RPG firar 50 år – kämpar 
för existensiell hälsa

Att 1974 blev födelseåret var ingen slump. Hos kommuner och landsting fanns då ett växande intresse att få med pensionärer i organiserade aktiviteter, eftersom man såg att det främjade hälsa och socialt välbefinnande. 

I frikyrkorna bedrev man ett flitigt ungdomsarbete men hade få aktiviteter som riktade sig till pensionärer. Det ville man åtgärda.

Frikyrkliga Studieförbundet och Frikyrkorådet tog sig en funderare på hur man från det hållet kunde möta önskan om aktiviteter för seniora medborgare – och samtidigt främja en samhällsdebatt på kristen grund. 

Vid en riksstämma för pensionärer i Stockholm i november 1974 skedde det. Där föddes Riksförbundet för pensionärernas gemenskapsgrupper (RPG) – som den nykläckta organisationen hette fram till namnbytet 1990. 

Sjunkande medlemstal

God draghjälp fick man genom att en av frikyrkovärldens ledande profiler ställde sig i frontlinjen. Gösta Niklasson (1907–1980) hade varit missionsföreståndare i Svenska Missionsförbundet i många år och gjort sig känd för sina ekumeniska strävanden – och för sitt samhällsengagemang. För RPG blev han ett samlande namn och ett viktigt ansikte utåt.

Från början kollektivanslöts församlingarnas seniorer till RPG. När man i demokratins namn övergick till individuellt medlemskap sjönk medlemssifforna. I dag pendlar de kring 11 000. 

Medlemsantalet är sjunkande, och RPG:s förbundsstyrelse har tillsatt en grupp som utreder möjligheten att vända den trenden. Styrelsens ordförande Ann-Christin Lindbom, pensionär med en bakgrund som skol- ledare, är oroad över den generella utveckling i Sverige som innebär att föreningslivet tappar mark.

”Hot mot Föreningssverige”

– Det finns ganska stort intresse för att delta i projekt och göra tillfälliga insatser, medan intresset för att ta långsiktigt ansvar som engagerade föreningsmedlemmar är svalare. Det är faktiskt ett hot mot det Föreningssverige, som har byggt vår demokrati och är så viktigt för att hålla ihop samhället. 

På senare tid har äldres ensamhet blivit en stor fråga, där civilsamhället mobiliseras och profilerade projekt stöds av offentliga medel. Många av RPG:s lokalföreningar har haft framgång på detta område, medan andra har tappat mark.

– Det är en utmaning för oss att nå även lite yngre pensionärer med attraktiva program. Vi måste föryngra oss för att överleva, säger Ann-Christin Lindbom. Ju fler vi blir, dess mer kan vi göra.

Och då tänker hon inte bara på förmågan att skapa varma platser och god gemenskap i ett kallt samhälle, utan också – och inte minst – på förmågan att påverka samhällsklimatet. 

– Även om RPG är ”lillebror” bland Sveriges pensionärsföreningar så finns vi med i sammanhang där vi kan göra vår röst hörd. Vi möter regelbundet representanter för regeringen, vi sitter med i möten med socialstyrelsens äldreråd, vi svarar på remisser och får ge våra synpunkter på olika utredningar om äldrefrågor.

Kristen värdegrund

RPG:s ordförande pekar också på det inflytande som förbundet utövar via regionala och kommunala pensionärsråd. I många frågor kan man utgöra en påverkanskraft tillsammans med andra pensionärsorganisationer. I andra är man en ganska ensam, men viktig, röst.

– Alltsedan starten för 50 år sedan har vi utgått från en kristen värdegrund i vårt arbete. Det innebär inte att man måste vara troende för att vara med i RPG, men däremot ska man kunna acceptera att kristna värderingar styr det vi gör. 

Vad är det då för profilfrågor som RPG driver?

– Existentiell hälsa är ett viktigt begrepp för oss. Personal inom vård och omsorg måste få en utbildning som hjälper dem att hantera frågeställningar som rör livets mening och dödens allvar. Andliga och själsliga behov måste beaktas, vid sidan av omsorgen om kroppens välfärd. 

På äldreboenden ska det finnas utrymme för andakter och religiös utövning.

– Det handlar om mänskliga rättigheter, säger Ann-Christin Lindbom bestämt. 

RPG må vara en tämligen liten pensionärsorganisation, men där finns både kamplust och framtidstro. Man tänker inte pensionera sig efter 50 år.