Runar Sögaard välkomnas in i Pingstvärmen: ”Som att komma till en moders famn”

Pingströrelsens ledardagar för nätverket Pingst Pastor pågår i Stockholm.

Nyheter. En längtan efter mer närhet till Andens tilltal, men också utrymme för att ta itu med de djupare frågorna och brottningskampen inom rörelsen. Hemmets Vän samtalade med tre röster under pingströrelsens ledardagar för nätverket Pingst Pastor som pågår i Stockholm.

Publicerad

Runar Sögaard, evangelist 

Vad tar du med dig från årets Pingst Pastor-konferens?

Det kändes verkligen som att välkomnas till en moders varma famn att besöka Pingst Pastor 2025.

Runar Sögaard

– Onsdagskvällens möte hade ett väldigt utmanande budskap som jag uppfattar var ”spot on” gällande vad Gud vill göra inom svensk pingströrelse. Jag tyckte att Billy Wilsons predikan var exceptionell, den bästa jag hört i Stockholm Filadelfia på många år. Det remarkabla var hur Billy lyfte fram profetens gåva som en tjänst satt att betjäna församlingsledningen med rätt verktyg för att nå en kompromisslös väckelse som kan skänka ett frälsningsregn över landet. Jag personligen kände hur det talade starkt in i mitt liv. Uppmaningen att våga göra upp med det kalla och destruktiva i våra liv, då det riskerar att bli ett hinder för utbredandet av Guds rike, säger evangelisten Runar Sögaard. 

Runar välkomnar också att konferensen flyttats till Rörstrand, då han menar att platsen är väckelsens vagga i Sverige. Han upplever att stämningen och bemötandet varit fantastiskt rörande på många plan. 

– Om trosrörelsen är min fader, så betraktar jag pingströrelsen som min moder och det kändes verkligen som att välkomnas till en moders varma famn att besöka Pingst Pastor 2025, säger han. 

– Flera gamla kollegor inom pingst välkomnade mig till sina predikostolar och frågade när jag skulle återvända till ordets tjänst. Jag bär en längtan efter att få göra comeback under 2025, säger Runar på sin klingande norska.
 

Johanna Bode, föreståndare Västra Frölunda Pingst.

Johanna Bode, föreståndare Västra Frölunda Pingst

Föreståndaren för Västra Frölunda Pingst, Johanna Bode, uppfattar konferensen som speciell med en särskild närhet till Andens tilltal under de inledande dygnen, som enligt henne har präglats av både god undervisning, god gemenskap och god tillbedjan.

– Vi processledare har även jobbat särskilt aktivt inför årets konferens för att säkra den kollegiala gemenskapen och uppmanats att ha ett särskilt öga för pastorerna i våra processgrupper.

Vad upplever du annars har präglat årets konferens? 

– En längtan efter att Gud ska beröra vårt land, inte minst med bakgrund till Ungdomsbarometerns rapport som kom här innan julen. Ett visdomsord som återkommit från flera personer under konferensen är Krönikebokens berättelse om hur Elia hör ljudet av regn, så jag skulle nog säga att en förnyad framtidstro och hopp präglat årets konferens.

Du nämnde för mig tidigare att nästa generation behöver få sammanhang där de kan brottas med tron och där tvivel tas emot som en möjlighet till fördjupad tro. Hur har samtalen med kollegorna rört sig kring det ämnet? 

– Jag tycker att konferensen givit utrymme till de här djupare brottningskamperna just genom att tonen präglats av en längtan efter ödmjukhet och ärlighet. Vikten av en kultur där vi kan dela våra brottningskamper med varandra, även när det kanske inte alltid är så vackert för att komma vidare i både våra egna och församlingens helandeprocesser.
 

Peter Blixt-Kullander, föreståndare LP Falun/Borlänge 

Konferensens genomgripande tema upplevs som ödmjukhet, och en längtan efter att tydliggöra att vår ödmjukhet inför Gud ska vara den dominerande röda tråden för oss som står i ledartjänst för församlingen, menar Peter Blixt-Kullander, föreståndare för LP Falun/Borlänge.

I de spontana samtalen har vi återkommit till vikten av en integritet och transparens inför våra egna brister.

Peter Blixt-Kullander

– För mig som jobbar mycket med människor som lider av psykisk ohälsa och missbruksproblematik har jag uppskattat den själavårdande ton som funnits genom programmet. I de spontana samtalen har vi återkommit till vikten av en integritet och transparens inför våra egna brister. Vi som står i ledarskap behöver ha en ärlighet mot oss själva med vad vi brottas med, när vi utövar makt över andra så att vi inte ska utvecklas till maktmänniskor som bidrar till att skapa och upprätthålla destruktiva strukturer och miljöer. 

Ett seminarium som särskilt tilltalade Peter var Lennart Hambres seminarium angående vilken kultur vi bidrar till. 

– Han tog en bild med ett isberg, där vi oftast bara ser en liten del av vad som finns under ytan av en människas liv. Detta upplevde jag som mycket klokt, säger Peter.

Powered by Labrador CMS