Ett intåg värdigt en konung

Vägledning. Jesus fortsätter att ”rida in” i stad efter stad, skriver Leif Alm.

Jesus fortsätter än i dag att ”rida in” i stad efter stad, på samma sätt som han red in i Jerusalem, skriver Leif Alm. Så här tolkar den flamländske konstnären Frans Francken, den yngre (1581–1642) Jesu intåg i Jerusalem.
Publicerad

Matteus evangelium 21:1–9

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!« 

Bibeltexten skildrar här inledningen till påskhögtiden, men den har också placerats av oss som inledning till advent. Anledningen till detta är att det finns så många sanningar och vägledande avsnitt i texten för att vi skall börja något nytt.

Jesus är på väg till högtidernas stad. Han vet att det säkert kommer att vara miljoner människor som skall fira högtid i Jerusalem.

Det viktigaste är den enskilda människans erfarenheter med ”Jesu intåg”.

Leif Alm, officer Frälsningsarmén

Enligt den berättelse som Matteus ger oss har Jesus och lärjungarna varit på väg en tid från Galileen. Nu gör de den sista sträckan från Jeriko upp till Olivberget. Vi kan läsa att de besökt sina vänner, Marta, Maria och Lasarus i Betania och där fått vila sig för att vara starka när då går in Jerusalem.

Åsnan! Profeten Sakarja skriver: ”Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” Sakarja 9:9

Även om lärjungarna kunde sitt Tanakh – Gamla testamentet – var de säkert frågande till Jesu uppmaning att hämta en åsna. Det står inget om att Jesus hade förbeställt transportmedlet. Bara att ägaren skulle vara helt öppen till avhämtningen.

Om Jesus nu skulle rida in till högtiden fick det inte vara på en häst, som ju symboliserar krig. Nej, en åsna betecknar fred. Jesus är freden och fridens konung. En lärdom till Jesu efterföljare i alla tider!

Mantlar och palmkvistar! När en man tar av sig sin mantel, då visar han tydligt att hans egen värdighet och styrka är helt borta. Han har en tilltro till den som han offrar sin mantel för. Palmkvistar är en hyllning värdig en konung.

Naturligtvis längtade man efter en utlovad Messias som skulle lösa folket från förtryck från romarnas sida. Men Hosiannaropen och hyllningssången avtog, och för många blev det uppenbart att det fanns anledning att ha större förväntningar på en befriare.

”Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom.” Johannes evangelium 1:11

Efter alla de händelser som följer på den här bibeltexten, och det övriga som tillskrivs Jesus innan himmelsfärden, finns det anledning att reflektera över Jesu intåg under den kristna historien.

Matteus avslutar sitt budskap med Jesusorden: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”

Naturligtvis finner vi fortsättningen på Jesu intåg genom apostlarna. Det står så härligt i Apostlagärningarna 16:20, om hur Paulus och Silas blir anklagade inför staden Filippis domare: ”De här männen stör ordningen i vår stad.” Människor kom till tro och särskilda upplevelser gjordes i deras gemenskap. Därefter kommer anklagelsen i Tessalonika: ”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen.” Jesus fortsätter att ”rida in” i stad efter stad, och redan i början av 300-talet var 20 procent av invånarna i romarriket kristna.

Bildlikt talat var det exempelvis många hundratusentals människor i Wales som från 1700-talet och till våra dagar lagt ner sina mantlar och hälsat Jesus med palmkvistar. Själv besökte jag Cwmbran och upplevde stora skaror som välkomnade Jesus. Landsdelen har upplevt ett 15-tal stora väckelser, vilket resulterat i dess rykte som ”väckelsernas land”.

Men vi behöver påminna oss om den historia som ”Jesu intåg” har i vårt eget land. Stora händelser i Västerdalarna, bibelbältena i Småland och Norrland, men också det som sker idag. En församling i Stockholm har hälsat 800 nya medlemmar välkomna under den senaste tiden.

Det viktigaste är ju den enskilda människans erfarenheter med ”Jesu intåg”.

Sam Jakobsson i Södertälje som fick uppleva ”Jesu intåg”, blev en gång tillfrågad av sina arbetskamrater på verkstaden hur det är att vara frälst. ”Jo”, sa Sam, ”det är som att komma hem efter en lång, smutsig, oljig arbetsvecka. Man tar ett bad och skrubbar sig helt ren. Tar på sig rena kläder med vit skjorta. Sedan tar man en härlig promenad i solen på lördagseftermiddagen. Så är det att vara frälst!”

Så ser vi fram emot den dag då Jesus än en gång ”rider in” i Jerusalem. Då skall alla i folkskaran uppleva honom som Messias. Jesaja 66:8, Hesekiel 39:22, Johannes evangelium 19:37 samt Romarbrevet 11:26.

Powered by Labrador CMS