Svensk sjukvård har läkare, men inte effektivitet
Sverige har 4,2 läkare per 1 000 invånare jämfört med snittet inom OECD:s medlemsländer på 3,4. Ändå är det svårt att få en läkartid på många vårdcentraler.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Ledare. Trots en hög andel läkare per invånare är tillgängligheten i vården bristfällig, och patienter får vänta i månader på hjälp – ändå uteblir de nödvändiga reformerna. Det är dags för politikerna att agera.
Visst är meddelandet inte helt obekant, när du vill boka en tid hos läkare: ”Det finns inga lediga tider.” Kristdemokraternas partiledare och ytterligare fyra företrädare för partiet slår larm i en debattartikel i Dagens Nyheter, att det finns en skrämmande obalans i möjligheter att få ha en fast läkarkontakt på vårdcentralen. Fler svenskar har en fast frisör än en fast läkare. Ebba Busch och hennes kollegor efterfrågar en ökad nationell styrning av läkarutbildning och sjukvårdssystem.
Medborgare har svårt att få en läkartid på många vårdcentraler. Tiden från remiss till läkarkontakt kan variera mycket. Det kan ta halvår mellan remiss och faktiskt läkarmöte.
Antal vårdcentralsläkare varierar i olika delar av Sverige medan andra länder lyckats bättre att rekrytera och behålla sina läkare.
På vissa vårdcentraler tycks läkarna gärna stanna och patienter har goda erfarenheter av tillgänglighet och bemötande. På andra platser gapar läkartjänsterna tomma. Regionerna får inte tag på läkare som stannar.
Vi har 4,2 läkare per 1 000 invånare jämfört med snittet inom OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) på 3,4. Vårdförbundets medlemmar arbetade för några år sedan tre miljoner timmar övertid. Det är 8 200 övertidstimmar per dag. Förbundets 114 000 anställda jobbar i genomsnitt övertid en kvart om dagen.
Den tidigare VD:n för lastbilskoncernen Scania, Leif Östling, skrev för något år sedan i Dagens Industri om problemen med organisation och ledarskap i svensk sjukvård. Han menar att huvudproblemet är dåligt ledarskap.
Kristdemokraterna har länge hävdat att problemen kan sökas i organisationsmodellen med 21 regioner som har uppenbara problem att samarbeta.
Leif Östling visar på ”flagranta exempel på byråkratisk ineffektivitet i gammaldags strukturer” som kanske största orsaken.
Svensk sjukvård har ett system för dokumentation som gör att en sjuksköterska tillbringar en timme per dag att logga in och ut från dataprogrammet Windows, betydligt längre tid än den genomsnittliga övertiden.
Östling tar exemplet att i Region Stockholm ska medarbetare, efter detaljerad instruktion, väga matsvinnet på varje vårdavdelning. Matsvinnet ska delas upp i den del som patienten lämnar på sin tallrik och den del som aldrig lämnat serveringsfaten.
Det är inte endast att antalet administratörer, hr-chefer och kommunikationsansvariga blir allt fler. Den ofattbara detaljstyrningen inom vården minskar möjligheterna för vårdpersonalen att ägna sig åt vården. På 20 år ökade antalet sjuksköterskor med drygt 40 procent från 119 000 till 166 000 medan befolkningen växte med 18 procent.
Det är inte för få sjuksköterskor och inte heller läkare. Men hela systemet är trögt. Politikerna vill troligen inte en förändring. Det skulle innebära att en kanske ganska stor andel får avskaffa sig själva.
KD vill liksom Läkarförbundet ha en ökad statlig översyn exempelvis av läkarutbildningen, från grundutbildning till specialistutbildning.
Det är dags att gå från ord till handling. Vi hör ständigt om brister i svensk sjukvård och patienter som kommer i kläm i systemet. En trygg och tillgänglig vård är grundläggande, inte minst när vår befolkning blir allt äldre.
