”Det globala Syd visar vägen för framtidens kristenhet”
Cirka 5 000 representanter för den globala kristenheten samlades i Sydkorea i september för den fjärde Lausannekongressen på 50 år.Foto: Gjermund Oystese
Nyheter. Det är i det globala Syd som den evangeliska kyrkan är som starkast idag, säger Olof Edsinger, bibellärare och generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, en av de tiotalet svenskar som i förra veckan deltog i den fjärde Lausannekongressen, den här gången i Seoul, Sydkorea.
Han har inte mer än hunnit landa i Sverige och de många intrycken och erfarenheterna är fortfarande inte sorterade när vi talas vid på telefon. För första gången har Olof Edsinger, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen, deltagit i den evangelikala Lausannerörelsens stora globala kongress – den här gången i Seoul, Sydkorea.
Lausannerörelsen som i år firar 50 år, startade i samband med en internationell kongress för världsevangelisation i Lausanne, Schweiz, i juli 1974 på initiativ av den välkände evangelisten Billy Graham och bibelläraren John Stott.
Det var också John Stott som författade den evangelikala trosbekännelsen med inriktning på mission och evangelisation som går under namnet Lausannedeklarationen, och som många kyrkor och organisationer antagit som grund för sitt eget arbete.
För den fjärde Lausannekongressen under 50 år samlades cirka 5 000 representanter för den globala kristenheten i Sydkorea i september.
– Det var maxat, massor av intryck. Mycket av viljan hos kongressen handlar om att ge inblick i hela den evangelikala rörelsen. Det var olika teman olika dagar och det var både förkunnelse och vittnesbörd från estraden, berättar Olof Edsinger.
– Det var många samtal och en helhetsupplevelse. Den förra kongressen hölls i Cape Town, Sydafrika för 14 år sedan.
Vad är det viktigaste du har tagit med dig från kongressen i Seoul?
– Det är så många saker tillsammans: En sak jag tar med mig är mötet med den globala kristenheten och framför allt att det globala syd har fått en så framträdande roll i Lausannerörelsen. Det återspeglar verkligheten – det är där vi ser väckelse idag och det är där som kyrkan generellt är starkast, svarar han.
– Allt det goda jag förknippar med evangelikal teologi: fokus på Jesus, förtroende för och frimodighet kring Guds ord, en självklar betoning på mission och att alla får med sig Jesus – det är det som är Lausannerörelsen. Det tar jag verkligen med mig.
– Själva fokuset i förkunnelsen under kongressens sista dag, sändningsdagen, var också att proklamera budskapet och att satsa på bibelöversättning. Vilket lyfter något annat: alla behöver få chansen att höra budskapet på sitt språk.
Vi kommer in på ”State of the Great Commission Report” – den 500-sidiga rapport om evangelisation och mission som presenterades innan kongressen.
– Det är en stor satsning, varje kapitel hade två eller tre författare, och jag var själv medförfattare till en av artiklarna, den som handlar om sexualitet och kön – ”Sexuality and Gender”. Rapporten kartlägger mycket av statistiken, vad som händer i den globala kristenheten och inom missionen, säger Olof Edsinger.
– Man går även igenom 25 olika gap som behöver slutas för att fullfölja uppdraget, utmaningar för kristenheten. Under fyra av kongressens eftermiddagar kunde man välja bland så kallade ”gapsessions” – fördjupningsspår kring dessa missionsutmaningar.
– Syftet var att samråda kring vad vi ser för utmaningar och hur vi kan vara med och sluta de här gapen. Samverkan är något som generellt är viktigt inom Lausannerörelsen – vi behöver varandra med våra olika bidrag av kompetens.
– Det genomsyrade hela konferensen och inte minst de här eftermiddagarna. Man satt runt bord både under stormötena och seminarierna, man satt aldrig som en vanlig deltagare och tittade rakt fram utan var alltid med i en mindre grupp – och det är väldigt karaktäristiskt för Lausanne, fortsätter han.
– Alla satt med folk från hela världen, det är människor från olika världsdelar vid varje bord – och det är också en viktig del av upplevelsen. Man samtalar och ber tillsammans kring det man har hört.
– Det som berörde djupast var nog ändå vittnesbörden från förföljda kristna. Sedan var det också en väldigt fascinerande kväll där programmet helt ägnades åt att berätta kristenhetens historia i Korea.
– Inhemska kristna dramatiserade historien, visade journalfilmer och berättade alltifrån den första väckelsen i Pyongyang, i nuvarande Nordkorea, till idag. En dramatisk historia präglad av krig och konflikter.
– Berättelsen slutade med att tala om den större väckelsen på 1990-talet som i dag har stagnerat. Även de har idag svårt att nå nästa generation, till exempel.
Olof Edsinger berättar hur de också kommit in på sydkoreansk mission – Sydkorea är idag ett av de länder i världen som sänder ut flest missionärer.
Sverige skickade många missionärer i spåren av svensk frikyrkoväckelse – finns det en parallell historia där?
– Det kan man säga. Skillnaden är att Sydkorea också genomgått ett slags ekonomiskt underverk under samma tid som kyrkan har vuxit. Många menar att de där sakerna hänger ihop. De har över 20 000 utsända som missionärer. Med tanke på deras storlek är det väldigt anmärkningsvärt.
– Det var också för första gången representanter med från den kinesiska kyrkan. De har inte beviljats utresa ur Kina till de tre tidigare kongresserna, men nu deltog en delegation med ungefär hundra personer.
– De berättade samma sak – om deras vision för att nå ut och sända missionärer till andra delar av världen. De sade bland annat att en kyrkas andliga hälsa återspeglas i om man har en vision för mission. Förutom lidandet i tjänsten var det en tydlig signal från den kinesiska delegationen in i konferensen.
Vad kan svensk kristenhet ta med sig från Lausannekongressen i Seoul?
– Vi som var med tar säkert med oss lite olika saker. Mycket handlar om alla möten med människor från olika länder och andra världsdelar. Ett syfte med kongressen var just att knyta kontakter så att vi kunde samverka framåt när vi möter likasinnade. Att det globala Syd så tydligt får sätta agendan är en viktig sådan bit, svarar han.
– Man gav ut ett Seoul Statement som en deklaration inför kongressen som bearbetade ett antal av de mest brännande frågorna som den globala kristenheten står i. Där var man till exempel väldigt tydlig i sitt bejakande av en klassisk äktenskapssyn.
– Men det är också en signal från det globala Syd, att här står majoriteten av den globala kristenheten och tänker fortsätta göra så. Det tycker jag också var en intressant del av det hela. Vi i väst är ändå en klar minoritet i sammanhanget, och någonstans måste det börja märkas, tänker jag.
– Det är väldigt spännande, och jag tycker att det är väldigt sunt – det är verkligen majoriteten som visar vägen.
När kan ett nytt Lausannemöte tänkas äga rum? Och var i så fall?
– Det är inte bestämt något om när nästa globala Lausannekongress ska hållas. Däremot kommer en kongress för unga ledare att hållas i Sydamerika om två år – i och för sig också global, men ändå inte ett möte av den här storleken.
– Det är något som också är intressant: Även delar av den växande delen av kyrkan och väckelsekyrkorna, som exempelvis i Sydkorea, har en tydlig utmaning att nå nästa generation. Även Syd påverkas av samma trender som vi sliter med här i väst.
– Det är ett exempel där vi ändå har erfarenheter och kunskaper som vi kan dela med oss av. Men det är tydligt att utbytet går i båda riktningarna, avslutar Olof Edsinger.