USA:s biståndsstopp skapar humanitär kris – här är konsekvenserna

Det var i början av februari som beskedet kom att den nytillträdde president Donald Trump och hans rådgivare Elon Musk skulle friställa alla 10 000 anställda inom biståndsmyndigheten USAID och frysa biståndet under 90 dagar – vilket står för 42 procent av hela världens humanitära stöd. 

Sedan dess har tusentals bistånds- och utvecklingsprogram över hela världen avslutats. Häromdagen kom även beskedet från en federal domare att det är 2 000 tjänster vid USAID som sägs upp.

Trumpregeringen är fast besluten att dra in 60 miljarder dollar i bistånd till utlandet, skriver TT. Över 90 procent av alla avtal hos biståndsmyndigheten USAID ska sägas upp. Det rör sig om 5 800 av de 6 200 fleråriga kontrakten. Ytterligare 4 100 av 9 100 anslag från utrikesdepartementet håller på att avslutas. Värdet på kontrakten uppskattas till omkring 640 miljarder kronor, fortsätter TT.

Diplomatiska påtryckningar krävs

Gudrun Brunegård påpekar att hon inte är ansvarig minister för biståndsfrågorna i regeringen, men för Kristdemokraterna har biståndet varit en hjärtefråga i många år – och hon är kristdemokratisk talesperson i biståndsfrågor. 

– Vi för diskussioner både inom regeringsunderlaget och med våra samarbetspartners, där EU är den närmaste och mest naturliga, eftersom vi där har ett större bistånd än vad Sverige själva kan prestera, säger hon till Hemmets Vän.

– Där finns kanske möjlighet att göra vissa omprioriteringar, men sedan handlar det naturligtvis om diplomatiska påtryckningar och regeringen måste driva sådana frågor, fortsätter Gudrun Brunegård.

Chockerande beslut

Hon berättar hur hon först hörde om Donald Trumps presidentorder om USAID när hon var på en studieresa med PMU och ACT Svenska kyrkan i Kenya och i Etiopien.

– Vi befann oss i Nairobi då och resedeltagarna bestod av riksdagsledamöter från båda blocken som träffade bland annat representanter för kyrkorna. Vi var exempelvis även på FN-högkvarteret i Nairobi, säger hon. 

– Vi var helt chockade. Man blir i stort sett förlamad därför att det är så oerhört stora summor och sådana konsekvenser så det är svårt att greppa det.

– Man behöver verkligen analysera: Vad är akut? Vad slår direkt? Och vad kan förhoppningsvis återställas efter de 90 dagarnas uppehåll som man sagt att man behöver för att analysera situationen? Vilken skada hinner uppstå under tiden som världssamfundet kanske blir tvunget att hantera?

Nödhjälp fast i hamnar

– Det är flera olika delar i det hela som är problematiska. Man har bland annat skickat hem personal som har funnits på plats runt om i världen och man har tömt ambassadkontoren på USAID-personal. Även om det skulle komma ett besked om att man lättar på några restriktioner finns det därigenom inte folk på plats som kan distribuera den nödvändiga hjälpen.

– Vi har också mat för cirka 500 miljoner kronor som varit tänkt att delas ut som akut nödhjälp till flyktingar i DR Kongo och Sudan. Den nödhjälpen sitter fast i hamnar, ombord på skepp och i olika förrådslokaler och är nu pausad. Maten riskerar nu att förstöras eftersom man inte kan ta hand om det direkt.

– Dessutom handlar det om 8,2 miljarder dollar (drygt 88 miljarder svenska kronor) i humanitär hjälp som inte är taget i anspråk och som man har dragit tillbaka.

Hon talar exempelvis om 33 000 ton sojabönor och sojaprodukter för att bekämpa undernäring i Östafrika och andra regioner.

 Livsnödvändiga mediciner

– En annan sak är att antibiotika, antimalarialäkemedel och andra livsnödvändiga mediciner till ett värde av 500 000 dollar sitter fast i Sudans hamn på grund av stoppet som har utfärdats. 

– Det är så oändligt många enskilda människoliv det här handlar om. Människor som riskerar att inte få den mat eller medicin de behöver, fortsätter Gudrun Brunegård och nämner domstolsbeslutet i förra veckan att man exempelvis skulle fortsätta betala ut till livsnödvändiga mediciner.

– Det beslutet verkställdes inte av berörda myndigheter trots domstolsbeslut, säger hon.

USA:s högsta domstol sköt vid samma tid upp ett beslut från en domare som krävt att regeringen betalar ut bistånd för de avtal som ingåtts före president Donald Trumps tillträde den 20 januari, skriver TT.

Stödet till HIV-mediciner

– En annan väldigt stor risk, förutom de väldigt akuta, som exempelvis till flyktingar utan annan möjlighet till försörjning, det är det amerikanska stödet till HIV-mediciner. USAID ansvarar för det största hjälpprogrammet som sedan 2003 har räddat ungefär 26 miljoner liv, berättar Gudrun Brunegård.

– Just nu förser man 22 miljoner människor med HIV-mediciner. HIV är inte begränsat till den förhållandevis lilla gruppen av homosexuella, utan sprids i huvudsak heterosexuellt i Afrika, alltså mellan man och kvinna.

– Stoppar man dessa bromsmediciner riskerar infektionen att utvecklas till aids. Under tiden kan viruset spridas vidare innan den smittade dukar under i sjukdomen. Och låter man bli att behandla med HIV-mediciner uppstår väldigt snabbt en resistensutveckling som kan innebära att de mediciner som är verksamma idag slutar att fungera. Det skulle ha förödande effekter.

Hur kan Sverige agera?

Du är ändå involverad i regeringens hantering av det svenska biståndet – vad kan Sverige göra i det här läget?

– Vad Sverige behöver göra är att tillsammans med andra likasinnade länder göra en bedömning: Vad kan vi på kort sikt göra för att på något sätt täppa igen hålen för de mest utsatta människorna i de mest strategiskt viktiga områdena? Då menar jag sjukvård, hungerbekämpning och andra relaterade områden, svarar Gudrun Brunegård.

Men det går inte att täcka allt?

– Nej, det finns ingen som helst möjlighet att Sverige ensamt skulle kunna gå in och ersätta allt. Inte heller att EU skulle kunna göra det. Vi har redan stora delar av biståndet uppbundet i olika åtaganden, fortsätter hon.

– Världssamfundet behöver ta en diskussion och se vad som kan göras. Framför allt behöver man diskutera med den amerikanska administrationen om löftena att fortsätta med livräddande, livsuppehållande och humanitära insatserna, att de verkligen återupptar hjälpen snabbt innan skadan blir så stor. 

– Men på 90 dagar hinner det hända ganska mycket. Vi har sett vad som har hänt bara på en månad med den nya administrationen i USA.

Polio ”glöms bort”

Gudrun Brunegård nämner ännu ett område ”som lätt tappas bort” i debatten, förklarar hon.

– Polio är i stort sett utrotad som sjukdom – men smittan sprids inte bara från människa till människa utan genom förorenat vatten. Blir man inte vaccinerad är det risk att inflammationer bryter ut som leder till förlamning.

– Man räknar med att ungefär 17 miljoner barn har sluppit undan polioförlamning genom vaccination sedan den intensiva kampanjen inleddes i mitten på 1990-talet. Där löper miljontals barn risken att drabbas när vaccinationskampanjerna stoppas. 

– Jag har själv sett fall av polio i Tanzania på 1990-talet, men inte senare just därför att man haft en så framgångsrik vaccinationskampanj.

Magaförespråkare och de som stöder Trump har hävdat att det var nödvändigt för att USAID stöttade ”sådant som inte var schysst”?

– Jag har inte några bevis för att vare sig bekräfta eller dementera sådana påståenden. Men är det så att man har misstankar om att det förhåller sig så på något område, då får man i så fall fokusera på just de områdena och inte tvärstoppa precis allting.

– Det finns inget som hindrar att man gör en granskning och genomlysning i en ordnad takt utan att riskera miljontals människoliv, säger Gudrun Brunegård, KD, till sist.