Tusentals går på gudstjänster på julafton: Därför väljer vi midnattsmässan

Julottan är en av de äldsta jultraditionerna i Sverige. Redan i 1686 års kyrkolag slogs det fast att julottan skulle börja senast klockan 6 på morgonen, och ofta startade den ännu tidigare. För många väcker tanken på julottan bilder av en slädfärd genom gnistrande snö, med blossande facklor och bjällerklang.

Men verkligheten var ofta hårdare. Bondesamhällets krav gjorde att människor ofta fick slita sig upp i bitande kyla för att hinna till kyrkan. Trots detta höll traditionen i sig genom industrialisering och urbanisering, och julottan förblev en självklarhet för många. Under 1900-talet flyttades starten fram till en mer human tidpunkt, vanligen klockan 7, men den ursprungliga känslan med den tidiga morgonen levde kvar.

Midnattsmässans framväxt

Midnattsmässan är i jämförelse en relativt ny tradition i Sverige. Den första dokumenterade midnattsmässan hölls i Spånga kyrka 1949, inspirerad av radioutsändningar av midnattsmässor från Saint-Roch-katedralen i Paris 1947. Det stora genombrottet kom dock 1958, då SVT sände midnattsmässan från den ikoniska kyrkan på Mont-Saint-Michel i Frankrike. Sedan dess har midnattsmässan fått stor uppmärksamhet, inte minst genom årliga TV-sändningar från Peterskyrkan i Rom med påven som centralfigur.

– Midnattsmässan passar många bättre idag, menar ärkebiskop Martin Modéus i Linköpings stift. Den reflekterar vårt urbana liv och är ett exempel på hur traditioner utvecklas. Istället för att tvingas upp tidigt på morgonen kan människor vaka in julen i en stämningsfull kyrka fylld av vacker musik och nattvard.

Julnattsmässan idag

I Uppsala domkyrka lockar midnattsmässan tusentals besökare varje år. Extra stolar måste ofta placeras ut för att alla ska få plats, och bland de samlade syns människor i alla åldrar och med olika bakgrunder. Domprosten Annica Anderbrant, som ofta lett julnattsmässan, menar att det finns en längtan efter något djupare under julen.

– Många söker en stämningsfull stund bortom maten och julklapparna, säger hon.

Ärkebiskopen i Linköping är inne på liknande tankar och beskriver hur traditioner som midnattsmässan speglar ett samhälle i förändring.

– Vi har tagit till oss nya influenser och gjort dem till våra egna. Vårt firande är en mosaik av traditioner, från tomtens ”hoo-hoo” till midnattsmässor och julbord.

Därför väljer svensken midnattsmässan

Sociologiska och kulturella förändringar spelar en stor roll i midnattsmässans popularitet. Från ett agrart samhälle, där tidiga morgnar var en naturlig del av vardagen, har vi rört oss mot en urban livsstil där sena kvällar är mer förenliga med dagens rytm. Midnattsmässans visuella upplevelse, ofta med ljus, musik och en stämningsfull nattvard, passar många bättre.

”Svenskarna går inte längre upp i ottan utan gör som påven”, skrev Expressen för något år sedan. Trots detta finns det fortfarande de som håller fast vid julottan, till exempel i kyrkor i Småland och Dalarna, där traditionen lever vidare med tidiga morgonstunder som bär en särskild stämning.

Tro och tradition hand i hand

Är julens kyrkobesök en fråga om tro eller tradition? Martin Modéus menar att de två är oskiljaktiga.

– Traditioner är uttryck för tron. Det handlar om vad vi gör, våra livsmönster. Vi tror att vi är sekulära, men egentligen är vi mer religiösa än vi tror.

Oavsett om vi väljer julotta eller midnattsmässa speglar julfirandet en gemensam längtan efter att fånga julens budskap – gemenskap, frid och en stunds eftertanke i en alltmer kommersiell värld. För vissa är det musiken som lockar, för andra maten eller klapparna. Och för många är det kyrkans stillhet som ger julen dess djupaste mening.