”Alms önskan om comeback obegriplig”

En utredning visar att han inte gjort fel i lagens mening och var det verkligen så farligt, det som skedde – ska vi inte glömma och förlåta?

Frågan är om Daniel Alm förstått vad som är problemet.

Några intervjuer med kristna medier har inte Daniel Alm gett. Han tycks mena att dessa medier svalt en felaktig brottsrubricering planterad av pingstörelsens krishanterare: ”maktmissbruk av sexuell karaktär”. Så skulle inte Alm kalla det. Han tycker knappt ens ”otrogen” är korrekt.

I Västeråstidningen VLT kan vi läsa hans egna formuleringar, att det skett saker fysiskt med en annan gift kvinna, men att ”vi inte varit i sängen fullt ut”. Och eftersom en utredning nu har friat honom söker alltså Alm upprättelse. Han har ju inte gjort något juridiskt fel? Vilket är sant, men också ett generande uttalande från någon som förklarat hur viktigt himmelska rättesnören kring sexuallivet (samkönade äktenskap!) är. Det hade man velat prata mer med Alm om, men i stället har diskussionen landat i forum där himmelska rättesnören är irrelevanta.

Men inte heller detta är det största problemet. Problemet är makt.

För snart åtta år sedan fick hela Sverige en läxa om vad övergrepp handlade om. Med MeToo förstod vi att även om inte alla män är förövare, tycks nästan varje kvinna ha en vardaglig berättelse om män som missbrukat sin maktposition och skapat händelser som ofta landat i en besvärlig gråzon. 

En chef kan få en medarbetares samtycke, eller sakna ett uttryckligt nej, men genom att bara befinna sig i maktposition kan en sexuell invit uppfattas som ett övergrepp eftersom den sker i ett ojämlikt förhållande. Det måste inte vara problematiskt, men signalerna blir närmast omöjliga att tyda för den i maktposition. Ojämlikheten skapar enorma risker för den svagare, för vad händer om hen avvisar? Förloras jobbet, positionen? Vad händer vid ett ”ja” – är det en engångsgrej, eller förväntas man nu ställa upp?

Inget av det här fångas upp av Daniel Alm i hans intervjuer. Tvärtom är det som han bytt perspektiv. I oktober var insikten om ojämlikhet så stark att han avgick. I en Facebook-status skrev han att han förstått att relationen ”uppfattats på ett sätt av mig och på ett annat av medarbetaren”. Men nu, ett halvår av bearbetning senare, berättar Alm för VLT att relationen var ”helt ömsesidig”, att det kan bli såhär för ”rockstjärnor eller andra idoler”, och att han inte lyckades ”vika undan”. I oktober var kvinnan offer, i mars har Alm blivit offret.

Det berättas också att detta var andra gången en relation uppstått utanför äktenskapet – även om bara den ena flaggats som icke ömsesidig. Ändå var det först när den senare anmäldes som det blev problematiskt för Alm. Innan dess såg Alm det som naturligt att kandidera till ytterligare en mandatperiod som ledare för pingstörelsen.

Fokus har alltså förts till Daniel Alms egen upprättelse och förlåtelse, bort från det kvinnan berättar att hon upplever sig utsatt för.

Problemet för Daniel Alm är alltså inte synden i sig, utan bristen på självinsikt. Det är det som gör hans önskan om comeback – och den nya turnén bland medier – både obegriplig och osmaklig.