Vägledning. Här är tecknen på omvändelse, skriver Elisabet Svedberg.
Tio spetälska blev helade när de mötte Jesus, men bara en av dem återvände för att tacka Gud för sitt helande. Så här tänkte sig den franskbrittiske konstnären James Tissot (1837–1902) mötet mellan de spetälska och Jesus.Foto: Brooklyn Museum
Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« Då sade han till dem: »Gå och visa upp er för prästerna!« Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: »Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?« Och han sade till mannen: »Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.«
I söndagens evangelietext berättar Lukas för oss att Jesus har siktet inställt på Jerusalem och nu följer han gränsen mellan Galiléen och Samarien. Man kan fundera på varför Lukas är noga med att ge oss de här geografiska hänvisningarna. Jag tänker att det har att göra med att Lukas vill berätta för oss att Jesus inte befinner sig på neutral mark. Hade Jesus befunnit sig i nutid, och i vår del av världen, hade han kanske befunnit sig i gränstrakterna mellan Finland och Ryssland.
Men det är inte bara en plats präglad av spänning mellan det judiska folket och det samariska folket som präglar Lukas berättelse, utan även en riktning mot den heliga staden och slutet av Jesus offentliga verksamhet. En rörelse som inleddes med dopet av Johannes, där han fått höra sin pappas röst och varma ord om utvaldhet och kärlek. Han hade blivit frestad av den onde att sätta sin tillit och kärlek till honom och inte till sin far, men Jesus hade valt kärleken och tillitens väg. Nu var han redo för sitt uppdrag, och orden ljöd: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Markus evangelium 1:15
I stället för att leva sitt liv frikopplat från Gud handlar omvändelsen om att koppla sitt liv till Gud, genom att börja en relation med Jesus.
Elisabet Svedberg, präst i Lycksele församling
När jag arbetade som lärare på Bibelfjäll i Hemavan ägnade jag ofta förberedelsetid till att försöka klura ut vilka frågor eleverna skulle kunna tänkas ställa om ett visst ämne för att sedan söka svar på den frågan. Efter ett par år insåg jag att detta var ett ohållbart sätt att arbeta på. Jag ville inte att min drivkraft skulle vara rädsla för att inte kunna svara på elevernas frågor. Därför prövade jag ett nytt sätt att arbeta på. Snarare än att försöka komma på alla kluriga frågor eleverna skulle komma med i förväg använde jag deras spontana frågor som ett undervisningsmaterial i klassrummet. I stället för att jag skulle vara den ”allvetande läraren” bollade jag över frågan till resten av gruppen, även om jag kanske visste svaret. Då fick gruppen hjälpas åt att hitta svar tillsammans, och jag upplevde att både eleverna och deras lärare lärde sig nya saker om Guds ord och om sig själva.
När jag läser Jesus ord om omvändelse och Gudsrikets närhet, förflyttas jag för min inre syn till klassrummet på Hemavans fjällstation, och jag kan nästan höra någon elev säga: ”Men Elisabet vad är egentligen Guds rike? Och vad betyder det att man ska omvända sig?” I stället för att säga: Guds rike är den plats där Guds goda vilja sker, och omvändelse är att vända sig till Jesus som förebild och vän och leva ut Guds kärlek i din vardag, hade jag bett dem fundera över vad de tycker utmärker en bra kompis, och hur ska en grupp vara för att du ska trivas? När de samtalen stillnat hade vi öppnat våra biblar och läst söndagens evangelietext utifrån perspektivet: Hur gestaltar sig Guds rike i den här berättelsen, och finns det tecken på omvändelse?
Nu har jag ingen elevgrupp att föra dessa samtal med så jag delar mina tankar angående detta med dig som läser. Det första som slår mig är att vi får en fin bild av resan till omvändelse i den här berättelsen. De desperata och sjuka männen börjar sin färd genom att de hör talas om Jesus och vad han är kapabel till. Men de stannar inte vid att bara lyssna till berättelser om Jesus. När han passerar den plats där de ”sitter i karantän” vänder de sig till honom och han ger dem mer än vad de ber om. De ber om förbarmande, han ger dem helande. Men bara en samarisk man fortsätter sin omvändelseresa. I stället för att som sina ”karantänskamrater” gå därifrån går han till Jesus, han böjer sig för honom och han tackar Gud. Jag tänker att här har vi en fin bild av omvändelse. I stället för att leva sitt liv frikopplat från Gud handlar omvändelsen om att koppla sitt liv till Gud genom att börja en relation med Jesus.
När det kommer till Guds rike tänker jag att vi får många tecken på att Guds rike är i rörelse. Jag vill nämna ett exempel. Mannen ”roffar inte åt sig” Guds helande och springer sin väg. Han vänder sig om i tacksamhet och riktar den till Gud. Att leva i Guds rike är att leva i tacksamhet till Gud. Till Gud som gav oss livet. Till Jesus som öppnade vägen till vår pappa, och till den helige Ande som bor i oss.
Min bön idag är:
Herre, tack för allt som du har gett mig. Herre, förlåt för alla de gånger jag glömmer att tacka dig för dina goda gåvor. Helige Ande, öppna min ögon så jag ser allt det goda du gett till mig och ge mig mod att använda det för att sprida Guds underbara rike där jag lever. Amen.
