Kan en pastor ha
reglerad arbetstid?

I dag har jag i tanke och känsla varit förflyttad till riktigt lyckliga ungdomsår. Vid tjugotre års ålder fick jag förtroendet att bli pastor/föreståndare i tre församlingar i Småland. Jag förstår inte att de vågade satsa på mig. Men det blev några år som jag minns med stor värme och tacksamhet. Vi hade många hundra barn och ungdomar engagerade i olika aktiviteter. Det var verkligen inte någon verksamhet ”på sparlåga”. Varje söndag predikade jag i tre gudstjänster. Jag tittar i gamla kalendrar och ler när jag räknar ett genomsnitt på femton samlingar som jag var ansvarig för varje vecka. Till detta alla personliga kontakter, hembesök och så vidare. 

Allt var så utmanande och inspirerande! Människor kom till tro. Och det var samklang och enighet. Jag och min hustru satsade helhjärtat – och fick så mycket tillbaka! Stor generositet och uppskattning. Om jag var trött, kände behov av några dagars extra vila, mötte jag kärleksfulla och glada tillrop från styrelsefolket. Min tjänst var ett förtroendeuppdrag, och de litade på att jag hade förstånd och förmåga att hushålla rätt med tid och kraft. Jag inser att det var i mycket gynnsamma förhållanden jag fick börja axla ansvaret som föreståndare. Den kärlek och omsorg vi fick möta från alla människor glömmer vi aldrig! Självklart blev det långa arbetsdagar ganska ofta. Men vi kände så tydligt att Gud var med oss! Och ”på hans välsignelse beror allt”, som det stod på en bonad hemma hos farmor.

Jag inser att det är ytterst känsligt att beröra ämnet ”reglerad arbetstid”. Givetvis behöver vi få struktur på tillvaron. Lära oss att vila och söka återhämtning och så vidare. Men, om vi inte alls kan hantera detta själva – är vi då mogna att vara ledare, själavårdare, föreståndare, med ansvar för flera hundra andras andliga liv? Herdeuppdraget innebär jourtjänst 24 timmar om dygnet! Det kan hända katastrofer, olyckor och kriser när som helst. Då måste givetvis telefonen vara påkopplad och pastorn anträffbar. Detta innebär att det är väldigt svårt att räkna arbetstimmar. Jag tänker på de högsta ämbetena i vårt land: Kungen och statsministern. Visst unnar vi dem vila och fritid. Men vi inser att det är bara de själva som kan sköta om detta. Och bevisligen kan telefonen ringa vilken sekund som helst och kasta omkull alla deras planer. En enkel pastor ska inte jämföra sig med dessa ämbeten – men det finns vissa gemensamma nämnare ...

Jag tror att en bärande kallelsevisshet föder integritet. Den andliga auktoriteten och utrustningen skapar respekt. Att vara en Ordets tjänare är inget vanligt arbete. Då den andliga kampen är påtaglig avskiljer pastorn dagar i bön och fasta, driven av en helig nöd och längtan. Sådana beslut måste han ta själv. 

Genom åren har jag arbetat i de minsta och största kyrkorna i vårt land. Jag har aldrig löneförhandlat eller diskuterat reglerad arbetstid räknat i timmar och minuter. Däremot har jag varit noga med att odla djup, förtrolig vänskap med kloka mentorer. Både äldre pastorskollegor och personer med helt annan bakgrund. Och jag har haft trofasta förebedjare! Det är övertydligt att Gud i sin omsorg sett till att de alltid funnits där! Så tror jag att Gud gett mig en särskild gåva att både koppla på och koppla av. Jag älskar att arbeta intensivt i högt tempo, men det förutsätter förmågan att ”slå av strömbrytaren” emellanåt. Då läser jag god skönlitteratur, eller drar i gång motorsågen och inhämtar läkedom för själen genom fysisk aktivitet. Genom allt kan jag konstatera att Gud varit trofast. Jag har tjänat en god herre hela mitt liv!