Jirenius slutsats framstår som önsketänkande

Stig Jirenius har skrivit ett svar på min replik där jag hävdar att om vi håller fast vid Guds Ord blir frukten god. Både Stig och jag är måna om att hålla en god ton, vi känner inte varandra men delar tron på Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Detta anser jag är lika centralt som själva debatten som handlar om flera saker men jag kommer här att fokusera på två saker: tolkning av text samt god frukt.

För det första. Stig skriver i sitt svar att han inte kan förvränga bibelordet och redogör för hur han ser på delar av Romarbrevets första kapitel. I artikeln får vi en inblick i hur han sätter in texten i sitt rätta sammanhang. För den uppmärksamme läsaren borde det vara klart att något inte stämmer i Jirenius formulering:

”Paulus hade rest i den hedniska världen. Där förekom det bland andra avarter att män förgrep sig sexuellt på manliga slavar. För mig ligger det närmare att tänka att det är sådana företeelser Paulus syftar på när han skriver att män bytte ut sin naturliga drift, alltså sin heterosexuella läggning, till en för dem onaturlig utlevelse.”

Att konstatera att Paulus kände till en viss sorts avvikande sexualitet och sedan dra slutsatsen att detta troligen är textens sammanhang är ett långt steg utan stöd i texten. Snarare framstår för mig mera som en personlig önskan. En sorts önskan att texten ska säga något den inte gör. Detta fenomen blir tydligare när man läser texten i Romarbrevet 1:26-27:

”Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.”

Stig skriver att de bytte sin naturliga drift, men bibeltexten innehåller ingen information om deras egen naturliga drift. Grundtexten är tydlig och säger att det var det naturliga umgänget som byttes ut. Att påstå något annat är nästan en definition av att förvränga texten och läsa in något i texten som inte finns där. Jag menar att detta är att läsa in saker man själv gärna vill se. Det är en viktig distinktion att i detta samtal förstå att Bibeln aldrig talar om sexuell läggning eller om homosexuella personer. Bibeln talar om handlingarna som sådana. Alltså, det naturliga umgänget och inte sin naturliga drift.

Det naturliga umgänget var ett etablerat sätt att tala om samlag. När texten pratar om att något är onaturligt avses det som var emot Skaparens avsikt och därmed i motsats till dess rätta användning. Som jag skrev i min förra artikel så behöver både pastorala samtal såväl som vår förkunnelse stå på fast grund, på en sund exegetik och bibeltolkning och inte låta sig påverkas av egna och andras känslor och upplevelser.

För det andra. Jirenius började debatten med en artikel som frågade om kyrkans förkunnelse ger god frukt? Låt oss därför fortsätta och titta på Paulus undervisning i Första Korintierbrevet 6:9-10. Paulus behandlar här både god frukt och homosexuella handlingar i en och samma mening. Det är just därför som jag avslutade min förra replik med: Stig, hur vågar du detta? Enligt Paulus står evigheten på spel och han skriver:

”Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.”

I denna text beskriver Paulus att om man utövar homosexuella handlingar riskerar detta att leda till en frukt som ligger på tvärs med evangeliet. Evangeliet handlar om Guds rike och att komma in i Riket. Detta är den mest betydelsefulla frukten av kyrkans förkunnelse. Allt annat är underordnat. 

Jag är fullt medveten om att människor kan uppleva att de blir fördömda när de läser min tolkning av texternas innehåll. Därför anstränger jag mig till det yttersta för att hålla mig nära texten och undviker att lägga in egna åsikter och känslor. Låt oss älska Guds undervisning. Låt oss tala sanning i kärlek utan att bete oss illa eller brusa upp. För vi vet att kärleken gläds med sanningen och att summan av Guds Ord är sanning och att Guds domar är eviga.

För mig är Guds ord heligt och dess budskap om evigheten och Guds rike en realitet. Detta medför att jag är skyldig att säga som det är eftersom det är Gud själv som säger det.