Några i hopen som hörde detta sade: »Han måste vara Profeten«, och några sade: »Han är Messias.« Men andra sade: »Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?« Så blev hopen oenig om honom. Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom. När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: »Varför har ni inte tagit hit honom?« De svarade: »Aldrig har någon människa talat som han.« Då sade fariseerna till dem: »Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad.« Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: »Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?« De svarade: »Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.«
Tänk dig att
du joggar genom en livlig stadspark en het sommardag. Svetten rinner ner för
pannan och benen känns tunga. Du stannar till, tar fram din vattenflaska och
märker att flaskan är tom. Du har glömt att fylla den. Runt omkring dig ser du
människor i kö till kiosken för att få tag på en iskall dryck, och du har inga
pengar med dig. Plötsligt får du syn på en person som reser sig upp från en
parkbänk och utan att tveka vandrar fram emot dig och erbjuder sin flaska. Du
tar emot vattnet med en djup suck av tacksamhet och mättar din torra strupe.
Vi vet alla hur det är att vara törstig. Det är
en påminnelse om vår sårbarhet och grundläggande behov som människor. Men törst
handlar inte bara om fysiska behov: den symboliserar också vår inre längtan
efter mening, tillhörighet och andlighet. Johannes evangelium använder denna
bild för att synliggöra att vår själ törstar efter något mer än vatten.
Tro handlar inte om att ha alla svar, utan om att vara öppen för möjligheten att Jesus är mer än vi kan förstå.
Magnus Sternegård, biträdande generalsekreterare Equmenia
Under
Lövhyddohögtiden i Jerusalem, en fest som firade Guds trofasthet och
försörjning under ökenvandringen, hällde prästerna vatten från Siloadammen över
altaret. Detta symboliserade både tacksamhet för Guds omsorg och förhoppningen
om den kommande Andens gåva. I detta sammanhang träder Jesus fram på högtidens
sista, stora dag och ropar: ”Om någon är törstig, kom till mig och
drick!” (Johannes evangelium 7:37-38). Hans ord är en kraftfull inbjudan – inte bara att
släcka fysisk törst, utan att ta emot det levande vattnet, en relation med Gud
genom den helige Ande.
Jesus identifierar sig själv som den sanna källan
till liv. Det handlar om mer än en metafor: det är ett erbjudande om
förvandling. För dem som lyssnade väckte hans ord starka reaktioner. Några
trodde, andra förkastade honom. Diskussionerna gick heta: är han verkligen
Messias? Kan Messias komma från Galileen? Mitt i detta står Nikodemos, en
farisé som tidigare sökt upp Jesus i hemlighet. Nu vågar han försiktigt fråga
sina kollegor: ”Vår lag dömer väl ingen utan att först höra honom?”
(Johannes evangelium 7:51).
I
Johannesevangeliet framstår tron som en process, inte en omedelbar insikt.
Nikodemos är ett tydligt exempel på detta. Från att ha sökt Jesus i nattens
skuggor tar han steg mot en modigare bekännelse. Tro handlar inte om att ha
alla svar, utan om att vara öppen för möjligheten att Jesus är mer än vi kan
förstå. Det handlar om att söka, ifrågasätta och våga tro trots osäkerhet.
Berättelsen
påminner oss om hur lätt vi fastnar i våra egna förväntningar. Folket sa:
”Messias kan inte komma från Galileen!” Men Jesus stod mitt ibland
dem. Han är inte någon vi måste söka på avlägsna platser eller nå genom
prestationer. Han är redan här, närvarande i våra liv. Nikodemos visar en tro
som vågar rymma både tvivel och växande insikt, en tro som växer i mötet med
det oväntade.
Tro är inte en
intellektuell övning utan en relation, en resa där vi ibland famlar i mörkret
men ändå håller fast vid hoppet. Vi påminns om att gemenskapen vi delar med
andra kan vara en plats där Guds närvaro blir påtaglig. När vi delar det
levande vattnet med varandra blir vi själva en del av Guds välsignelse i
världen. Tron handlar inte heller om att ha allt klart för sig. Den handlar om
att våga bli gripen av Jesus, att våga söka, att ställa frågor, att öppna
hjärtat för det vi inte kan kontrollera. Vissa tror direkt, andra tvekar, och
vissa vänder bort blicken. Men Nikodemos historia visar oss att det finns en
tredje väg – att söka, att växa, att låta tron få mogna i sin egen takt.
Vår djupaste törst, den som finns bortom kroppens
behov, kan bara släckas av Gud själv. Ofta söker vi storslagna tecken på hans
existens och missar de små miraklerna runt oss: ett leende, en tröstande hand,
ett oväntat ord av hopp. I varje möte, i varje samtal och i varje liten
handling av kärlek finns Gud närvarande. Han är törstsläckaren som aldrig
sinar, källan som alltid flödar, och som fyller våra liv med sitt levande
vatten.
