Så satsar kyrkor för att göra påsken levande: ”Varför skämmas – det vi har är helt otroligt”

Kyrkor runt om i Sverige växlar upp inför årets påskfirande. Med storslagna musikaler, utomhusdramer och moderna väckelsemöten vill församlingarna nå ut bredare och tydligare med budskapet om hopp och tro. Målet är att engagera både troende och sökande – och visa att påsken fortfarande bär ett starkt innehåll. Hemmets Vän har pratat med tre församlingar som satsar stort inför årets största högtid.

Proffsig påskmusikal i Insjön

Lennart Persson är producent och scenograf för Frikyrkan Insjöns uppskattade påskmusikal Vem är den mannen? – en föreställning som växt från ett enkelt ungdomsprojekt till ett publikt dragplåster i det lilla dalasamhället. Trots tråkigt vårväder är Lennart vid gott humör när vi når honom på telefon, och han berättar entusiastiskt om det årliga skådespelet. Allt började som en utmaning till kyrkans ungdomar: att gestalata påskens kärnbudskap.

– Från början satt två personer och samtalade på scen, med utgångspunkt i en bok av Nicky Gumble. Sen spelade vi upp en scen som illustrerade Jerusalem.

Det var för 19 år sedan. Sedan dess har musikalen växt och mognat. Idag består den av två akter med egenskrivna musikalnummer, körsång och avancerad scenteknik. Med paus för fika räknar man med en speltid på cirka två och en halv timme.

Under föreställningens gång är det inte bara påsken som skildras. Publiken möter Maria vid krubban, Johannes döparen, och Jesu samtal med kvinnan vid Sykars brunn. Första akten avslutas vid nattvardsfirandet, och den andra leder vidare till korsfästelsen.

– Uppståndelsen är också med, som av en händelse. Vi tycker den känns central, skrattar Lennart. 

Skolorna efterfrågade en extra föreställning

Totalt deltar omkring 110 personer i produktionen, och gensvaret från publiken har varit starkt genom åren. I år planeras nio föreställningar, inklusive ett öppet genrep. Två av dem riktar sig särskilt till skolor. 

– Vi trodde först att det bara skulle bli en skolföreställning, men det var så många som anmälde sig att vi fick utöka till två.

Med musikalen vill Frikyrkan Insjön nå människor som ännu inte tagit del av påskens budskap. Samtidigt har Lennart märkt att evenemanget inspirerar de som redan hittat hem i kyrkan. För den arrangerande församlingens 140 medlemmar har musikalen blivit en samlande kraft:

– Det är en stor apparat, men det är välsignat! Trots att vi är en liten kyrka hinner man inte alltid prata med alla. Men under produktionen sitter man plötsligt tillsammans med dem man annars inte har så mycket kontakt med. Det blir en fördjupad gemenskap i församlingen.

Jesus i nutid

Innan samtalet avslutas vill Lennart beskriva föreställningens avslutande scen. Den 70 personer stora ensemblen befinner sig i en nutidsmiljö samtidigt som Jesus kliver in i moderna kläder. Han rör sig bland människorna. Ingen ser honom, men alla märker att något förändras i hans närhet.

– Vänta nu! Det var två som stod och bråkade, men så kommer Jesus och plötsligt vänder allt, berättar Lennart.

Det låter som ett hoppfullt slut.

– Mycket, säger han med eftertryck.

Passionsspel samlar Uddevalla — mitt på torget

Även på västkusten levandegörs påskens berättelse genom drama och musik. Under långfredagen och påskdagen fylls Kungstorget i Uddevalla när stadens kyrkor bjuder in till ett passionsspel. Sedan 2003, med två års uppehåll under pandemin, har påskens drama spelats i stadens hjärta. 

Idén till arrangemanget föddes efter att en kyrkoherde hade bevittnat det klassiska passionsspelet i Obergammergau. Han återvände med visionen att skapa något liknande i Uddevalla. Därefter startades ett samarbete mellan kyrkorna i stan, och Passionsspelet tog form – med föreställningen Se den mannen av Urban Ringbäck och L-O Forsberg som musikalisk grund.

Uppskattad tradition

Janne Sääf, från församlingen Fristaden i Uddevalla, ansvarar för regin och ingår i projektgruppen som anordnar spelet på uppdrag av stadens kyrkor. Han beskriver passionsspelet som ett uppskattat inslag i Uddevallas påskfirande.

– Eftersom vi är mitt på torget i centrala Uddevalla drar det mycket folk. Vid fint väder har vi haft mellan 1 000 och 2 000 besökare. Förra året, som var första gången efter pandemin, hade vi runt 800 per föreställning.

Ekumeniskt samarbete

Visionen bakom passionsspelet är att Uddevallas kyrkor ska skapa något gemensamt över samfundsgränser. Planeringen inleddes redan i höstas, men repetitionerna tog fart för några veckor sedan berättar Janne.

– Många har varit med tidigare och kan flödet i spelet. I år är det många nya med också, vilket är roligt. Själva ensemblen består av cirka 70 personer, men med alla som arbetar bakom scenen är vi närmare hundra som är i gång på torget.

Det ekumeniska samarbetet är avgörande. Janne betonar att produktionen är för omfattande för att en enskild församling skulle kunna bära den ensam.

– Vi behöver varandra, och det är fint.

Ta ut kyrkan på torget 

Med passionsspelet vill kyrkorna framföra påskens budskap på en offentlig plats. Rutinerade besökare brukar komma i god tid för att få en plats på bänkarna närmast scenen. Men långt ifrån alla i publiken har en tydlig koppling till kyrkan.

– Längst bort sitter folk på caféer och matställen och dricker öl. Alla är med, på något sätt.

För att nå ut brett har innehållet i spelet justerats under åren. Med syfte att lyfta dramat närmare människor och väcka frågor om tro fick Tomas tvivlaren en större roll i musikalen. I år lägger de till låten Torka dina tårar av Josefina Gniste för att framhäva hoppet.

– Vi tänker att påsken handlar om hopp, det är centralt i spelet. I en tid där det finns mycket oro vill vi lyfta hoppet, säger Janne.

Passionsspelet finansieras av Uddevallas kyrkor, medan kommunen bistår med scenbygget. Ett tecken på att föreställningen blivit en uppskattad folklig tradition med bred förankring. Janne avslutar:

– De flesta Uddevallabor har någon relation till passionsspelet, även om man inte varit där själv. För några år sedan kallade lokaltidningen Bohuslänningen det för ”Vårt passionsspel”. Då kände vi att det hade landat på riktigt!

Hopp i en mörk tid - Hillsong satsar på Nights of Hope

Hopp är ett bärande tema även bland de större frikyrkorna. Med det nya initiativet Nights of Hope vill Hillsong i Stockholm samla tusentals människor för att påminna om just hoppet – mitt i en mörk tid. Satsningen är ny, men hos pastor Eric Liljero har visionen levt länge.

– Min känsla är att vi har planerat för det här i flera år. Inte själva evenemanget, men vi har burit en längtan efter att Gud ska komma med en ny våg av väckelse.

Fyra nätter på två olika platser

Påskfirandet går i dagarna fyra för Hillsong. Under dymmelonsdagen, skärtorsdagen och långfredagen hålls möten på Göta Lejon i Stockholm. På påskdagen flyttas fokus till Frihamnskyrkan i Göteborg. Genom dessa kvällar hoppas Eric att kyrkan ska vara som "en stad på ett berg".

– I en kolsvart omvärld, både här i Stockholm och runtomkring i världen, behövs  hoppet mer än någonsin.

Kvällarna kommer präglas av bön, lovsång och predikan, och församlingen räknar med stort engagemang. Flera hundra volontärer krävs för att ro satsningen i hamn. Bland talarna finns Hillsongs pastorer Andreas och Lina Nielsen samt Sebastian Stakset, Bo Järpehag och andra välkända röster inom svensk frikyrklighet. Men Eric är noga med att avfärda alla tankar på show eller konsert:

– Det viktiga är inte vilka som kommer utan varför de kommer – för att lyfta upp namnet Jesus!

”Tron ska märkas i vardagen”

Hillsong vill påminna om varför de stora kristna högtiderna firas – bortom det kommersiella. I påskens fall: Jesu död och uppståndelse. Eric uppmuntrar kristna att inte bara se tron som något inre eller privat, utan som något som påverkar vardagen.

– Om jag är kristen och det är sant att Jesus dog och uppstod för mig, vad innebär det för mitt liv?

Förväntan på fulla salar – och frimodiga troende

Kvällarna kommer ha fokus på Jesus, och när vi pratar med Eric märks det att han har en stor förväntan på Gud.

– Hade det varit 1970 hade vi kallat det väckelsemöte, men mina grannar vet inte vad väckelsemöte är. Hopp vet alla vad det är! Jag har bett Gud att det ska vara fullt redan första kvällen, och att vi ska behöva overflow-salar de andra kvällarna. Vi planerar för det.

Han avslutar med en uppmaning till landets kristna:

– De flesta människor går inte till en kyrka — inte för att de inte är intresserade, utan för att ingen frågar dem. Jag vill utmana alla som läser det här: Testa att fråga någon. Vad finns det att skämmas för? Det vi har är ju helt otroligt!