Därför måste vi agera
istället för att spekulera

Trots att våldsdåd, sprängningar och terrordåd inträffar dagligen runt om i världen, blir det så mycket mer hotfullt, smärtsamt, när en kriminell handling sker i vår närhet. Så fungerar vi, och kanske behöver fungera, för att orka hantera allt det mörka som sker. När nyheterna avlöste varandra på nätet, i radio och TV tisdagen den 4 februari, att en skolskjutning inträffat i Örebro, blev det än mer smärtsamt och oroande. Ändå – mitt i allt det svåra behöver vi ha ett större perspektiv, trots att det knappast tar bort smärtan. När vi har hört om brutala skolskjutningar i USA har det varit omskakade. Men när det sker i Sverige, i vår kommun, kanske på våra barns skola, blir det än mer skakande. 

När de bestialiska skjutningarna på den norska ön Utöya 2011 brutalt dödade 69 ungdomar, blev vi djupt berörda. Likaså i finska Jokela 2007, då en skolelev sköt och dödade nio personer, Året efter, också i Finland, dödades elva personer på en yrkesskola i finska Kauhajoki.

I Sverige var vi ganska skonade fram till terrordådet på Drottninggatan 2017, då fem personer dog och 15 skadades av en vettvilling i lastbil. Skoldådet 2015 i Trollhättan är en annan attack som vi minns. Förlamande känslor

När det nu på nytt sker i Sverige och till och med mycket nära många skolelever och kommuninvånare i Örebro, kommer de förlamande känslorna tillbaka.

Hur reagerar vi och möter dessa fruktansvärda händelser på ett klokt och genomtänkt sätt? Svaren är inte givna. Uppenbarligen kan vi inte gardera oss. Vi har övat möjliga scenarier på skolor och andra platser. Nu har vi kastats ur en bräcklig trygghet och måste hantera det vidriga. Det gäller föräldrar till drabbade skolelever, skolpersonal, kommunala tjänstemän och politiker likväl som personal inom räddningstjänsten och sjukvårdsanställda. Så många är berörda och vi måste samla ihop oss, mitt i allt, till goda och meningsfulla handlingar.

Det som skett kan vara förlamande, inte minst för drabbade närstående. Därför behöver i detta fall en kommuns invånare, ett lands regering och riksdag, kungahus, kyrkor och övrigt civilsamhälle, stå skuldra vid skuldra för att handla, visa medkänsla och omsorg. Den som fått ansvar måste utöva det. De som finns i tröstande, lyssnande positioner behöver aktivt agera.

Det finns ingen plats för passivt spekulerande, eller konspirerande, som kan vara mekanismer, vilka dyker upp i ett krisläge som detta. Här behövs medkänsla, aktivt engagemang i den mån vi har möjlighet att utöva det.

Sveriges statsminister, justitieminister, kungahus och många andra agerade berömvärt under kvällen när skoldådet skett. Men som många sagt, i dagsläget saknas så många pusselbitar. Lämna då spekulerandet till dess vi kan dra de rätta slutsatserna, byggt på vad polis och andra myndigheter kunnat kartlägga. Det ska inte finnas något utrymme för ogenomtänkta, spekulativa eller fördomsfulla kommentarer. De tillför enbart smärta.

Den närmaste tiden får vi mer klarhet. Då och först då, kan vi dra slutsatser om något annat kunnat göras.

Om dessa brutala händelser kan stärka vårt civilsamhälle, vår medkänsla, är det något att sträva efter. Vi behöver alla goda människors tankar, böner, insatser inför framtiden. Om vi ödmjukt söker samverkan i lyhördhet för alla berörda, kanske vårt land kan stärkas. Civilsamhället och kyrkorna får en viktig roll. Att ett antal kyrkor höll öppet för att människor skulle kunna gå någonstans för att sörja, få någon att prata med, är oerhört betydelsefullt. I den sekularisering vi ofta talar om, kanske tisdagens dåd kan leda till ett uppvaknade för att grundläggande andliga värden åter hittar sin plats. Då kan vårt land växa i omsorg, engagemang och medkänsla.