”Heliga vanor bidrar till mänskligare tempo”

Karin Wiborn ser fram emot Equmeniakyrkans Vinterkonferens som hålls den 8–11 januari.

Fem frågor. Vinterkonferensen hålls i år den 8–11 januari, då Equmeniakyrkans medarbetare möts för samtal, seminarier, gudstjänst och bön. Bland de medverkande finns exempelvis både socialminister Jacob Forssmed och Stockholms biskop Andreas Holmberg.

Publicerad Uppdaterad

Det är på grund av pandemin fyra år sedan sist som Equmeniakyrkans medarbetare möttes på det här sättet – hur känns det att få mötas igen?

– Det är en sanning med modifikation. I augusti 2022 möttes vi till sommarkonferens i Göteborg i direkt anslutning till kyrkokonferensen. En mindre, kompaktare och varmare Vinterkonferens. Då var vi ungefär hälften så många deltagare mot brukligt, därför ska det bli oerhört fint att närmare 400 medarbetare kommer mötas i januari.

Vad ser du mest fram emot att få lyssna på /delta i under konferensen? 

– Jag ser mest av allt fram emot att vara tillsammans några dagar och hämta kraft av varandra. Och så är jag nyfiken på spontana samtal med medarbetare i församlingsmiljöer. Om jag ska nämna någon talare så nämner jag Marcia Baquero, pastor i vår systerkyrka i Ecuador.

Programmet handlar bland annat om kyrkans plats i samhället och om heliga vanor – vad tänker du om det?

– Kyrkans och kristenhetens heliga vanor är en gåva till hela samhället, är det första jag tänker när jag får frågan. Jag tror på allvar att vi bidrar till ett mänskligare tempo när vi är noga med våra heliga vanor. Kyrkans plats i samhället är en utmaning vi hela tiden behöver lyssna till så vi inte blir oss själva nog eller instrumentella. Där finns vår kallelse som mission och gemenskap, därför är jag glad att vi också får input från samhällsaktörer.

Men också om framtidsfrågor. Equmeniakyrkan står ju inför ett viktigt år med kyrkoledarval med mera. Vad säger du: Vart är ni som kyrka på väg år 2024? 

– Det är mycket som är i görningen i Equmeniakyrkan, och ändå känner jag ett lugn i dessa processer. Vi fullföljer en regionutredning som påbörjades för flera år sedan, vi prövar att utveckla hur vi möts till konferenser och ser över våra stadgar som skrevs för en nybildad kyrka. Och kyrko­ledarvalet ligger i Guds och kyrkokonferensens händer, det känns tryggt. 

– Jag hoppas att vi når ytterligare mognad som församlingar och kyrka i att bära mångfald, att söka Guds vilja där vi finns, alltså att hitta församlingens plats i samhället och att sträva efter enhet.

Vad hoppas du själv så här i början av det nya året?

– Jag hoppas på fred, hållbarhet och ett gott klimat mellan männi­skor och för vår jords fortlevnad.

Powered by Labrador CMS