Framgång, sett genom Jesu exempel, är inte sällan något som existerar oavsett alla samtidens framgångsmarkörer, skriver Josefin Fållsten.Foto: Thanti Riess, Unsplash
Vägledning. Jesus visste att vägen till framgång för hela mänskligheten gick genom hans lidande, död och så småningom hans uppståndelse, skriver Josefin Fållsten.
Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«
Framgång lider inte. Var det därför Petrus blev
provocerad av att Jesus sa att han måste lida?
De fick med tiden klart för sig att i Jesu upp och ner vända rike kan den förste bli sist och den minste störst. Det ger hopp. Människor kan lära sig …
Josefin Fållsten, pastor i Immanuelskyrkan, Örebro
Petrus, och för den delen de
andra lärjungarna, tänkte sig sannolikt att de var med i det vinnande laget. Att
lagets ledare då börjar tala om lidande och död stämmer inte med självbilden. När
Jesus dessutom berättar att han ska bege sig direkt in i fiendelägret blir
Petrus föreställning uppenbart provocerad.
Hur tänker vi som kallar oss Jesu
lärjungar idag att framgång ser ut? Vilka bilder får du som läser denna text på
näthinnan när du tänker på framgång?
Det finns en massa saker i livet
som är fördelaktiga och bra. Med kristen vokabulär kan de kallas för
välsignelser. Det kan till exempel ses som en välsignelse när arbetslivet
rullar på med hälsan i behåll och med kloka och goda strukturer att genomföra
sina arbetsuppgifter inom. Vi upplever det också som en välsignelse när vi som
kyrkor, samfund och religiösa aktörer får ekonomiska bidrag för att vara med
och skapa det goda samhälle vi oavsett är kallade att bygga. Vi uppfattar det
som en välsignelse när vi som församlingar och kristna individer får frihet att
existera inom ramen för religionsfrihet i ett land där det är grundlagsskyddat.
Det är välsignelserikt när vi genom våra församlingsmedlemmars skötsamhet och
ekonomiska kapacitet kan bygga oss fina lokaler och anställa vettig personal.
Men, allt detta är inte att förväxla med hur framgång nödvändigtvis ser ut för
den som följer Jesu exempel.
Framgång, sett genom Jesu
exempel, är inte sällan något som existerar oavsett alla de där samtidens
framgångsmarkörer. Framgång enligt Jesu modell kan existera bortom och genom
tider av sjukdom, lidande och smärta. Att tjäna Jesus kan vara att sätta
fingret på sådant som inte är kloka och goda strukturer i arbetslivet. Vilket
inte sällan bär ett pris. Framgång kan vara att tvingas bygga samhälle i
opposition med rådande samhällsstrukturer – där bidrag från staten är otänkbart
och kyrkan behöver leva ut sin kallelse underjordiskt. Framgång i Jesu tappning
kan vara en fattig kyrka som lever utan lokaler, anställda pastorer och andra
attribut vi ofta förknippar med tillväxt och att vara lyckade som församlingar.
Alltså kan vi, om vi vill följa
Jesu exempel, behöva kalibrera våra mätinstrument. Vad är ett framgångsrikt och
lyckat liv? Vi kan säkert komma på exempel på människor som valt ett liv som
inte nödvändigtvis leder mot hög lön, bästa bostaden eller den mest
framgångsrika karriären. Det finns många som gjort andra typer av val för att
tjäna mänskligheten eller kanske till och med för att tjäna Gud. Det betyder
inte att hög lön, vackert boende eller framgångsrik karriär är något fel i sig.
Det är välsignelser. Men, allt sådant som är välsignelser kan obemärkt och helt
plötsligt ha blivit till vårt livs strävan. Om lönen, drömboendet, karriären
blir det som är syftet med vårt liv eller om vi börjar handla på ett sådant vis
att våra medmänniskors välmående blir menligt påverkat för att vi ska nå dessa
välsignelser, då kan välsignelsen förvandlas till en förbannelse. Ibland är
övergången, då välsignelsen övergår i förbannelse, nästan omärklig. Det kan
börja som en liten skiftning i mina motiv och syften. Men det kan snart övergå
i en kamp på liv och död, där det jag vill uppnå behärskar mig och jag är beredd
att gå över lik för att uppnå det. Det är bedrägligt att kunna avgöra när
välsignelsen blivit en förbannelse. Det som i en tid börjar som en god kamp för
frihet, medbestämmande och fromma värderingar kan i en annan tid bli trångsint,
totalitärt och raka motsatsen mot sunda värderingar.
Jag tänker mig att det är något
av detta som sker när Jesus vänder sig med sina skarpa ord mot Petrus:
– Håll dig på din plats Satan. Du
vill få mig på fall för dina tankar är inte Guds utan människors.
Det som Petrus såg framför sig
som framgång var en välsignelse som man inte ska ta för given. Något man inte
ska låta behärska en. Jesus visste att vägen till framgång för hela
mänskligheten gick genom hans lidande, död och så småningom hans uppståndelse.
Petrus behövde kalibrera mätinstrumenten
för framgång. När vi läser vidare i berättelsen om Petrus och de andra
lärjungarna förstår vi att de så småningom gör just det. De fick med tiden klart
för sig att i Jesu upp och ner vända rike kan den förste bli sist och den
minste störst. Det ger hopp. Människor kan lära sig. Mätinstrument kan
kalibreras.