Efterlängtad Lucia
Lucia sprider ljus i vintermörkret – en älskad tradition som för samman generationer.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Vardag. Nu kommer hon skridande igen, vår efterlängtade Lucia. Med ljus i hår och med kaffe och lussekatter.
Tidig morgon. Hemma, på förskolan, i skolan, på jobbet … Luciatåget kommer. Nedsläckta rum. Kanske med en bakgrundsdoft av kaffe och saffran.
Fladdrande ljus, Luciasång som
ekar mellan väggarna, Man kan nästan ta på den täta stämningen. Ett tillfälle då man också minns sin barndoms lussetåg när man uppvaktade föräldrarna i ottan.
Det är så vi ofta upplever Lucia. Tradition, minnen, stämning. Dessutom en försmak av julen. Luciadagen kallades i det gamla bondesamhället för lillejul.
Långt tillbaka
Men Lucias historia är mycket mer än pepparkakor och lussekatter. Den är inte minst berättelsen om en kvinna som stod upp för sin kristna tro och led martyrdöden år 304.
Kejsaren i Rom hette då Diokletianus (regerade 284-305). Under hans tid vid makten stod den sista kampen mellan kristendom och statsmakt i Rom. Offer till kejsaren blev obligatoriskt. Kyrkor stängdes, kristna förföljdes. Många dog för sin tro, däribland Lucia.
Just Lucia, eller Sankta Lucia som hon kallas som helgon i katolska länder, växte upp i Syrakusa på Sicilien där hon också dog martyrdöden.
Ordet Lucia har bakgrund i latinska ordet lux med betydelsen ljus. Lucia på italienska, ”Den ljusa”.
Mix av diverse
Men vår svenska Luciatradition rymmer mycket mer än en kvinna som stod upp för sin tro. Det är en komplicerad historia där den vitklädda uppenbarelsen med ljuskrona har sina rötter i 1500-talets Tyskland. Där blev hon, hos protestanterna, en ersättning för katolikernas S:t Nikolaus.
Lucia kommer med ljuset, en nog så viktig symbol i dessa för världen så mörka tider.
Med sin ljusuppenbarelse blev hon som en bild på det väntade Jesusbarnet. Hon kom med gåvor till barnen, precis som Nikolaus gjorde till jul.
När Luciaseden dog ut i Tyskland vandrade den vidare till Sverige – och stannade. Först med fäste i landskapen runt Vänern på 1700-talet, sedan till hela landet.
Lucia idag
Hennes ankomst kopplades till 13 december, den dag då julens fasta började. Luciadagen kalasade man på de köträtter som fanns kvar, sedan fick man suga på ramarna fram till jul.
Alltså en invecklad berättelse, och som hela tiden förändras.
Exempel på förändringar är Luciatågen, ofta hästdragna vagnar, som förr drog genom våra städer och lockade man ur huse för att titta.
Svart med folk utefter gatorna. Först polisen. Därefter Lucia i egen vagn. Därefter tärnorna. Och inte sällan både tre och fyra vagnar till med tomtenissar och pepparkaksgubbar.
Omröstning
Dessutom röstades ofta Lucia fram via ortens största tidning. Vackrast vann.
Idag är röstningen borttagen. Alla ska ha chansen att bli Lucia, oavsett utseende, oavsett hud- och hårfärg.
Och några folkmassor som tittar på lussetåg, nja, inte så vanligt längre.
Men en sak är klar, Lucia har en stark förankring i vår svenska folksjäl. Och hon kommer med ljuset, en nog så viktig symbol i dessa för världen så mörka tider.