Då skulle fromma kyrkobesökare svimma i bänkarna

Av och till brukar jag läsa Martin Luthers betraktelser. Mycket intressant och inspirerande! Jag tycker om hans kärva och mustiga språk. Han är radikal, på gränsen till brutal, när han nämner synden vid dess rätta namn och låter bibelordet skära djupt i hjärta och samvete. Självklart är han barn av sin tid, men budskapet han bär fram är tidlöst och oerhört Kristuscentrerat.

Jag börjar skratta när jag försöker tänka mig in i hur det skulle gå för den unge, djärve Luther om han hade blivit inbjuden att predika bland sina lutherska vänner i Sverige i dag. Jag undrar om inte en del snälla och fromma kyrkobesökare skulle svimma i bänkarna. Kan du höra hans kraftfulla stämma när han går till storms mot synd och värld, tron på den egna präktigheten och våra fromma gärningar? Hör hur han säger till dem som ännu inte tror att de har djävulen till sin herre, är bundna i sin synd och på väg till evig förtappelse. Kanske en och annan medlem i kyrkorådet skulle behöva damma av sitt arv, leta rätt på de gamla källorna, och fundera igenom om det är relevant att kalla sig lutheran! Personligen mår jag väldigt bra av att ha predikanten Luther som gäst i stilla morgonstunder. I dag tog han itu med min stolthet på ett både smärtsamt och djupt befriande sätt. Jag såg med förnyad klarhet att allt är av nåd!

Är namnet Bo Gierts bekant? Göteborgsbiskopen som också var en strålande författare. Hans bok ”Stengrunden” är en klassiker som känns mer aktuell än någonsin. I dag har jag boken ”Tron allena” framför mig. En spännande roman som utspelar sig under Luthers dagar. Gierts följer en ung, kämpande kyrkoherde i Östergötland på femtonhundratalet. Gustav Vasa styr med järnhand och konfiskerar bland annat kyrkans guld och silver för att kunna klara sina krig. På flera håll är det inbördeskrig och mycket blodiga uppgörelser. Samtidigt bryter en andlig väckelse fram som vill lyfta kyrkan ur lagträldom och obibliska gärningsläror. I stället för att predika på latin för stackars olärda människor började evangeliet proklameras på det egna språket, och mäktiga psalmer föddes fram som skrev in budskapet i människornas hjärtan.

Många har i dag en otydlig bild av reformationen och dess betydelse. Här kan biskop Gierts bok ge fördjupad insikt. Jag rekommenderar den på det varmaste. Den är lättläst, fast språket är något ålderdomligt. Spännande och gripande på samma gång. Och den låter oss ana vilken mäktig väckelse som skakade om den etablerade kyrkan och berörde våra nationer. Martin Luther vågade ställa sig i gapet, prisge sitt liv, för att bli redskapet Gud använde. Sedan får vi inte glömma att det fanns flera reformatorer under denna tid, Luther var inte ensam. Mitt i det medeltida mörkret klappade den andliga väckelsen på porten!

När jag studerar de stora andliga rörelserna på sjutton- och artonhundratalet ser jag att det fanns en fortsättning på reformationen. Nya andliga sanningar lyftes fram. Nittonhundratalets starka andeutgjutelse, den världsvida pingstväckelsen, som berört många hundra miljoner kristna över alla samfundsgränser, är givetvis också en betydande del i att reformera, förnya och upprätta församlingen i den yttersta tiden! Vi behöver förstå helheten, känna ödmjukhet inför det historiska sammanhanget. Och i historiens ljus ser vi det skriande behovet av en ny reformation. En väckelse som leder oss tillbaka till Kristi kors. Som gör att kristenheten hittar sina verkliga rötter, det liv och den gemenskap Apostlagärningarna berättar om! Församlingens sista tid skulle kunna få bli lik dess första. Med ordet församling menar jag då inte en institution utan en levande gemenskap av troende människor, som helhjärtat vill älska och följa Jesus.