Vår identitet är i Jesus

I mitt internetflöde dök en annons upp: ”Du kan vara vem du vill! Bygg dig själv!” Valmöjligheterna är till synes oändliga för vår tids människor. Budskap som: ”Skapa dig själv, välj och vraka mellan identiteter och uttrycksformer. Och vad gäller karriär så sikta på stjärnorna, du kan bli vad som helst, bara du vill” väller emot oss från späd ålder.

När vår son var i mellanstadieåldern ställde han frågan om relationen mellan träning och talang. Hans stora dröm var att bli basketstjärna. ”Vem lyckas bäst, den som tränar mycket eller den som har stor talang?”, var hans fråga. Som föräldrar med pedagogiska ambitioner svarade vi att man gjort vetenskapliga studier på detta och kommit fram till att de som tränar målmedvetet är de som lyckas bäst. ”Men om man både har talang och tränar målmedvetet? Blir man inte bättre då än den som enbart tränar, men inte har talang?”, undrade han. På det kunde vi inte svara annat än att jo, så är det sannolikt … Mycket kan man åstadkomma med envetenhet, men vissa förutsättningar är oss givna. Risken finns att förväntningar och krav orimliga när allt säga bero på vår vilja och våra val. 

Han som ville vårt liv har lagt sin kallelse i de vi är, med våra förmågor och våra begränsningar

Mia Ström, Sverigechef EFS

Förväntningarna på Johannes Döparen var också höga. Kunde det vara han som var Messias, undrade folket? Oregerlig och burdus var han visserligen, men med sådan skärpa och sådant bett i sin svavelosande förkunnelse! Under den udda förklädnaden av kamelhår kunde väl kanske ändå Messias dölja sig? Om han bara kunde borsta av sig dammet och kliva fram som den segerherre de väntade på! 

Men med all den tydlighet och kraft som hans välkryddade språkbruk kunde uttrycka gjorde Johannes klart för folket att nej, han var inte Messias! Absolut inte! Han var inte ens värdig att göra det lägsta av allt, det man inte ens fick tvinga en slav att göra; att knyta upp Jesu sandalremmar! Med hela handen pekade Johannes på Jesus. Johannes uppgift var att uppmana till omvändelse och ett liv som vittnade om att man nu ville följa Guds vilja konkret i sin vardag. Hans dop i vatten var ett omvändelsedop, ett reningsbad, ingenting annat! 

För Johannes verkar det inte ha varit en frestelse att försöka uppfylla folkets förväntningar. Nej, Johannes visste vem han var och vilken kallelse han hade. Han var inte Messias. Han var vägröjaren, mistluren som basunerade ut budskapet och röjde väg i människornas hjärtan för den sanne Messias. Han döpte i vatten, Messias skulle döpa i Ande och eld.

I Lukas version av Jesu dop konstateras bara att Jesus också blev döpt. Ingenting sägs om varför. Fokus ligger i stället på det som händer omedelbart efter Jesu dop. Det första Jesus gör efter dopet är att be, att samtala med sin Fader i himmelen. Människan Jesus steg tillsammans med människorna ner i dopets vatten. Upp ur vattnet stiger sedan Guds son, världens frälsare, sann Gud och sann människa, han som själv tar människornas alla synder på sig. Genom dopets vatten går han vidare in i sin kallelse, in i det som kallas Jesu offentliga gärning. Han byter inte riktning, han vänder inte om. Han har ingenting att vända om ifrån, men en gärning att fortsätta vidare in i. Så sänker sig den helige Ande ner och Fadern bekräftar sin relation till sonen. Han talar direkt till Jesus precis som sonen nyss talat direkt till sin Fader: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Också Jesus vet vem han är och att i den han är, Guds älskade son, ligger hans kallelse och hela världens frälsning. 

När vi döps i Faderns, Sonens och den helige Andes namn tas vi emot som Guds älskade barn i Kristus. I honom har vi vår djupaste identitet och allt annat i våra liv är underordnat detta underbara: Gud själv är vårt ursprung och vårt mål. Han som ville vårt liv har lagt sin kallelse i de vi är, med våra förmågor och våra begränsningar. I dopet sänds vi att bära evangeliet i och genom våra liv, ja till att leva evangeliet. Vi sänds var och en som Kristusbrev till världen, skrivna med var och ens personliga handstil. Brev som får berätta i ord och handling, arbete, lek och vila, om det förunderliga att Gud själv blivit människa i Jesus Kristus och försonat hela världen med sig.