TA BORT SKYGGLAPPARNA – en ny tid står för dörren

En dag kom det stora genombrottet! En prövosam och tung period var över. Profeten Elias mod att gå Guds ärenden, och tala hans ord, öppnade himlen över en svårt sargad nation. ”Jag hör bruset av regn”, konstaterar han, medan han böjer sig ned i stilla bön. Det var ett oerhört budskap! I över tre år hade inte en enda droppe regn fallit. Allt var förbränt och ödelagt. Kan vi föreställa oss vilket omskakande och hoppfullt budskap profeten vågade tala ut?

Medan Elia dröjde inför Gud bad han sin tjänare gå till en utsiktsplats och speja efter tecken på bönesvar. Gång på gång kommer tjänaren tillbaka med samma negativa besked: ”Jag ser ingenting”. Då han en sista gång skickades för att se om bönesvaret var på väg anar han ett litet moln vid horisonten. Men han blir inte upprymd och förväntansfull. Istället är han noga med att tala om hur litet molnet är, inte större än en mans hand ... 

Studera dessa två män några ögonblick! Den ene, Elia, bär en djup förvissning i sitt inre. En övertygelse utifrån ett tilltal från Gud. Hur omständigheterna än ser ut vet han att en ny tid är på väg. Men, medan han i bön inväntar undret Gud lovat har han en medarbetare som talar rakt emot. Han ser inget. Hör inget. Verkar inte känna någon förväntan. Och då positiva tecken visar sig förminskar han dem.

”Jag ser ingenting.” Nu är min fråga till dig som läser detta; vad ser du då du blickar mot horisonten? Själv tycker jag mig se flera intressanta och hoppfulla saker. Både i Sverige och Norge talas det just nu om en öppenhet för Gud bland unga människor. Fler ungdomar än på länge söker sig till kristen gemenskap. Unga evangelister, som nattvandrar i våra städer, berättar att det är så öppet att vittna om Jesus ute bland festande och epa-burna tonåringar. Och den äkta gripenhet och hängivenhet jag möter hos allt fler kristna ungdomar fyller mig med förvissningen att en andlig skördetid står för dörren! ”... jag hör bruset av regn ...”

Medlemmarna i en mindre församling jag nyss gästade berättade om en tydligt förändrad atmosfär i samhället. Förr har det varit hårt och svårt att få någon alls att till exempel vilja eller våga anmäla sig till en Alpha-kurs. ”Nu säger nästan alla ja då vi frågar”, berättar en av ledarna med ett stort leende på sina läppar. Jag märker hur djupt detta berört honom och hans vänner i kyrkan. Och jag vet att de fått andligt starka tilltal som lyft dem upp ur missmod och trötthet. Då de samlats till bön under senare år har de liksom hört bruset av regn. En vision har fötts. Deras hjärtan fyllts med glädje och förväntan. Och nu börjar de se tecken på en spirande väckelse!

Jag tror att vi går en mycket intressant tid till mötes! Då jag förundad såg hur Aktuellt en kväll i advent använde stor del av sin nyhetssändning för att tala om andlighetens återkomst, att unga människor söker sig till kyrkan i dag, kände jag en ilning i mitt inre! Mitt i en ångestdrabbad tid, med nattsvarta rubriker om hat, terror, krig, förödelse händer något i folksjälen! Profeterna fångar in tonen och talar om regn på törstig jord. Församlingar som har ett lyhört och lyssnande ledarskap förbereder sig. Och lärdomen från Elia dagar är att genombrott kan komma hastigt!

Då jag sitter och skriver detta hör jag en sång som sjunger i mitt inre: ”Gud, låt oss leva i den himmelska vision, så vi ser dina möjligheter i vår tid ...”