Mitt rike är inte av denna världen

Det är en ny tid. Världen tycks förändras i samma takt som ekosändningarna i Sveriges Radio medan USA, Ryssland och Kina håller på att dela upp den mellan sig. Trump överger nu Europa och köpslår om Ukrainas mineralfyndigheter, medan Putin ser ut att få behålla de områden Ryssland ockuperat. 

Det vi ser är alltså inte en värld där demokratin segrat, utan snarare en återgång till en tid där stormakter dominerar genom maktdemonstrationer, ekonomiska påtryckningar och militära hot mot sina grannländer. Så sent som förra veckan kallades Kanada återigen för USA:s 51:a delstat under en presskonferens i Vita huset. Den globala ordningen är inte längre stabil, den är flytande, och imperiernas logik styr återigen världens gång.

I en sådan värld måste kyrkan vara en profetisk röst, fri från politiska intressen. Kristendomen har aldrig varit bunden till världslig makt, och varje gång kyrkan låtit sig sammanflätas med världsliga härskare har den förlorat sin profetiska styrka.

Men som kristna har vi en annan referensram. Under de första århundradena av vår tideräkning levde församlingarna i skuggan av den romerska maktapparaten. De visste att deras lojalitet låg i ett annat rike – Guds rike – och att deras uppdrag var att förkunna evangeliet, inte att stödja någon kejsare. De kristna deltog inte i kejsarkulten och avstod från att svära lojalitet till den världsliga makten.

Detta borde vara en påminnelse för oss i dag. Därför ser jag med stor förvåning hur kristna företrädare låter sig dras in i partipolitik och öppet ställer sig bakom världsliga makthavare. Hur kan man som kristen ledare predika evangeliet ena dagen och nästa dag bli politisk agitator för en president eller regering?

Att enskilda kristna har politiska åsikter är naturligt. Men när pastorer och evangelister använder sitt inflytande för att aktivt driva en politisk agenda riskerar de att förlora det viktigaste de har: sin trovärdighet som förkunnare av evangeliet. ”Mitt rike är inte av denna världen”, sa Jesus, avvisade den världsliga makten och vägrade låta sig göras till partipolitisk ledare.

Den som vill följa Kristus måste fråga sig: Var ligger min lojalitet? Hos en president, en nation eller i Guds rike? När kyrkan blir en aktör i det politiska spelet förlorar hon sin förmåga att tala profetiskt in i tiden. Mitt råd till varje kristen förkunnare är därför detta: Var rädd om din integritet. Din tjänst är höjd över dagspolitik och utspel på sociala medier.

Billy Graham, en av 1900-talets mest inflytelserika evangelister, visste detta. Han var rådgivare åt både republikanska och demokratiska presidenter men lät aldrig sin predikstol bli en plattform för partipolitisk kamp. Eller Frank Mangs, en av Nordens mest betydelsefulla predikanter, höll sig långt ifrån partipolitiken. De förstod att evangeliets kraft ligger någon annanstans.

Det är orostider nu. De senaste veckornas utveckling har påmint oss om hur snabbt världen kan förändras. Men mitt i detta finns något som står fast: Guds rike. Därför är det viktigare än någonsin att vi som kristna står fria från världsliga allianser. Kyrkan är kallad att vara en profetisk röst, inte en del av maktens maskineri. När imperier reser sig och faller, består evangeliet. Det är där vår lojalitet måste ligga.