Församlingar kan inte ge vård men vara barnens stöd
Kommentar. Att finnas för den som mår dåligt och vara ett stöd för den familj vars barn skadar sig, det är församlingens uppgift, skriver Åke Hällzon.
I veckan släppte BRIS sin årliga sammanställning Barnrapporten. Det är en sammanställning utifrån de tiotusentals kontakter Bris årligen har med barn genom den nationella stödtelefonen. Syftet är att varje år belysa hur barn i Sverige har det. Årets upplaga är förfärande läsning.
Bris skriver att de 2023 tagit emot 42 procent fler samtal om självskada än året innan. I samtalen med Bris beskriver barnen hur de genom att göra sig själva illa tillfälligt lättar sin ångest, men också att strategin inte fungerar utan att de många gånger mår ännu sämre efteråt. I ungefär 29 procent av samtalen om självskada framkommer det att barnet har kontakt med någon av samhällets stödinstanser, men många barn säger att de väljer att prata med Bris om saker som deras stödkontakt inte känner till.
I Folkhälsomyndighetens data bekräftas bilden. Psykisk ohälsa bland unga blir vanligare. Andelen barn mellan 11 och 15 år som i enkäter uppgett att de känt sig nere ungefär varje dag det senaste halvåret, har fördubblats de senaste 20 åren. Allt fler ungdomar söker också vård för psykisk ohälsa, framför allt för ångest och depressionsbesvär men även annan problematik.
Församlingar kan i sådana fall aldrig bedriva vård för psykisk ohälsa.
Det är inte klarlagt vad som ligger bakom de dystra siffrorna. Ökningen kan bero på ett tuffare samhällsklimat, brister i skolan, sociala medier, men också på ökad kunskap om psykisk ohälsa eller kanske minskat stigma. Samtidigt har beteendet hos äldre tonåringar förändrats dramatiskt under de senaste tio åren. De har färre nära vänner, umgås i mindre grad än tidigare, idrottar mindre, sover mindre, relaterar sämre till den fysiska verkligheten. Allt detta har ersatts av ett ständigt stirrande i telefonen. En tydlig ökning i självrapporterad psykisk ohälsa har ägt rum bland flickor efter år 2009, en tid när sociala medievanor förändrats. Det talas om en mental hälsokris där ett ökat skärmanvändande utmålas som möjlig bakomliggande orsak.
Oavsett bakomliggande samband är det mycket lovvärt att Evangeliska Frikyrkan fortsätter sina utbildningsdagar "Det finns hopp för psykisk hälsa”. Församlingsanställda och frivilliga får där fördjupa sig i att hantera mötet med dem som mår dåligt. Senast helgen som gick möttes man för utbildningsdagar i Östermalmskyrkan i Kristianstad.
Barn som skadar sig själva behöver professionell hjälp. Församlingar kan i sådana fall aldrig bedriva vård för psykisk ohälsa. Det kyrkor kan göra är att erbjuda relationer, gemenskap och kärlek. Dessa tre är faktorer som är starkt förebyggande i fråga om psykisk ohälsa. Att finnas för den som mår dåligt och vara ett stöd för den familj vars barn skadar sig, det är församlingens uppgift.
