Vägledning. Maria föredömlig i sin respons på kallelsen, skriver Christian Mölk
När vi ställs inför det omöjliga är Guds ingripande det som gör det omöjliga möjligt, skriver Christian Mölk. Så här tänkte sig den italienske konstnären Leonardo da Vinci (1452–1519) Maria möte med ängeln Gabriel. ”Bebådelsen” finns på konstmuseumet och palatset Uffizi Gallery i italienska Florens.Foto: Wikimedia
Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.” Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.” Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.”
Innan Maria hinner svara på ängeln Gabriels dramatiska hälsning till den enkla tonårstjejen Maria förklarar Gabriel att hon inte behöver vara ”rädd”. Rädsla är ofta vår naturliga reaktion när vi möter det okända eller står inför en stor och överväldigande uppgift. Maria skulle få nåden att få föda Guds son in i den här världen. En fantastisk uppgift, men samtidigt med så många frågor: Hur skulle Josef reagera? Hur skulle samhället se på henne? Hur skulle det ens gå till? Mitt i all denna rädsla och förvirring möter vi Guds uppmuntran. Hans plan är måhända större än vi kan greppa och förstå, men hans närvaro skapar frid och trygghet.
På samma sätt vill Gud ge även dig och mig en kallelse och en uppgift. Ofta darrar vi inför tanken att gå in i något som är större än vi själva kan förstå och överblicka. Men om Gud är med oss kan vi vara trygga och gå in i den kallelse han har gett oss. Vi kanske inte förstår allting, men vi förstår att Gud är med oss och att det kommer att ordna sig på något vis.
Maria förstår riskerna, hon tar emot nåden och hon inser att det kräver ett Guds mirakel.
Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand
Det andra som Gabriel förmedlar till Maria är att hon har funnit ”nåd”. Det var inte på grund av Marias förträfflighet som hon fick detta uppdrag. Det var inte på grund av hennes egna meriter och prestationer som Gud utvalde henne, utan för att Gud i sin egen visdom och rätt att välja bestämde att det skulle bli så.
Även för oss kan det många gånger vara hopplöst svårt att förstå varför just jag fick just detta uppdrag. Ibland får man bara acceptera att man inte förstår och lita på att Gud vet bäst. Som kristna är vi kallade att bära fram Jesus till vår omvärld. För Maria skedde detta fysiskt, men för oss handlar det mer om att vara Kristi händer och fötter när vår inre tro gestaltas genom våra yttre handlingar.
Även om Maria var villig att gå i tro och utföra Guds kallelse accepterade hon inte blint hursomhelst det hon inte förstod. Maria frågar Gabriel: ”Hur ska detta ske?” Här ser vi att tro kan inkludera frågor, tvivel och funderingar. Det påminner oss om att Gud varken kräver blind lydnad eller perfekt förståelse, utan ett villigt hjärta. Gabriel svarar på Marias fråga och förklarar att det kommer att ske genom den helige Ande.
När vi ställs inför det omöjliga är Guds ingripande det som gör det omöjliga möjligt. I trons ekvation är det Guds Ande som får det att gå ihop. I oss själva klarar vi ingenting, men tillsammans med Gud klarar vi allting. På samma sätt som Gud gjorde det möjligt för Maria att frambära Jesus, så kan Gud göra det möjligt även för oss idag att frambära evangeliet till människor i vår närhet.
När Maria till slut har fått svar på sina frågor ger hon ett av Bibelns kanske mest föredömliga svar på Guds kallelse: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Med detta svar visar hon en tro och lydnad som borde inspirera och utmana oss alla. Maria förstår riskerna, hon tar emot nåden och hon inser att det kräver ett Guds mirakel. Maria säger ”ja” till Gud.
I våra liv kanske vi inte möter riktigt lika dramatiska och stora kallelser som Maria gjorde, men om vi vill följa Jesus kommer vi alla att stå inför valet att tacka ja eller nej till Guds kallelse. Att följa Jesus innebär att våga lita på hans plan, även när vi inte ser hela bilden. Att våga ta emot Guds kärlek även när vi inte anser oss värda den. Att våga ställa relevanta frågor när vi inte riktigt förstår. Att till slut säga ”ja” till Jesus och ta de första stapplande stegen tillsammans med Gud. Att ge Jesus till världen.
