12:10 – Vittnet: ”Jag var för rädd för att medverka i utredningen”

Marcus Pollack
arbetstvist 24 mars västerås pingstförsamling daniel alm

Västmanlands tingsrätt – Daniel Alms ombud, Nina Karlström, frågar hur kvinnan fick kännedom om den arbetsmiljöutredning som genomfördes av Human & Heart.

Kvinnan uppger att hon först fick information om att utredningen genomförts via medierna.

Karlström ber henne utveckla svaret, och kvinnan förklarar att det var genom utredningen hon insåg att även den första kvinnan hade varit utsatt.

När kvinnan börjar utveckla sitt svar avbryter Karlström med ytterligare en fråga, varpå rättens ordförande Karl-Åke Persson ingriper och uppmanar ombudet att låta vittnet tala till punkt.

Kvinnan fortsätter och berättar att hon efter att ha mottagit ett brev från Daniel Alm var mycket rädd och därför inte ville delta i arbetsmiljöutredningen.

Hon uppger att hon i kontakt med Human & Heart informerades om att hennes vittnesmål inte skulle tas emot, då det skulle kräva att en ny utredning öppnades.

Kvinnan säger vidare att hon skrev ett brev till ordföranden för Pingst FFS.

Karlström frågar om hon fick någon respons.

Kvinnan svarar att responsen bestod i ett meddelande där det stod: ”Vi har tagit emot din berättelse.”

På fråga om någon från Västerås pingstförsamling kontaktade henne under perioden, uppger kvinnan att hon hade möten med församlingen och den nyinrättade HR-funktionen i april 2024.

Karlström frågar om kvinnans kontakt med den första kvinnan i målet.

Vittnet uppger att hon, när hon valde att inte delta i arbetsmiljöutredningen, kände oro för att den första kvinnan skulle behöva stå ensam i processen.

– Det var då jag tog kontakt med henne, säger hon.

Karlström frågar hur omfattande kontakten varit. Kvinnan uppger att de haft frekvent kontakt, men förklarar att det inte alltid handlar om att prata i detalj.

– Vi ville finnas för varandra. För att orka ta oss igenom det här, säger hon.

Hon beskriver att det finns en förståelse mellan dem som inte kräver många ord.

– Det är inte många som förstår. Men mellan oss behöver det inte sägas så mycket.

Kvinnan berättar att de samtalat om sina mardrömmar, om hur de mått och vad de upplever sig ha varit utsatta för.

Hon förklarar att hon dröjde fyra månader med att ta kontakt, eftersom hon ville undvika att påverkas i sin egen berättelse.

– Vi orkar inte alltid återge allt. Vi orkar inte heller ta in smärtan i varandras berättelser, säger hon.

Motförhöret fortsätter.

Powered by Labrador CMS