Satsa på de unga
– de är svaret på vår bön

Det händer intressanta saker i Sverige nu! Förra helgen samlades till exempel mellan 400 och 500 kristna ungdomar i Kumla för att be. Initiativtagare var en tonårsflicka. Hon är barnbarn till en pingstpastor/kurator som satsade sitt liv för att hjälpa trasiga och sargade människor. Jag minns hans brinnande iver och heliga gripenhet. Nu är det en ung generation som för vidare arvet!

En del klagar på kyrkans unga medlemmar. Säger att de är ytliga och självupptagna. Mitt råd är: var försiktig med kritiken! Älska dem! Bed för dem! Var en god förebild! 

För några månader sedan var det en bönehelg i den lilla staden Flen som drog till sig minst 300 ungdomar. (De kunde inte ta emot fler ...) Där samlades de i enkelhet till dagar präglade av innerlig bön. Vad bad man om? Väckelse. Människors frälsning. Andlig utrustning och kraft för att kunna vara Guds redskap i vår tid. Precis samma grundackord slogs an i den sprängfyllda Pingstkyrkan i Kumla. Jag hör om en liknande, spirande bönerörelse på flera platser runt om i vårt land. Och ett intressant kännetecken är att det är ungdomarna själva – ofta tonåringar – som är drivande. Det som gör mig hoppfull är att bönerörelsen går hand i hand med gatuevangelisation. Jag känner igen tonen, atmosfären från min ungdoms Jesusväckelse. En rörelse både inåt och utåt.

I flera år har jag haft som böneämne 500 unga evangelister med gåvan att nå långt utanför kyrkportarna. I den bönerörelse som bryter fram nu håller dessa evangelister på att formas, frigöras, mogna fram! Jag är övertygad om att Nordens länder en gång till ska få uppleva en andlig besökelsetid! Gud har ett svar på vår tids vilsna andliga sökande!

Uppmuntra era ungdomar i kyrkorna på platsen där du bor att våga ta liknande initiativ! Men låt dem ha initiativet! Ställ dig bakom dem! Lyft dina välsignande händer över dem! Och var med dem om du orkar och kan! Jag minns från min ungdom hur glada vi blev då vi mötte kärlek från de äldre bedjarna. Vi växte samman. Bönen smälte oss samman. Då jag medverkade i en konferens i Norge denna vinter klev en äldre pastor fram och läste gamla testamentets sista versar. De handlar om att Gud ska vända fädernas hjärtan till barnen, och barnens till fäderna. Kanske man kan beskriva det som en doft av helighet det vi alla kände när bibelordet drabbade oss som ett direkt tilltal från Gud. Himmelens svar på den polarisering och uppdelning som ibland varit så smärtsam ...

I går träffade jag några ledare i en äldre kyrka. Plötsligt började någon berätta om ”Jesusrörelsen” som tände eld på hela bygden när de själva var unga. Något hade säkert spirat under ytan en tid, men för de flesta kom genombrottet tämligen oväntat och hastigt. Under några intensiva veckor förändrades situationen i församlingen och samhället! En efter en kom till tro. Ungdomarna ordnade egna bönekvällar och bönenätter. Och man brann av iver och längtan att vinna flera för Jesus. Rörelsen gick inte att stoppa i dess första, härliga skeende. Tyvärr tyckte en del traditionsbundna medlemmar, vana att styra och bestämma, att det som hände var lite väl vildvuxet. Det borde anpassas in i de gamla formerna. Med facit i hand kan jag konstatera att de lyckades kväva hängivenheten – den första kärlekens brinnande glöd Och så blev det åter ”lugn och ro”, vilket innebar stagnation samt att flera av de nyomvända vände ryggen till kyrkan. Självklart behövs visa, mogna ledare. Och ibland varsam korrigering. Men släck inte elden!

Nu klappar någon på porten! Det är en ny Jesusrörelse på gång! Jag känner igen tonen ... Den startar, som de flesta väckelser, i ungdomsvärlden! Men den kommer att beröra alla åldrar. Vi får vara med om vi vill!