Jesus ser den enskilda människan först

Jesus lämnar nu Tyrus och Sidon, som var två hamnstäder tillhörande fenicierna, de var alltså inte israeliska städer. Människor också från dessa städer hade mött Jesus och lyssnat till honom tidigare, till exempel när Lukas skildrar Jesu predikan i Lukas evangelium 6:17 (i det vi brukar kalla Bergspredikan). Många hade kommit för att lyssna till honom och för att bli botade från sina sjukdomar. Som det ofta var när skarorna samlades kring Jesus fanns både behoven av att höra honom och att bli botade.

Han går nu vidare till Galileiska sjön, och då händer detta:

Jesus tänker på ett annat sätt, han ser i varje sammanhang den enskilda människan …

Berit Simonsson, bibellärare och inspiratör, Oasrörelsen

”De” kommer till honom med en man som var döv och knappt kunde tala. Vi får inte veta vilka dessa var, deras namn eller vad de sysslade med annars.

”De” som hjälpte mannen fram till Jesus hette säkert något – men fokus är inte på dem vid detta tillfälle. ”De” är den döve och nästan stumme mannens hjälpare och förebedjare.

Strålkastarens ljus riktas inte på förebedjarna, varken här eller i andra sammanhang. Tänk till exempel på vännerna/förebedjarna som gjorde ett hål i taket och hissade ner den lame mannen framför Jesu fötter, Markus evangelium 2:4. Det sägs inget alls om hur märkvärdiga de var, eller att de gjorde ett snyggt hål i taket. Fokus för förebedjarna är hela tiden på Jesus. 

Det är bra att tänka på även idag.

Den döve och stumme hade verkligen goda vänner. De kom och bad om Jesu hjälp för honom.

Vad ber de om?

En enkel bön, kanske en bra bön också för dig och mig att använda när vi inte vet vad vi ska be om? 

”Kom och lägg din hand på honom.”

Det måste ha varit något med Jesu händer som människor lade märke till … händer som helade, händer som delade ut bröd och fisk, händer som tvättade fötter, händer som välsignade barnen, händer som rörde vid svårt sjuka och smittsamma som ingen annan ville röra vid. 

När Jesu händer rörde vid svårt sjuka och smittsamma så smittade han dem med sin friskhet, inte tvärtom. Han blev inte oren eller smittad av deras sjukdom. De blev ”smittade” av hans helande!

Jesu omsorg om den döve och nästan stumme är tydlig. Han tog honom avsides, undan offentlighet och undan sensationslystnad.

Men … hade det inte varit bättre om undret fick ske i allas åsyn, så att många skulle kunna komma till tro? Jesus tänker på ett annat sätt, han ser i varje sammanhang den enskilda människan, och nu har den döve och nästan stumme Jesu hela uppmärksamhet.

Jesus helar människor på flera olika sätt. Ibland bara genom ett ord, andra gånger genom en beröring. Andra gånger på avstånd och ibland genom något konkret, med spott eller lera … Den som tror att det går att komma på ett vinnande koncept för helande får lära sig av Bibelns olika skildringar av helande, att metoden är att komma till Jesus med böneämnet och sedan lita på hans kraft.

Eftersom denne man varken kunde höra eller tala, så gör Jesus konkreta handlingar som säkert kändes fysiskt av mannen, fingrarna i öronen kändes och att Jesus rörde vid hans tunga kändes också. Kanske man kan kalla det Jesu teckenspråk vid detta tillfälle för att denne man skulle märka och förnimma Jesu närhet och avsikt. Något som hade med öronen att göra och något som hade med munnen att göra.

Och nu får vi en skildring av en som var både ögonvittne och öronvittne till denna händelse.

Ordet ”Effata” är ett arameiskt uttryck som bara förekommer här i hela Nya testamentet. 

Några främmande olika ord och uttryck har blivit bevarade i evangelierna, det beror på att för öronvittnena och ögonvittnena var detta tillfällen man aldrig kunde glömma, orden Jesus använde kom man ihåg och berättade, om igen och igen.

Effata är ett sådant ord. Markus säger att ordet betyder ”öppna dig”.

Och resultatet blir omedelbart, med ens kan han både höra och tala riktigt!

Det gick inte att låta bli att sprida informationen om vad som hänt!

Tänk om alla digitala kanaler hade funnits då … då hade vi säkert delat detta på Facebook många gånger om.

Med samma övertygelse som lärjungarna i Apostlagärningarna 4:20 säger vi: ”Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört!”