Gud har lösningen
på våra bekymmer

Plötsligt dyker det upp igen. Ett orange kuvert. En olustig känsla sprider sig genom kroppen. Årsbesked om kommande pension. Nej, inte nu. Jag öppnar det imorgon. Oftast hamnar det i papperskorgen innan jag ens har läst det. Till sist måste jag ändå öppna det och ser till min fasa hur lite pengar jag kommer att få i pension. Tankarna går i gång. Jag ligger på natten och tittar upp i taket. Hur ska jag klara mig med så lite pengar?

Jag börjar kolla upp lite hur det fungerar. Hm, om jag jobbar lite längre och tar ut pensionen senare än vid 65 år, då blir pensionen något högre. Jag har ett arbete som jag verkligen trivs med och kroppen håller, så jag fortsätter arbeta. Min fru är något yngre än jag – vi jobbar på som vanligt. 

Så dyker det upp ett erbjudande. Facket erbjuder experthjälp gällande pension. Jag kontaktar experten som förklarar för mig: Du ska givetvis ta ut pensionen så fort som möjligt, arbeta samtidigt och spara pensionen. Då får du en buffert av mycket pengar när du väl slutar arbeta. Du kommer ändå inte att göra av med så mycket pengar när du blir riktigt gammal. 

Tittar i taket igen. Varför gjorde jag inte det? Värken i magen tilltar. Nu är jag säkert sjuk också.

Jag vet inte hur du har det, men jag har lätt för att bekymra mig om saker. Min svärmor hävdade att hon var en ”gruvarbetare”. Då menade hon att hon gruvade sig för olika saker, det vill säga bekymrade sig för olika saker. Ja, visst finns det nog saker att gruva sig för. Inte minst om man tittar ut över vårt land med gängkriminalitet och våld – och utöver vår värld med krig, fattigdom och elände.

I söndagens text från Matteusevangeliet hamnar vi mitt i den så kallade bergspredikan. Det är Jesus som undervisar på ett berg i Galileen. Det är det längsta av Jesu tal, som är återgivna i Bibeln, och handlar mycket om hur vi ska tänka och leva som kristna. Hur vi ska vara mot varandra, men framför allt våra inre val. Den innehåller också den mest kända bönen i Bibeln, Fader vår. 

Jag bor i Hemavan och arbetar (ja, fortfarande, trots att jag fyllt 65 år) med en bibelskola som heter Bibelfjäll. Många gånger när vi är på fjället, går en pilgrimsvandring, dramatiserar en bibelberättelse eller bara njuter av Guds underbara natur, brukar jag tänka på bergspredikan. Den börjar så här: ”När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ned, och hans lärjungar kom fram till honom” (Matteusevangeliet 5:1). Satt Jesus ned och pratade lågmält och använde sig av tystnaden i fjället? Använde han fjället som en amfiteater? För min inre syn sitter han i alla fall där på stenen och tittar ut över fjället.

Just i det här avsnittet av bergspredikan tar Jesus upp temat ”våra bekymmer”. Han har tidigare i vers 26 påvisat Guds omsorg om naturen och fåglarna. Han säger att vi ska se på fåglarna. Det grekiska ordet för ”se” betyder att studera noggrant. Jag har en bror som noggrant studerar fåglar. Framför allt är han duktig på att fotografera fåglar och har en omfattande samling på internet. Han besökte oss i våras och vi fick bland annat se ett brushane-spel som var helt fantastiskt. Har Gud en sån omsorg om fåglarna, hur mycket mer har han då inte omsorg om oss. Gud lanserar också en lösning på problemet, nämligen att vi först ska söka hans rike och hans rättfärdighet (vers 33) så ordnar sig allt det andra också.

Det handlar om att byta fokus från det materiella, jordiska och i stället fokusera på det andliga, att vi har med Gud att göra. Jesus säger (från vers 19): ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Jag brukar ofta fråga deltagarna på Bibelfjäll: Jag ser upp emot fjällen. Varifrån skall jag få hjälp? Då svarar alla tillsammans: Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord (början av psalm 121, fritt översatt).