Det som händer i templet med Symeon och Hanna utgår från en annan dimension. De hade en urskillning som fick dem att se det andra missade, skriver Lars Gunther. Så här tänkte sig tyske konstnären Januarius Zick (1730–1797) mötet med Simeon.Foto: Digital Sammlung/Wikimedia
Vägledning. Symeon och Hannas hemlighet var närheten till Gud, skriver Lars Gunther.
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: »Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.« Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.« Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
I texten möter vi Jesus kanske en månad gammal. Reningen skulle ske inom 33 dagar efter omskärelsen. Jesu föräldrar offrar två duvor, enligt det undantag som fanns i lagen för fattiga. Den praxis som utvecklades var dock att ganska många räknades som fattiga, så uppgiften bör inte tolkas som att Josef och Maria var utblottade. De hade dock ännu inte fått gåvorna av guld, rökelse och myrra från magerna som vi läser om hos Matteus. (De kom inte på julnatten, även om det är så vi dekorerar våra julkrubbor.)
Josef och Maria var till det yttre med andra ord som många andra. Det som händer i templet med Symeon och Hanna utgår från en annan dimension. De hade en urskillning som fick dem att se det andra missade. Den hade inte kommit över natt. Om vi börjar med Symeon förstår vi att han var till åren kommen. Där fanns ett liv av bön i botten. Anden var över honom. Beskrivningen andas förtrolighet. Den förtroligheten syns också i den bön han ber med Jesus i famnen. Jag tänker mig tårar strömmande nedför hans kinder!
Anden var över honom. Beskrivningen andas förtrolighet. Den förtroligheten syns också i den bön han ber med Jesus i famnen.
Lars Gunther, bibellärare och Equmeniapastor
Det är också illustrativt att se hur Symeons igenkännande av Jesus som Frälsaren hade kommit i tre steg. Först fanns uppenbarelsen om att han en dag skulle få se Messias, som låg och skapade en grundläggande förväntan och uppmärksamhet. Den möjliggjorde att han just denna dag uppfattade ledningen att gå till templet. Väl på plats där kom steg tre, när han såg Jesus. Djup talade till djup. Och han kände frid.
Symeon är verkligen en av Bibelns mest klarsynta profeter. I en tid när det var självklart att det judiska folket skulle få sin befriare från romarna såg Symeon frälsning åt alla folk, ljus åt både icke-judar och judar (vers 30–32). Och han förvarnade Maria om att vägen fram inte skulle bli enkel, varken för Jesus eller henne.
Hanna var en 84 år gammal änka. Hennes äktenskap blev kort. Säkert hade hon sörjt och frågat varför. I och med makens död blev hon utsatt. Bibelns många uppmaningar att ta hand om änkor finns där för att deras situation var prekär, uppmaningarna behövdes. Kanske hade hennes intensiva böneliv börjat i den katastrofen som det innebar att bli änka? Kanske hade det börjat med ord liknande dem i Psaltaren där frågor och anklagelser slungas mot Gud? Det är spekulation, men historien rymmer många exempel på något liknande.
Jag har svårt att tro att ett böneliv som Hannas uppstod ur en vilja att vara duktig. Den förtrolighet med Gud som krävdes för att också hon skulle känna igen vem Jesus var uppstår inte på något annat sätt än att vara ärlig och öppen inför Gud.
I båda fallen ser vi en andlig utrustning. Anden var ”över” Symeon. Hanna kallas i texten profetissa, vilket är femininum av ordet profet. Tyvärr ser vi i vår tid många som verkar vara utrustade profetiskt, men som saknar förtroligheten och ödmjukheten hos Hanna och Symeon. Deras trohet i det fördolda kunde ha gått oupptäckt, om inte Lukas fått höra om dem, troligen från Maria själv. De fick bruka sina gåvor på ett mäktigt sätt, men de livnärde inte sina egon genom sin andliga kraft.
Vad kan vi säga om den lilla notisen att Hanna var av Ashers stam? Jag tror att den knyter ihop en lös tråd i vår Bibel. Första Mosebok 49:20 säger: ”Från Asher kommer utsökta rätter, han ska bjuda på kungliga läckerheter.” (SFB2015) Sådana var hennes budskap. De handlade om kungen, Messias, och de kom från Guds tron. Falska profeter predikar sitt eget hittepå (Jeremia 23:16-17), men Hanna hade varit med i ”Herrens rådslag”, där hon ”hört och uppfattat” Guds ord (Jeremia 23:18).
Jag har ingående studerat nutida profetgestalter. Det är nedslående att se hur många av dem som i stort sett bara upprepar omvärldens idéer och talepunkter, fast i kristen språkdräkt. Konsumtion av nyheter präglade av den ena eller andra politiska sidan upprör och ovanpå denna upprördhet klistras ett ”säger Herren”. Symeon och Hanna däremot var inte tvåa på bollen, inga eftersägare. Deras hemlighet var närheten till Gud.
