Hon ställer sig till förfogande för både hoppet och kärleken

I vår text är Maria medelpunkten. Det är en ung Maria som tror, hon ställer sig till förfogande för hoppet och kärleken. Den tron gav henne en resa genom ljus och mörker.

Hon fick bära Gud, bli förälder och se sin son växa upp till en ledare som blev både hyllad och smädad. Hon fick stå vid sin sons grav, men också uppleva uppståndelsen.

Där Sakarias är utan språk, sjunger Maria den lovsång som målar bilden av den värld vi alla hoppas på. Där våld och terror blir fred, girighet förvandlas till generositet och mat till de hungriga.

Sören Carlsvärd, Equmeniapastor Örebro

Hennes ”ja” till Gud blev en förutsättning för oss andra. Hon blev den människa genom vilken Gud fysiskt tog plats hos oss. Jag tror att Gud behöver gå bredvid oss så att vi vågar gå genom hopplöshet och kärlekslöshet för att komma ut i ljuset.

Vi behöver göra den där vandringen flera gånger. Vi går inte ensamma utan vi går tillsammans med en modig Maria och tillsammans med Gud. Tror att detta är viktigare än någonsin idag då dyrkan av det starka och vackra är en trend i vår tid, samtidigt som vi föraktar det svaga.

Vår text visar på både styrka och svaghet när de två nyckelpersonerna gör entré, Johannes döparen och Jesus, men där möter vi också Maria och Elisabet.

Elisabet som blev mor till Johannes döparen var gammal och barnlös. Den ofrivilliga barnlösheten såg omgivningen som ett tecken på att Gud inte hade välsignat henne.

Maria var trolovad med Josef. Texten skildrar en tonårsflicka och en ålderstigen kvinna. Gud låter all fokusering hamna på dessa två udda kvinnor.

Att vara kvinna förbättrade knappast deras odds med tanke på hur dåtidens samhälle såg ut. Gud gjorde med andra ord ett märkligt val när han skulle göra entré i den här världen.

Lukas börjar sin berättelse med nyheten att ängeln Gabriel annonserade två graviditeter. Maria blir förskräckt. Men hon tar till sig ängelns ord; ”Var inte rädd”. Maria försöker inte smita, utan frågar; ”Hur ska detta ske?” Så tilliten till Gud är större än hennes rädsla.

Maria sätter sitt liv och trolovning med Josef på spel när hon tackar ja till Gud. Hon kommer att få ett liv fullt av motgångar och tragik, men kommer också få vara med om fantastiska saker, ja, livet är komplext.

I Marias liv kan den som upplever den största lyckan och den som befinner sig i djupaste mörker känna igen sig, hon finns där med oss alla. Vi kan stämma in i hennes lovsång över ett barn som växer i hennes mage och ska bli använt av Gud.

Vi kan också ana den smärta Maria känner när hon står vid korset och ser sin son torteras till döds. Maria är en person som sett och upplevt svåra saker.

Hon är ung, meritlistan är kort liksom livserfarenheten. Trots det visar hon en självkänsla och tillit som bär henne. Svaret till ängeln Gabriel är: ”Här är jag!”

Hur klarar hon det, utan att bli knäckt av kraven och rädslan? Säkert upplevde hon precis som vi krav och otillräcklighet.

Maria undgår självcensur. I tillit vågar hon svara: ”Här är jag! Jag står till förfogande!” Hon förstår att Gud respekterar henne och tar henne på allvar som den hon är. Det är i Guds nåd hon bottnar.

Så gick det inte med den andra graviditeten. Det är Elisabets man Sakarias som tar emot ängeln Gabriels budskap. Sakarias saknar Marias frimodighet. I stället vill han ha bevis och visshet.

Inför livets största val är vissheten ofta minst. Sakarias önskan om bevis är försåtlig, men han klipper samtidigt av en livsnerv. Han förmår inte ta till sig glädjebudet.

Följden är att han tappar sin talförmåga. Han blir stum fram till den dag då han hör det första skriket av sin nyfödde son. Orden återvänder och han kan tala igen.

Med Maria är det annorlunda. Hon har varken visshet eller bevis, bara löfte. Ändå tappar hon varken språk eller initiativ. Maria vågar relationer och möten. Maria öppnar sig för barnet som växer i henne och för alla svårigheter som väntar.

Där Sakarias är utan språk, sjunger Maria den lovsång som målar bilden av den värld vi alla hoppas på. Där våld och terror blir fred, girighet förvandlas till generositet och mat till de hungriga.

Marias lovsång är både hoppingivande och utmanande främst för alla som känner sig marginaliserade, maktlösa och misslyckade.

Maria krävde inte att få veta allt. Hon tog till sig ängelns ord om att inte vara rädd. Hon litade på att Gud hade en plan, och hon sa JA.

Precis som Maria finns vi med i Guds plan. På olika sätt kan vi spegla Guds kärlek till varandra och öva oss i vår tillit till Gud och ta till oss orden VAR INTE RÄDD!