”Du tror på allt möjligt utom Gud, Christer!”

Lokalen Soho House, en medlemsklubb på Majorsgatan i Stockholm, kunde inte ha varit mer symbolisk för denna debatt: en bar placerad i en före detta metodistkyrka. Omgivna av drinkar och i skuggan av en enorm orgel och ett krucifix diskuterade Sturmark, tidigare ordförande för Humanisterna, och Halldorf, professor i kyrkohistoria, om det är rimligt att tro att det finns en Gud.

Debatten inleddes, kanske något förvånande, med att båda talarna höll med varandra om att det inte går att bevisa Guds existens. Halldorf menade att ateistiska och gudstroende apologeter begår samma misstag, att försöka klämma in Gud som svaret på en ekvation.

Flitiga replikväxlingar

I själva verket kan Gud inte fångas av vetenskapen då han inte är ett ting i världen, sa Halldorf, och förklarade att han ogillar att använda sig av ”gudsbevis” av den anledningen. Däremot blir verkligheten mer begriplig med religiösa glasögon än med ateistiska då sådant som troende uppfattar som mysterier framstår som absurditeter utifrån en ateistisk livsåskådning, såsom universums uppkomst, den fria viljan och medvetandets existens.

Sturmark kontrade med att en ateist visst kan se på universums uppkomst som ett mysterium och att ateister inte behöver redogöra för hur exakt det gick till mer än troende behöver redogöra för hur Gud uppstod. Detta ledde till flitiga replikväxlingar som snabbt bröt sönder den tilltänkta Oxford-modell debatten egentligen skulle följa, något som samtalsledaren Anna Lindman inte hade några problem med att tillåta.

God ton trots allvarligt ämne

Halldorf menade att själva definitionen av Gud innebär att det är en oskapad varelse, varpå Sturmark anklagade Halldorf för att ”definiera bort” problemet vilket ledde till att stora delar av publiken skrattade. 

Också Halldorf lyckades frambringa en hel del skratt efter att Sturmark hade argumenterat för att universum kan ha uppstått ur ingenting på grund av kvantfysik och Halldorf utbrast: ”Använd ditt förnuft, Christer, ingenting kan uppstå ur ingenting!”

Överlag var det en god och stundvis humoristisk ton som kännetecknade debatten trots dess allvarliga ämne. Vid flera tillfällen anmärkte Halldorf retsamt att Sturmark var ”pseudo-religiös” som ibland behövde hänvisa till empiriskt obevisade fenomen för att motivera sin ateism, exempelvis teorin om ett ”multiversum” där vårt universum är ett av ofattbart många vilket enligt Sturmark enkelt löser gåtan om varför vårt universums naturlagar är otroligt finjusterade för att tillåta liv. ”Du tror ju på allt möjligt utom Gud!” kontrade Halldorf med glimten i ögat.

Fysik, kosmologi och alltings ursprung

Sturmark å sin sida menade att Halldorf resonerade som en kreationist när han utmålade det som osannolikt att vi befinner oss i ett universum med liv och menade att det är lika konstigt att förundra sig över som att Gotland befinner sig precis där det är och inte några meter åt väster. Halldorf svarade med en annan analogi som rev ner stora applåder i lokalen: ”Om vi ser en apa sitta vid en skrivmaskin och skriver Shakespeares samlade verk skulle du hävda att det finns miljarder andra apor någonstans som skriver nonsens på andra skrivmaskiner, medan jag kommer fram till att det är något speciellt med Shakespeare-apan!”

Stora delar av debatten kretsade kring fysik, kosmologi och alltings ursprung, vilket fick Sturmark att anmärka att den Gud Halldorf argumenterade för är en ”handlingsförlamad” varelse som är irrelevant för oss människor. ”Varför ska vi ha att göra med en Gud som orsakat världen men sen inte har med oss att göra?” frågade han. Halldorf svarade att någon som är livets upphov och har fött fram världen är i allra högsta grad relevant för oss människor, och dessutom söker Gud kontakt med oss – men inte på ett sätt som går att upptäcka vetenskapligt. Sturmark invände att om Gud verkligen kan svara på bön och göra mirakler borde naturvetenskapen kunna upptäcka sådana ingripanden.

Ingen lösning på lidandets problem

Mot slutet av debatten ställde Sturmark frågan hur det kan finnas en god och allsmäktig Gud med så mycket lidande i världen. Halldorf svarade att det är ett mysterium som troende har brottats med i tusentals år, men att han som kristen är övertygad om att Gud delar lidandet med oss genom att själv bli människa i Jesus och dö på ett kors för vår skull. Sturmark var inte nöjd: ”Du tycker jag borde ha ett svar på hur universum uppkom, men själv har du inget svar på lidandets problem!” 

Än en gång upprepade Halldorf sin övertygelse att Gud inte är något som enkelt kan lösa svåra ekvationer, och när Sturmark avslutningsvis anmärkte att ingen teolog ens kunnat presentera ett halvbra svar på lidandets problem anmärkte Halldorf att det minsann ”aldrig kommer kunna lösas”.

På så sätt avslutades debatten med något av konsensus: Gud är för mystisk för att kunna bevisas. Medan det för Sturmark är en kraftfull anledning att inte tro på hans existens, är det för Halldorf precis tvärtom.