Bibeln lovar att Gud ger växt – men vad krävs av oss?

Ibland funderar jag över hur det egentligen är med löftet i 1 Korinthierbrevet 3: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” Versens slut är ett kraftfullt löfte som väcker innerlig längtan efter att vårt arbete inte är förgäves, för ”Gud ska ge växt”. Fyra enkla ord som helt omstörtar våra idéer om hur församlingstillväxt uppnås. För det är alltså Gud som till slut ger växten, inte våra olika metoder och övertygelser. Fyra ord som radikalt utmanar till personlig efterföljelse av Jesus, men ibland också vår Gudsbild. För vem är Gud om han väljer att inte ge växt under hela vår levnadstid? För majoriteten av Sveriges minskande församlingar kan orden bli smärtsamt rannsakande. Vad ska till för att löftet om att Gud ger växt ska bli en realitet år 2025?

Kanske vår historiska förebild om vad tillväxt är vilseleder oss till uppgivenhet. För vi känner bara till den genomgripande och förvandlande pietistiska väckelsen på 1700-talet, som förberedde marken i Sverige för den efterföljande mäktiga evangeliska väckelsen från mitten av 1800-talet. Bortemot femtusen frikyrkoförsamlingar såg dagens ljus i varenda liten avkrok av landet, och tusentals missionärer sändes ut på fem kontinenter. 

Vid 1900-talets början kom pingstväckelsen, som hand i hand med industrialisering och urbanisering gjorde att landsbygdens väckelserörelser med dominans plötsligt klev rakt in i hundra svenska städer. Stöddigt byggde man kyrkor mitt på torget och intog både kommun- och riksdagsstolar. 

Om man räknar med den karismatiska väckelsen, som också följde under några år på 1960-talet, utgör den här berättelsen den ungefärliga grunden för vår förståelse av att Gud faktiskt gett växt i Sverige. Men i ett sådant här snabbt historiskt svep missar man lätt att det faktiskt handlar om helt beroende processer som pågått under dryga 300 år. 

Dessutom har det hela tiden funnits en självklar och tydlig korrelation mellan Guds församling och själva samhället, där kristna handfast ägnade sig åt att gripa in i samhällets direkta behov. Vad är då mina drygt tre årtionden som predikant och församlingsplanterare i det större perspektivet, att jag skulle ifrågasätta löftet om att Gud ger växten?

Självklart gäller löftet om att Gud ger växten även nu i detta vårt nya år! Häromdagen gjorde jag en lista över vad jag har fått vara med om under år 2024. I ödmjukhet och häpnad förkrossades jag över all den tillväxt Gud gett, såväl lokalt som nationellt och längst ute vid jordens yttersta gränser. 

Sveriges bredaste analysföretag, Ungdomsbarometern, släppte nyligen sin häpnadsväckande undersökning i offentliga medier, som påstår att vår Frälsare, Herre och Kung, Jesus Kristus, kommer att bli viktig på ett märkbart sätt i Sverige under år 2025. Utifrån det har vi all orsak att, under den innevarande ekumeniska böneveckan, göra oss av med all form av uppgivenhet och apati. I tacksamhet ropar vi nu med förnyat hopp istället till Gud om mer tålamod, uthållighet och klarsyn för att kunna se växten. Utan tålamod och uthållighet blir ju äggen bara löskokta. Därför talar Nya testamentets brev ganska mycket om tålamod och uthållighet: Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat (Hebreerbrevet 10:36).