Jag kan inte förvränga bibelordet

Peter Wessberg har skrivit ett svar på min fråga om kyrkans hållning till homosexuella har gett god frukt. Han har en mjuk och balanserad ton som förhoppningsvis kan stilla de höga vågorna i denna debatt. Sen ger han oss också det goda rådet att tolka skriften genom att sätta in den i sitt historiska sammanhang. Det vill säga, att man frågar vad författarens syfte var med en speciell text och hur mottagarna av skriften kan tänkas ha förstått innehållet. 

Jag håller fullständigt med honom. Däremot drar jag inte de slutsatser han slår fast i de bibeltexter som berör homosexualitet. Frågan är vilka människor som Paulus syftar på i exempelvis Romarbrevets första kapitel. Där beskrivs personer som övergett sin naturliga läggning mot en för dem onaturlig sexuell utlevelse. Skulle denna passage handla om mina kristna trossyskon som har en homosexuell läggning? De som kanske brottats med att bli ”fria” från den dragning de skapats med och upplevt från tidiga ungdomsår. De som med alla medel försökt bli heterosexuella och försökt med fasta, ”omvändelseterapi”, andeutdrivning och ytterligare engagemang i kyrkan – allt utan resultat. Jo, resultatet har blivit depression, självförakt och till och med självmordsförsök som den slutgiltiga lösningen. Är det dessa människor Paulus har för ögonen? Personligen kan jag inte för mitt liv svara ja på den frågan. Nog är det bättre, som Peter rekommenderar, att sätta in texten i sitt rätta sammanhang?

Paulus hade rest i den hedniska världen. Där förekom det bland andra avarter att män förgrep sig sexuellt på manliga slavar. För mig ligger det närmare att tänka att det är sådana företeelser Paulus syftar på när han skriver att män bytte ut sin naturliga drift, alltså sin heterosexuella läggning, till en för dem onaturlig utlevelse. Men att använda det bibelordet som stöd för att fördöma mina homosexuella trossyskon, det är för mig att förvränga bibelordet från dess ursprungliga mening.