Vägledning. Vi är kallade att vara ljus och salt i vår värld, skriver Christian Mölk
Precis som Johannes och Jesus utmanade sin samtid, så utmanar evangeliet oss idag att våga gå emot strömmen, skriver Christian Mölk. Här är det den franskbrittiske konstnären James Tissot (1836–1902) som skildrar hur Johannes beskriver Jesus som Messias för sina lärjungar.Foto: Brooklyn Museum
Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är
himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. Alla
profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, och om ni
vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. Hör, du som
har öron! Vad ska jag likna det här släktet vid? De liknar barn
som sitter på torgen och ropar till andra barn: Vi spelade flöjt
för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. Johannes
kom, och han varken åt eller drack, och då säger man: Han har en ond ande. Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se
vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men
Visheten har fått rätt av sina barn.
I en tid av religiös och politisk oro, där det judiska
folket längtade efter en Messias som skulle befria dem från det romerska
förtrycket, framträdde Johannes Döparen med ett annorlunda budskap. Han
predikade omvändelse, inte revolution. För Johannes handlade inte befrielse om
att störta romarna utan om att vända sig bort från synden. Han utmanade folket
att rannsaka sina hjärtan och inse att deras djupaste problem inte låg i yttre
förtryck, utan i inre synd.
När Jesus sedan framträder, förkunnar han en kompletterande
sanning: att inte bara vända sig bort från synden utan att också vända
sig till Gud. Han talar om ett rike som kommer genom kärlek, helande och
försoning, inte genom svärd och våld. Tillsammans utgör Johannes och Jesus två
sidor av samma mynt – omvändelse och nåd.
När vi följer Jesus och lever ut evangeliet, blir vi också ’barn av visheten’ som vittnar om att Guds väg är rätt, även i en motsträvig värld.
Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand
Trots deras olika approach möttes båda av samhällets
missförstånd och kritik. Johannes ansågs vara för extrem, för asketisk, och man
avfärdade honom som besatt. Jesus, å andra sidan, kritiserades för sin öppenhet
– han åt och drack med syndare och beskylldes för att vara frossare och
drinkare. Det verkar som att samtiden hade svårt att acceptera någon som bröt
mot deras förväntningar och utmanade deras föreställningar om hur Gud skulle
verka.
Johannes pekade på Jesus som Messias, men många avvisade
honom eftersom han inte levde upp till deras förväntningar. De hade föreställt
sig en stark, militär ledare likt kung David, som skulle köra ut romarna och
upprätta Israel som en självständig nation igen. Men Jesus kom inte för att
uppfylla nationalistiska drömmar utan för att etablera ett evigt rike, ett rike
som börjar i människans hjärta och sträcker sig ut till världen i kärlek och
sanning.
Precis som Johannes och Jesus utmanade sin samtid, så
utmanar evangeliet oss idag att våga gå emot strömmen. I en värld som ofta
kräver anpassning och tystnad från kyrkan, står vi inför samma val: att
antingen ge efter för samhällets förväntningar eller troget hålla fast vid
sanningen om Guds rike.
Det spelar ingen roll om vi, likt Johannes, fjärmar oss från
världen i en ambition att leva profetiskt heliga, eller om vi, likt Jesus,
närmar oss världen med en utsträckt och kärleksfull hand – världen kommer ändå
att kritisera oss. Det får vi lära oss att leva med. Jesus själv förutsåg detta
när han sa: ”Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före
er” (Johannes evangelium 15:18).
Det viktiga är att vi står fast vid vår tro och lever ut
evangeliet i det samhälle där vi är satta att verka. Evangeliets kraft ligger
inte i att anpassa sig till världens normer utan i att förmedla Guds kärlek och
sanning, även när det kostar oss något.
Guds rike kan inte stoppas, oavsett vilken sorts opposition
vi möter. Precis som Johannes och Jesus levde i trofasthet mot sin kallelse, är
vi kallade att vara ljus och salt i vår värld. När vi står fasta, även under
kritik, missförstånd och förföljelse, vittnar vi om ett rike som är större än
oss själva – ett rike som är evigt och fyllt av hopp.
Jesus avslutar med att säga: ”Men Visheten har fått
rätt av sina barn.” Det är en stark påminnelse om att det är frukten av
våra handlingar som visar om vi följer Guds väg. Johannes Döparens budskap om
omvändelse banade väg för Jesus, och Jesus manifesterade Guds rike på jorden.
Även om både Johannes och Jesus kritiserades och missförstods, bekräftar
resultaten att de handlade i linje med Guds vishet.
För oss idag är detta en uppmuntran att inte låta omvärldens
kritik eller missförstånd definiera och avgöra vad som är framgång för Guds
rike. Det är inte alltid vi ser resultatet av vårt arbete direkt, men Gud
använder vår trofasthet för att låta sitt rike växa på sitt sätt. Vårt uppdrag
är att leva i lydnad och lämna resultaten i Guds händer. När vi följer Jesus
och lever ut evangeliet, blir vi också ”barn av visheten” som vittnar
om att Guds väg är rätt, även i en motsträvig värld.