Kronisk negativism förlamar och bryter ner

Det vore onaturligt, och lite alarmerande, om församlingen bara bestod av ja-sägare – lydiga och beskedliga nickedockor som varken orkar eller vågar uttrycka en avvikande åsikt. Det talar om ett dåligt klimat, att gemenskapen inte är så öppen och varm som den borde vara. Resultatet blir nästan alltid att åsikter och tankar, som skulle lyfts fram i det öppna samtalet, istället kommer bakvägen genom negativt prat man och man emellan. Självklart kan vi känna lite olika ibland, och vi behöver lära oss att lyssna in varandra. Sedan har vi den underbara möjligheten att be oss samman! Istället för att forcera och stressa tar vi tid i stillhet inför Gud. Då brukar undret ske i en kristen gemenskap: vi smälter samman, förenas i endräkt och skön harmoni. 

Tyvärr finns det människor som är kroniskt negativa till sin natur. Det sitter i ryggmärgen på dem att vara emot. Så fort ett förslag läggs fram är deras reaktion att säga nej. Det behöver kanske inte sägas att detta kan lägga sordin på engagemanget i kyrkan. De ivriga, brinnande och visionära, tröttnar och tystnar ... 

Den som lever i fruktan är ofta negativ. Man ser svårigheter istället för möjligheter. Målar upp hotbilder istället för att se framåt med tillförsikt och glädje. Stanley Jones skriver: ”Människor med inre konflikter har svårt att vara positiva i sin livssyn och sina beslut. Därför tar de sin tillflykt till det negativa. När ett förslag väcks eller en möjlighet erbjuds, är deras första impuls att ställa sig avvisande. Nästan allt kommer till dem som först och främst svårigheter. Som följd av det lever de i ett nästan kroniskt tillstånd av nej. De kan inte samla så mycket själskraft inom sig att de kan komma fram till ett ja. De är negativa till sin natur ...” Det är förödande att hamna i ett sådant tillstånd. Då får man en atmosfär omkring sig som förgiftar, förlamar och bryter ner.

”Det är inte kristet att vara negativ!” ropar den nämnde Stanley Jones. Hans råd är att, med Guds hjälp, förvandla motgångar och prövningar till möjligheter! Att i Jesu namn tvinga fram segern ur det som såg ut att bli en katastrof. Att säga, oavsett hur det ser ut: Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft! ”Då kommer din negativa fruktan att falla som vissna löv för saven som stiger och fyller dig med det nya bejakande livet …” För mig personligen hör detta samman med att ”be sig igenom” de trånga, svåra passagen. Och när jag fylls av förvissningen att det är Guds viljas väg jag går, infinner sig lugn och vila mitt i stormen. 

Är man fylld av negativism och fruktan blir man lätt aggressiv. Den som känner sig rädd, hotad och osäker har behov av att gå i självförsvar. Man har taggarna ut. Tycker sig se fiender överallt. Här har vi ett svar på varför det så ofta blir konflikter i församlingen. Istället för att tala med varandra som bröder och systrar, och förenas i ödmjuk bön om Guds ledning, blir det ett hårt tonläge, låsta positioner och sårade känslor. De flesta kroniskt negativa personer jag mött bär på inre sår. De har blivit besvikna. Känt sig missförstådda. Skulle behövt få ta in förlåtelsens kraft för att bli verkligt fria att se framåt med öppen blick och ljust sinne! Låt oss be om rening och befrielse från all negativ barlast som vill hindra oss att tjäna Herren!

Stanley Jones ber: ”O Kristus, jag tackar dig för att jag i din gemenskap upplever hur min negativa fruktan försvinner och lämnar rum för känslan att allt är möjligt. Hjälp mig att i dag ta emot denna Ande från dig!”