Magiska stenar och samisk kultur i nyandlig julkalender

Att kritisera SVT:s julkalendrar är lika traditionsenligt som kalendrarna själva. På 1960-talet låg fokus på att de skulle vara undervisande och uppbyggliga, med inslag som lärde barn om Sveriges geografi, historia och jultraditioner. Kalendrar som Titteliture från 1960 och Gumman som blev liten som en tesked från 1967 hade ett tydligt pedagogiskt syfte. De speglade en tid då public service såg sig som folkbildare.

Mer komplexa

Med åren har kalendrarna blivit mer komplexa. Innehållet har förändrats i takt med samhället. På 1970-talet, med starka ideologiska spänningar, kom Broster Broster som väckte anklagelser om vänsterpolitik och för lite kristna jultraditioner. På 80- och 90-talen breddades kalendrarna för att inkludera vuxna i publiken med produktioner som Sunes jul och direktsända Klasses julkalender med Klasse Möllberg.

Därefter återkommer flera kalendrar med nyandliga teman. Mysteriet på Greveholm från 1996 hade ockulta inslag. I Tusen år till julafton från 2015 fick barnen smaka på öl. Den innehöll också scener med häxor som halshöggs. I Storm på lugna gatan från 2018 drevs det friskt med kristen tro och de vise männen döptes om till ”de vise hennen”.

Vattendelare

SVT verkar gilla nyandligheten. Den kristna jul- och adventstraditionen är helt frånvarande även i år. I årets upplaga finns istället den mystiska stenen Gavmolit, en flirt med det ockulta. 

Det är också tydligt att Snödrömmar har en målgrupp som är bredare än enbart barn. Med profiler som Christine Meltzer och Måns Nathanaelson balanserar Snödrömmar humor med allvar för att tilltala både barn och föräldrar.

Kanske är det just denna dubbla funktion, att vara både folklig och utmana, som gör julkalendrarna till vattendelare. De är inte bara en berättelse för barn utan också en spegel av samtidens värderingar. 

Medan 2023 års Trolltider utspelade sig i en allmän nordisk sagovärld, bottnar Snödrömmar i den samiska kulturen. Men precis som i Trolltider använder Snödrömmar naturen som fond. Den är en andlig värld, med magiska stenformationer och mytiska väsen. 

Människa och natur i obalans

Årets kalender fokuserar på samspelet mellan människa och natur, förmedlad genom Ristin och hennes möten med det mytiska saivofolket. Runt Gavmofjäll är naturen besjälad och varje sten, fjäll och skogsdunge bär en historia. 

Samtidigt förvaltar Snödrömmar julkalenderns alla klassiska element: en kärnfamilj, ett utvalt barn och ett äventyr med övernaturliga inslag. 

Systrarna Aila och Ristin ger sig iväg för att rädda fjället från snöbrist och obalans, vägledda av sin mormors ande. Äventyret sträcker sig från kommunhusets dolda källargångar till fjällets mystiska underjord. Det är en fin balans mellan spänning och värme. 

Syd- och nordsamiska har en naturlig plats, och kopplingen till Norrland märks i produktionens lokala förankring. Här visas en sällan skildrad del av Sverige, levandegjord utan att framställas som exotisk.

Det lånas från Trolltider, med magiska kristaller och underjordiska varelser. Men Snödrömmar lyckas samtidigt kännas fräsch och ger oss en berättelse som värmer och berör. Det är en påminnelse om att julkalendern fortfarande kan förnya sig och skapa lägereldsteve som Sverige samlas kring.