”Religionen har fortsatt 
stor betydelse i USA-valet”

Att religionen spelar stor roll i amerikansk politik är inte någon hemlighet. Amerikanska presidenter svärs in med handen på Bibeln. De citerar ofta och hänsyftar gärna till bibelord. Redan inför valet 2020 gick Kjell O Lejon igenom religionens betydelse i boken ”Från Truman till Trump”, som i den senaste upplagan fått titeln ”God bless America”. 

Trots att fler och fler amerikaner lämnar kyrkan spelar religionen fortfarande stor roll. Lejon berättar exempelvis att 100 procent av de republikanska senatorerna vid Capitol Hill i Washington DC och 99 procent i samma parti i representanthuset beskriver sig som kristna. Ändå har något hänt. 

Pånyttfödda kristna

– Tidigare har alla presidenter från Jimmy Carter till Obama sagt att de är ”born again”, pånyttfödda kristna. Det har varken Donald Trump eller Kamala Harris sagt på det sättet, även om båda säger sig vara kristna, fortsätter Kjell O Lejon. 

Han börjar med att tala om den turbulenta valkampanjen under året, om Bidens avhopp och valet av Kamala Harris som hans ersättare. Om skotten mot Trump och de omtalade presidentvaldebatterna. 

– Det har varit turbulent i vissa val, inte minst under 1800-talet. Men inte av det här slaget, det kan man lugnt säga. Det är en ny situation på många sätt.

Troende katolik

– President Joe Biden är troende katolik och går regelbundet på mässa i Georgetown, i samma kyrka som John F Kennedy gick till som president. Han talar mycket om sin tro, och det har han gjort hela tiden. Inte minst när han förlorade sin första fru och barn i en bilolycka. Även när hans son dog i cancer häromåret talade han mycket starkt om sin personliga tro och hur den burit honom.

– Sedan har han blivit kritiserad därför att han som katolik avviker från sin kyrkas hållning i vissa frågor, till exempel samkönade äktenskap och abortfrågan, där han driver det som Demokraterna driver – en väldigt liberal linje, säger Kjell O Lejon.

– Kamala Harris kom in från en lite annan vinkel. Hennes mamma var hindu medan hon själv kom tidigt med i en baptistkyrka och är medlem i en baptistkyrka, men hon är också gift sedan tio år tillbaka med en judisk man. 

Udda fågel

– Sedan har vi Trump på Republikanernas sida som är en väldigt udda fågel i jämförelse med alla tidigare moderna presidenter när det gäller förhållningssättet till sin tro. Han ger inte uttryck för någon personlig tro som till exempel George W Bush, dennes pappa George H W Bush eller Ronald Reagan. För den delen inte heller som demokraten Jimmy Carter.

Trump är en udda fågel i republikansk politik – ingen annan president har haft ett så distanserat förhållande till sin tro.

Kjell O Lejon

– Men bakom dessa presidentkandidater ligger två partiprogram som sedan 1960-talet eller åtminstone flera decennier tillbaka i tiden har gått åt lite olika håll. Ronald Reagan lockade exempelvis till sig många traditionellt troende kristna och många evangelikala, som utgör cirka 25 procent av väljarkåren.

– De kristna har i sin tur färgat partiprogrammet – till vissas förfäran. Det har både gällt moraliska frågor och utrikespolitiska frågor, där man exempelvis är mer välvillig till Israel. Å andra sidan har Demokraternas partiprogram dragit åt mer liberalt och mer sekulärt liberalt håll.

Kjell O Lejon tar som exempel de uttalade ateisterna, som utgör cirka 3 procent av väljarkåren. Av dessa röstar 85 procent på Demokraterna. Han pekar även på att 7 procent av ateisterna angett att de tror på Gud.

– Bland röstregistrerade vita evangelikaler röstar idag 82 procent republikanskt. Trump får även stöd av 61 procent vita katoliker och 58 procent vita icke-evangelikala. Alltså en stor majoritet.

– Det bottnar i att partierna med tiden har gått åt lite olika håll. Sedan blir det naturligtvis problem när man som kristen tittar på Trump: Man uppskattar exempelvis inte hans sätt att tala nedlåtande om andra, inte heller den välkända otrohetsaffären som i juridiskt hänseende handlar om bokföringsbrott.

Ett stort steg

– Man uppskattar inte när han överdriver eller går in i det som faktiskt inte stämmer eller den väldigt egocentrerade linje han för i debatten. Ändå är det likväl ett väldigt stort steg för många mer konservativa kristna att rösta på Demokraterna. Det är för många på den republikanska sidan helt otänkbart – då avstår man hellre helt från att rösta, fortsätter han. 

– Demokrater och Republikaner har alltså olika partipolitiska linjer, men båda representanterna, både Harris och Biden, är egentligen lite speciella i sammanhanget.

Med tanke på vem Donald Trump är och allt det han har gjort – hur har han kunnat få så mycket makt hos Republikanerna?

– En väldigt bra fråga. När han första gången ställdes mot Hillary Clinton var det bara två av sju republikanska grupper som stödde hans kandidatur. De stora grupperna var inte för Trump i det läget, svarar Kjell O Lejon.

– Men när sedan den ena efter den andra hoppade av och Trump märkligt nog var den ende som fanns kvar – då stod man i dilemmat: Kan vi verkligen rösta demokratiskt? Det kan vi inte beroende på deras partiprogram, sade många, och valde därför ändå att stödja Trump.

– Men det är ett märkligt spel: Trump inbjöds 2022 att tala på ett möte för tusentals kristna ledare. Även Nikki Haley och Mike Pence var inbjudna, även om den senare avstod. Där ställde sig Trump upp och kritiserade Pence, som var den som hade mest stöd i den gruppen.

– Jag har vänner och släktingar som säger: ”Jag gillar inte Trump, men jag måste för vårt lands bästa rösta på Republikanerna”, och den åsikten möter man ofta. 

Ökade polariseringen

Han tar som exempel på den ökade polariseringen valet av talman i USA:s representanthus hösten 2023 – senatorn Mike Johnson valdes till slut efter 19 valomgångar.

– Det berodde på att en liten grupp, ungefär tio, tolv verkligt Trump-trogna är de som krånglar till det hela tiden. I och med att makten både i Representanthuset och senaten är så jämn mellan republikaner och demokrater måste man hela tiden ta hänsyn till denna mindre grupp och anpassa sig för att överhuvudtaget få majoritet i de val som görs.

Många kristna röstade ändå tidigare på Demokraterna och gör så än idag?

– Bland svarta protestanter röstar man fortfarande till närmare 90 procent demokratiskt. Även en stor grupp evangelikala är vad man brukar säga Jimmy Carter-evangelikala. De håller fortfarande mycket tydligt fast vid det demokratiska partiet, svarar Kjell O Lejon. 

– Trump har ett stort stöd bland både vita evangelikala och vita katoliker. Men när det gäller en del protestanter, förutom de evangelikala, beror det lite på vilken grupp man tänker på. Spansktalande kristna, så kallade hispanics, är också till övervägande delen demokrater.

– Men demografiskt kommer Republikanerna att ha stora problem framöver: den växande befolkningen är framför allt spansktalande och svarta, de vita blir en allt mindre grupp. Republikanerna måste på något sätt fånga upp andra väljare, till exempel andra eller tredje generationen av mer socialkonservativa hispanics som ofta är katoliker.

– Även bland katolikerna har man sedan Kennedys dagar röstat starkt inriktat mot Demokraterna. Men nu har det delvis svängt. Det intressanta är att bland kristna som engagerar sig i eller går regelbundet till kyrkan är många republikaner.

Många frågor

Han kommer in på några av de frågor där republikaner får stöd från kristna, som abortfrågan och HBTQ.

Harris sitter i ett dilemma, hon har representerat och representerar en regim som inte är så populär bland befolkningen.

Kjell O Lejon

– En väldigt het fråga just nu gäller exempelvis könsdysforin, där man i vissa konservativt styrda delstater sagt att man inte får börja genomföra hormonbehandlingar på personer som ännu är barn. Medan man i demokratiskt styrda stater håller på att ta bort åldersgränserna för detta.

Du hann inte få med så mycket om Kamala Harris i den senaste upplagan av din bok?

– Nej, jag lämnade mitt manus till förlaget i slutet av maj – jag var tvungen att sätta stopp någonstans. Det intressanta är att där i april, maj uppfattades hon som ett problem, både bland republikaner, som naturligtvis var kritiska till Harris, och inom det demokratiska partiet. Ett sänke, som man sade. Hon bidrog inte alls till att skapa någon popularitet för det demokratiska partiet, svarar Kjell O Lejon.

Drastisk förändring

– Där skedde skiftet bara en månad senare, och hon framträdde sedan mer eller mindre som en klart lysande stjärna på den demokratiska stjärnhimlen. Efter valdebatten för några veckor sedan vann hon tydligt över Trump i de flesta mätningarna. Här har det verkligen skett en drastisk förändring. Men den politiska smekmånaden tar kanske slut?

– Hon sitter dock i ett dilemma för att hon har representerat och representerar en regim som inte är så populär bland befolkningen. Den stora frågan är hur hon hanterar gränsdebatten, den har hon egentligen inte lyckats hantera. Hon har fått kritik även när det gäller den höga inflationen, hög arbetslöshet och så vidare.

– Biden har inte uppfattats som en populär president än så länge. Så hon ska representera och stå för något nytt. Det var det som Trump anspelade på när han sade: Vad har du gjort de senaste tre och ett halvt åren här?

– Allt handlar egentligen om hur det går i de fem eller sju delstater som har en vågmästarroll i det amerikanska valet, de så kallade ”swing states”. I slutet av september ledde Trump både i Arizona, Georgia och North Carolina. Även om det tycks som om Harris har fått en väldig framfart är det inte alls självklart att hon vinner, avslutar Kjell O Lejon.