Vägledning. Jesus fortsätter att ”rida in” i stad efter stad, skriver Leif Alm.
Jesus fortsätter än i dag att ”rida in” i stad efter stad, på samma sätt som han red in i Jerusalem, skriver Leif Alm. Så här tolkar den flamländske konstnären Frans Francken, den yngre (1581–1642) Jesu intåg i Jerusalem.Foto: Wikimedia (Polska nationalmuseumet i Warszawa)
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!«
Bibeltexten
skildrar här inledningen till påskhögtiden, men den har också placerats av oss
som inledning till advent. Anledningen till detta är att det finns så många
sanningar och vägledande avsnitt i texten för att vi skall börja något nytt.
Jesus är på väg
till högtidernas stad. Han vet att det säkert kommer att vara miljoner
människor som skall fira högtid i Jerusalem.
Det viktigaste är den enskilda människans erfarenheter med ”Jesu intåg”.
Leif Alm, officer Frälsningsarmén
Enligt den
berättelse som Matteus ger oss har Jesus och lärjungarna varit på väg en tid
från Galileen. Nu gör de den sista sträckan från Jeriko upp till Olivberget. Vi
kan läsa att de besökt sina vänner, Marta, Maria och Lasarus i Betania och där
fått vila sig för att vara starka när då går in Jerusalem.
Åsnan! Profeten
Sakarja skriver: ”Fröjda dig stort,
dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig
och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” Sakarja 9:9
Även om
lärjungarna kunde sitt Tanakh – Gamla testamentet – var de säkert frågande
till Jesu uppmaning att hämta en åsna. Det står inget om att Jesus hade
förbeställt transportmedlet. Bara att ägaren skulle vara helt öppen till
avhämtningen.
Om Jesus nu skulle
rida in till högtiden fick det inte vara på en häst, som ju symboliserar
krig. Nej, en åsna betecknar fred. Jesus är freden och fridens konung. En
lärdom till Jesu efterföljare i alla tider!
Mantlar och
palmkvistar! När en man tar av sig sin mantel, då visar han tydligt att hans
egen värdighet och styrka är helt borta. Han har en tilltro till den som han
offrar sin mantel för. Palmkvistar är en hyllning värdig en konung.
Naturligtvis
längtade man efter en utlovad Messias som skulle lösa folket från förtryck från
romarnas sida. Men Hosiannaropen och hyllningssången avtog, och för många blev
det uppenbart att det fanns anledning att ha större förväntningar på en
befriare.
”Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog
inte emot honom.” Johannes evangelium 1:11
Efter alla de
händelser som följer på den här bibeltexten, och det övriga som tillskrivs Jesus
innan himmelsfärden, finns det anledning att reflektera över Jesu intåg
under den kristna historien.
Matteus avslutar
sitt budskap med Jesusorden: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på
jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”
Naturligtvis
finner vi fortsättningen på Jesu intåg genom apostlarna. Det står så härligt i
Apostlagärningarna 16:20, om hur Paulus och Silas blir anklagade inför staden Filippis domare:
”De här männen stör ordningen i vår stad.” Människor kom till tro och särskilda
upplevelser gjordes i deras gemenskap. Därefter kommer anklagelsen i Tessalonika:
”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen.” Jesus
fortsätter att ”rida in” i stad efter stad, och redan i början av 300-talet var
20 procent av invånarna i romarriket kristna.
Bildlikt talatvar
det exempelvis många hundratusentals människor i Wales som från 1700-talet och till våra
dagar lagt ner sina mantlar och hälsat Jesus med palmkvistar. Själv besökte jag
Cwmbran och upplevde stora skaror som välkomnade Jesus. Landsdelen har upplevt
ett 15-tal stora väckelser, vilket resulterat i dess rykte som
”väckelsernas land”.
Men vi behöver
påminna oss om den historia som ”Jesu intåg” har i vårt eget land. Stora
händelser i Västerdalarna, bibelbältena i Småland och Norrland, men också det
som sker idag. En församling i Stockholm har hälsat 800 nya medlemmar välkomna
under den senaste tiden.
Det viktigaste är
ju den enskilda människans erfarenheter med ”Jesu intåg”.
Sam Jakobsson i Södertälje
som fick uppleva ”Jesu intåg”, blev en gång tillfrågad av sina arbetskamrater på
verkstaden hur det är att vara frälst. ”Jo”, sa Sam, ”det är som
att komma hem efter en lång, smutsig, oljig arbetsvecka. Man tar ett bad och
skrubbar sig helt ren. Tar på sig rena kläder med vit skjorta. Sedan tar man en
härlig promenad i solen på lördagseftermiddagen. Så är det att vara
frälst!”
Så ser vi fram
emot den dag då Jesus än en gång ”rider in” i Jerusalem. Då skall alla i
folkskaran uppleva honom som Messias. Jesaja 66:8, Hesekiel 39:22, Johannes evangelium 19:37 samt
Romarbrevet 11:26.