stereotyper, där vi söker Guds ledning för att göra plats för en ny generation och en kultur där allas gåvor ges utrymme och plats, avslutar Camilla Brolin.